silenhag.se

Idag var tanken att göra en liten dagsutflykt utanför Lilongwe, närmare bestämt Nkoma Mountain. Jag och Hannes åkte dit kl 8 på morgonen med en bristfällig karta som en Malawier ritat åt mig. Men vi hittade till slut och började den lilla vandringen till toppen. Lilongwe ligger på 1020 meters höjd och Nkoma Mountains sydtopp ligger på 1550 meter så det var inga höjdmeter att tala om utan bara en skön liten söndagspromenad.

Trots att det var 30 grader varmt så svalkade den friska vinden en hel del och efter en timme nådde vi toppen.

En hel del dis skymde utsikten som ni ser på bilderna men det var trevligt att äta sin picknick där ändå. På följande bild försöker jag visa att solen är rakt ovanför huvudet på oss och ingen skugga av ens kropp skapas.

Vi såg några apor som strök längs med sluttningarna. Jag har sett liknande förut i andra länder men dessa var större och rätt skygga.

Det är just nu den varma torra säsongen och som vanligt brann det lite här och där. Det är kontinuerligt små skogsbränder runt om i Malawi av någon anledning men det är inget stort problem då det inte finns så mycket växtlighet utan mest enstaka buskar och på den torra dammiga marken. När vi kom hem och jag tog av mig mina skor så trodde jag att jag blivit riktigt solbränd på benen men det var bara smuts från allt markdamm.  

Enligt den lokala tidningen så kommer Madonna hit om två veckor för att hennes barn ska få träffa sin biologiska far. Hon brukar tydligen bo bara två km från vårt hus inte långt från presidentens palats. Ser jag henne så ser jag henne, jag har inga planer på att aktivt komma i närheten även om det hade varit intressant att få inblick i hennes riktiga liv. Det känns som att det är en fantasimiljö som finns runt de flesta stora kändisar. Jag vet inte ens om Madonna är hennes riktiga namn eller ett som skapats till den artist som hon är. Hon är över 50 år och jag är tveksam till att hennes musik och sätt att framföra den på idag inte är nagot annat än ett sätt att tjäna pengar på. Men visst, jag kan ha fel.

Madonna i Malawi

En lugn lördagsförmiddag lät mig långsamt infinna mig i helgen. Vid lunch skulle jag möta upp Jessie i Old Town för att shoppa lite gemensam mat till hushållet, vi handlade för närmare 20 000 Kwacha (ca 1100 SEK) och eftersom detta är ett kontantsamhälle så var det bara att hala upp 40 stycken 500 sedlar, en rejäl bunt att ha i fickan. Jag önskar att de kunde börja med kontokort för att slippa hanteringen av alla kontanter.

Imorgon funderar jag på att åka till ett ställe som jag hörde talas om idag, Nkoma Mountain. Det finns ett par ”kullar” med topp på drygt 1500 meter över havet bara en timme från Lilongwe. Lilongwe i sig ligger på 1000 meter så det är inte så många höjdmeter att vandra men det skulle vara fint att bara komma utanför Lilongwe på en utflykt även om det är varmt, en snabb två timmars promenad upp till en topp kan ju vara trevligt.

Fick in en fråga via kommentarfunktionen:

Svar:

Den absolut vanligaste artighetsfrasen är How are you? Eller på Chicheva Mulibwanji? ”W” uttalas lite speciellt, det blir typ MuliboOoAnchi. Man svarar ndilibwino (Jag mår bra) Kayainu? (returnera frågan)

Sen har vi också

Mwadzuka bwanji – God morgon/hur är din morgon?

Ndadzuka bwino – Min morgon är bra.

Mwaswera bwanji – God eftermiddag, eller Hur går din dag?

Ndaswera bwino – Min dag går bra

Zikomo – Tack

Zikomo kwambiri – Tack så mycket

Chabwino –  Hej då bra

Tionana nthawi ina – Vi ses senare

Jag har inte lagt märke till några gentlemanna- beteende.

Inte heller några fikaraster men jag tror man bara tar en när man vill…! Lunchrasten är i regel en timme mitt på dagen. Här finns ingen siesta som i vissa sydeuropeiska länder.

Vad det gäller semester så frågade jag Jessie, den Malawiska tjejen som jag hyr rum hos. Hon sa att det varierar, men ca 20 betalda dagar per år brukar de flesta ha. Men de har ingen speciell populär period, så som vi i Sverige där de flesta väljer att ha sin semester på sommaren. Jessie arbetar inom stadsförvaltningen och jag kan tänka mig att det finns en hel del andra jobb där semester inte existerar.  

CHABWINO!

Madonna i Malawi

Idag representerade jag Ruth Butao på ett Nutrition Review Meeting som hölls vid Cresta Crossroads Hotel. När Ruth frågade mig om detta så ställde jag upp. Jag ska inte vara hennes springpojke men det är ett sätt att hålla mig ajour med vad som händer och hur saker fungerar. Mötena behandlar ju en del av de som sker på nutritionsscenen i landet och det är ju detta som jag ska rapportera om i the Nutrition Bulletin of Malawi, denna publikation vars första nummer jag ska ha färdig i december.

Men jag måste erkänna att jag inte finner det särskilt givande. Visst är det generellt stort engagemang i Malawi jämfört med många andra Afrikaländer men deras mötesdisciplin är bedrövlig. Alla möten jag deltagit på har startat minst en timme efter utsatt tid på grund av att människorna helt enkelt kommer sent. Mötena behandlar detaljer i olika program och projekt på ett sådant sätt, att det för mig som utomstående är det omöjligt att begripa vad det handlar om. Och jag har inte fått någon introduktion i hur Malawi arbetar med dessa frågor utan de verkar tro att man ska lära sig detta bara genom att andas in den Malawiska luften. Fortfarande är det så att det i arbetsspråket förekommer så många förkortningar och fackuttryck att man ibland bara förstår 40 % av vad någon säger och ännu mindre av betydelsen. Och de gör referenser hela tiden till program och projekt i historien som om jag hade bott här i hela mitt liv.

Jag kom till Malawi tisdagen den 1 september kl 16:00. Dagen efter klockan 08:00 kördes jag till Blantyre 30 mil från Lilongwe för att delta på en workshop under fem dagar…! Och såhär har det varit ända sedan dess. Att producerande denna Nutrition Bulletin kommer jag att klara av då jag är den som tar emot information och data för att sedan sammanställa den, inte producera data i sig. Men det hade varit trevligt om man kunde få en bredare förståelse vilket göra det lättare att skapa en högkvalitativ Nutrition Bulletin. Jag vill som sagt utnyttja de sex månaderna här med ett optimerat arbetssätt som gör det möjligt att utföra så mycket nytta som möjligt.

Jag känner en sådan oerhörd frustration att inte begripa hela systemet och har tagit upp detta förut med Ruth, Lynny, Mabvuto, Alick m.fl. men antingen så är jag väldigt korkad eller så är de mindre bra pedagoger eller en kombination. De sa från början att sex månader är för kort tid och nu börjar jag inse varför. Det kommer att bli mycket intensiva månader och jag hoppas att vi hittar någon lämplig som tar vid efter mig så att mitt arbete inte är förgäves.

Ibland känner jag mig lika duktig som följande dam är på att sjunga…bilden togs av en kollega till mig.

Så, från de ena till de andra, ni som vill veta mer om den Madonna i Malawi dokumentär som visades på SVT för en vecka sedan så har jag hittat denna sida http://www.iambecausewearefilm.com/ kanske känner ni redan till sidan…originaltiteln på dokumentären är I am beacuse we are. Kanske kan jag nu hitta dokumentären på nätet med hjälp av originalnamnet.

Trevlig helg

Madonna i Malawi

Det regnade idag!!! Under min åttonde vecka kom den första regnskuren. En rejäl skur som höll i sig i ca 30 minuter. Det spred sig nya dofter i omgivningen, doften av regn, tror sällan jag har njutit så mycket av regn. Begriper inte varför jag upplevde regnet som något så positivt men jag satt som hypnotiserad på mitt kontor, öppnade fönstret och bara tittade och intog de nya intrycken.

Idag slutförde jag och Linny ett mötesprotokoll, terms of reference till the Editorial Board och the Writing Group samt ett brev som ska skickas ut till nyckelutvecklingspartners som längre fram ska tillhöra denna Writing Group.

De kommande dagarna tänkte jag beskriva vardagliga saker eller berätta om iakttagelser som jag gjort under mina nu åtta veckor här. Jag hade svårt att bilda mig en klar bild av Malawi och Afrika innan jag åkte hit och väl här förvånas jag nästan varje dag. Är det något du som läsare vill att jag ska beskriva så skriv det gärna i ”Kommentarer” Du kan använda följande uppgifter när du skriver en fråga, fundering eller beskrivningsönskan.

Det kanske kan berika bloggen och ge mervärde…? Vi får se..

Madonna i Malawi

Onsdagar går jag som bekant upp klockan 5 för att träna kondition. Det blev inge löpning med Andrew och Grant då jag har en tå som behövde vila sig, så jag tog cykeln istället och strax innan 6 rullade jag genom Old Town i gryningsljuset.

Det var en sval morgon, cirka 23-25 grader och helt träningsbart så det fick bli en timme på cykeln och 20 km på cykeldatorn. Jag borde komma längre på den tiden men jag får skylla på trögrullade mountainbike däck.

I och för sig så har jag kompisar som cyklat från Göteborg till Skövde på mountainbike… Man saknar sina gamla goa kompisar, och jag ska se till att det blir mycket roliga tillställningar, tävlingar, resor och utmaningar när jag kommer hem. Hmm, minns jag inte helt fel så ska herr Oskar skida hela Skanderna, ensam i mitten av februari… Jo så är det!

Inget speciellt att rapportera från arbetsdagen, mer än att jag är en kontorsråtta för första gången i mitt liv. Arbetade med lite olika dokument och texter, visade Ruth en del funktioner i programmet Word etc.

Malawierna är inte ett kaffedrickande folk och de tycker jag är en mycket udda person som väljer att dricka kaffe. Jag är glad att jag tog med en av mina mockabryggare även om kaffet kostar från 70 SEK för 500 gram.

Det är inte bara kaffebryggare som inte går hem i stugorna utan också dammsugare. Här sopas det istället varje dag. Och bilarna städas med en torr trasa som piskas på sätena och golvet…och de tycker att Jag är konstig…!

Telefonkonversationer är också något man får ställa om sig en smula vid då detta är ett land där man inte säger hej då eller liknande, utan det är så som på film ni vet, man bara lägger på luren! I början blev man förvånad och förvirrad då man fick luren i örat, men nu börjar jag kunna läsa av när det är på väg att ske.

Idag slutförde jag utkasten på de två Terms of Reference till Editorial Group och Writers Group. Imorgon kan jag förhoppningsvis diskutera dessa med Ruth och senare i veckan med Linny, en annan kollega. På fredag ska de två styrdokumenten vara färdiga, inget jättejobb så det ska nog gå. Kan säkert hinna med ett par saker till denna vecka, sweet.

Min kompis Christian var först med att tipsa mig om Madonna i Malawi – dokumentären som sändes i tisdags på SVT

 1. Trailer finns här, SVT säger:

I dokumentären följer vi Madonnas resa genom landet, och träffar malawiska barn som drabbats hårt av aids och svält. Madonna gör också intervjuer med bland andra ärkebiskop Desmond Tutu och den tidigare amerikanske presidenten Bill Clinton. Vi träffar även läkare och hjälparbetare på plats, som samtliga poängterar att vi alla har ett ansvar för hela jordens befolkning.

Jag kan se trailern här nere i Malawi och skulle väldigt gärna vilja se hela dokumentären men upphovsrätten hindrar datorer i utlandet att titta på den.

Vill du se den 1 timme och 22 minuter långa dokumentären, så kan du göra det tom den 12 november på SVT-play.

Nu ropar Harriet att maten är färdig!

Börjar komma in i de vardagliga arbetsrutinerna. Går upp vid 06:30, på jobbet kl 08:00, lunch klockan 12:00 och försöker att sluta vid 17:00.

Idag var det ytterligare ett UNDAF- Cluster 1 Meeting/workshop som Ruth tyckte att jag skulle delta på. Finner inte de där mötena så givande för min del, då jag inte är lika insatt som de andra. Ruth vill nog att jag helt enkelt ska se, lyssna och på detta vis komma in i det och få en bra överblick i allt arbete. Nej, bättre o jag fokuserar på den där nutritionsinriktade publikationen istället.

Stannade vid en ny supermarket som jag tidigare sett, Cash and Carry hette den. Inget märkvärdigt med den butiken mer än att detta tydligen var stället där man kunde handla öl backvis. Och det är den danska ölen som är vanligast här nere, det vill säga Carlsberg grön, guld, Elephant osv. Licensbryggd och billig, minns inte exakt hur billig då jag aldrig köper öl men jag vet att en green one (Carlsberg 4,6 %) på krogen kostar 150 Kwacha (knappt 10 SEK).

Cash and Carry hade också helt underbara förpackningar till vissa spritsorter och Whiskey, dessa kunde köpas i 2 cl plastpåsar!? Så fullständigt onödigt men samtidigt perfekt till klätterturen då man vill överraska kompisen efter att ha slitit i åtta timmar utan mat i skitväder långt från basecamp. Ja ja inte det bästa ur nutritionssynvinkel men att höja humöret och stärka motivationen kan vara mycket viktigare i vissa situationer. Detta är verkligen plastpåsens förlovade land där allt kan förpackas i plastpåsar.

Strömavbrottet kom lite tidigare idag, redan vid 17:50 istället för 18:05. Jag tror att vi för tillfället har haft strömavbrott alla de senaste sju dagarna.

Dagens bild (tror inte att jag har lagt ut den tidigare) är från min fieldtrip och visar den häftiga radion som vi lyssnade till då vi åt mat ute i den strömlösa byn. Man vevar helt enkelt upp spänning i det inbyggda batteriet och kan sen avnjuta radiosändningar!

Idag har jag skrivit färdigt en rapport till Göteborgs universitet, svarat på e-mail och ordnat med stipendium handlingar.

Magen är återställd till 80 % så efter klockan 14 bestämde jag mig för att cykla bort till gymmet då rejäl fysisk aktivitet brukar få mig att må riktigt bra.

Cyklade en omväg på hemvägen förbi ett monument jag sett tidigare från bil. Man ser detta när man kommer norrifrån på väg M1, den största vägen, och innan den första rondellen in till Lilongwe. En T-korsning låter en svänga av väg M1 och man får då följande vy:

Den fantastiskt överdimensionerade vägen på bilden (M1 huvudvägen är bara enfilig, och med potthål) leder fram till ett ännu större torg med vacker stensättning. En staty och ett högt torn med klocka. Men det är allt… Vägen går likt en rondell runt torget, inga byggnader eller kommers. Folk använder det som en genväg då det fortsätter stigar ut i terrängen mot staden. Verkar mest vara ett skrytsamt förkläde till Lilongwe då detta är det första man ser när man närmar sig norrifrån, jag ska ta reda på mer. Det skulle hur som helst varit mycket trevligare att ha detta inne i staden.

Är det helt tyst i ett rum så kan man tydligt höra när en kackerlacka springer över golvet. Och det var detta ljud jag sent igår kväll hörde, läsandes en bok i sängen. Jag vill gärna undvika djur i sovrummet och håller därför rent på golvet för att snabbt kunna överblicka ytan och jaga ut dem. Men dessa små djurben som påminde lite om ljudet från ett hastigt skrivande på en laptop kunde jag inte lokalisera. Tillslut så antog jag att det kom från utsidan av fönstret och la mig tillrätta igen i sängen.

Efter ett par sidor i boken lät det som om ljudet kom närmare och närmare… Plötsligt känner jag hur något trillar ner i ansiktet på mig och jag for upp ur sängen likt en nyårsraket på nyårsafton. Jag flaxade vilt med armarna, spottar och fräser för att få bort det som angriper mig. Och konstaterar att det bara var smulor från taklisten, men där uppe sitter den fetaste kackerlackan jag hittills sett. När han får syn på mig så hoppar han efter mig, fäller ut vingar !? (jag visste inte att de hade det..!) och glidflyger efter mig tills han landar på golvet framför mina fötter. Instinktivt vill min kropp hoppa på den men jag hejdar mig i sista sekund då det kommer att bli en kladdig historia. Jag lugnar ner mig ett par hekto och fattar tag i en pappersbunt som jag använder för att mota ut denna best från rummet. Han hoppar, trixar och är ilsken som en liten iller men utan sitt överraskningsmoment har han inte mycket att komma med. Han åkte ut med huvudet först genom köksdörren…

…

Aptiten är tillbaka nu i alla fall, efter magsjukan, så det var en härlig frukost jag idag kunde inta. Frukosten bestod av en morot, tre mackor, ett stekt ägg samt ett par nävar jordgubbar, mums. Kroppen hade lite problem med att hantera laddningen men jag är hur som helst bättre.

Vad jag däremot oroade mig över är Harriets hantering av livsmedel. Denna morgon hade hon lagt ut all potatis i solen. Hon var inte där just då men jag frågade de andra och de sa att potatisen skulle torka då den var angripen av fukt.

Man behöver inte vara legitimerad dietist för att veta att potatisen utvecklar Solanin, ett gift, under uv-bestrålning..! Grön potatis ska man kassera. Och vadå angripen av fukt! Menar de förruttnelseprocessen?  Detta är ett utvecklingsland påminner jag mig själv om, men jag måste säga att risken inte är värd den förväntade vinsten. Att skala tjockt med kniv samt tillagning i hög temperatur (fritering) sägs minska giftkoncentrationen (jag har ej undersökt det vetenskapliga underlaget) men rekommendationen är ändå att kassera grön potatis.

Jag skakar på huvudet och traskar bort till kvartersbutiken istället för att köpa några softdrinks och en dagstidning.

Det finns nog andra länder i Afrika där korruptionen är mer utbredd men visst förekommer den i Malawi också. Och att den får uppmärksammas i tidningen är ett bra tecken.

På exakt detta kontor skaffade jag mig mitt Malawiska körkort. The Road Traffic Directorate i Malawi motsvarar Sveriges vägverk/transportstyrelse. Tidningen utrustade en ung kille som aldrig tagit en endaste körlektion med 20 000 Kwascha (ca 1100 SEK) och lät han sedan försöka sig på att muta sig till ett körkort vilket fungerade!? Inte konstigt att många kör som dom gör här, he he. 

Nu ska jag hem till några vänner och lira spelet Risk.

Mitt sjukdomstillstånd kulminerade igår då jag hade de kraftigaste magsmärtorna hittills. Detta resulterade i massiva eruptioner både framtill och baktill, jag är ju annars aldrig sjuk…! men de dagarna är tydligen över nu.

Denna morgon kände jag mig bättre men jag vågade inte delta på World Food Day då det skulle innebära en två timmars bilfärd gånger två samt vistelse i okänd miljö.

Sent denna fredagseftermiddag kände jag mig så pass bra att jag beslutade mig för en utflykt till Old Town där jag sett en ”Book shop” med second hand böcker. Jag har nu avverkat mina två medtagna böcker från Sverige, Stieg Larssons Flickan som lekte med elden samt Gregory David Roberts Shantaram.

Utbudet i den lilla bokhandeln var väl inte så att jag skrek av lycka men jag lyckades hitta en udda bok som fångade mitt intresse. Terence Strongs That Last Mountain, en gammal bok som trycktes första gången 1989.

Jag hade aldrig hört talas om boken förut och även om det verkar vara en bok som handlar mycket om alpinism så tror jag bara det är en krydda i boken. Vad som däremot gjorde att jag inte kunde låta bli boken var det faktumet att den till stor del utspelar sig i Sverige..!? Och jag kan inte sluta att förundras av bokomslagstexten på baksidan som säger citat: the Scandinavian mountains – the most inhospitable place on God´s earth. Slut citat.

Jag trodde först att de menade Norge givetvis med sina…ja vad är det nu, drygt 300 toppar över 2000 meter? Sverige har 12 toppar över 2000 meter. Jag har kikat i boken och det är Sverige de talar om. Internationellt sett har vi inte mycket att komma med här i Skandinavien, men visst är det en farlig miljö.

Jag kan nu konstatera att jag är sjuk…troligtvis bara en vanlig influensa. Jag upplevde en liknande sjukperiod för cirka fem månader sedan. Med samma underliga känsla i magen och omöjligt att äta. Då tränade jag inför en multisporttävling och var livrädd att tappa formen då jag inte åt någon mat på fem dagar. Men jag tvingade i mig kosttillägg i olika former under hela tiden och efter de fem dagarna så hade jag bara gått ner 0.5 kg.

Det skulle ju också kunna vara Malaria… det finns många i min omgivning som har haft detta och det är en del av vardagen här. Jag använder malaria profylax Lariam, som ska ge ett gott skydd men det är ju inte 100 % säkert. Myggbett har man haft många gånger trots att man sover under myggnät.

Fick precis redan på att det är två till i hushållet som mår dåligt, vilket talar mot Malaria.

Imorgon är det tänkt att jag ska delta på World food day i en annan stad längre söderut men det kan nog bli svårt. World food day uppmärksammar de 1,02 miljarder människor som går hungriga idag och hur man ska uppnå säker tillgång på mat vid krissituationer. Presidenten ska komma dit också och jag hade sett fram emot detta. Ja ja, det kommer fler tillfällen.

Min kära vän Christian har hittat en SVT dokumentär som visar rörliga bilder från Malawi, länken ligger i kommentarer och under fliken Video.

Jodå, det viktiga mötet idag gick bra. Vi startade kl 9:00 och var färdiga strax efter 12:00. Cirka 20 personer deltog och vi finputsade på bakgrundsbeskrivning, syfte, urvalskriterier för vad som ska publiceras, format, produktion, distribution etc.

Det är viktigt att ha denna information i ett styrdokument som man sedan kan arbeta utifrån. Nästa steg blir att innan fredag nästa vecka ha tagit fram Terms of reference till en Editorial board samt en Writing group. Denna writing group är helt enkelt representanter från olika utvecklingspartners som ska förse the editorial board med artiklar och data att publicera. 

Jag brukar vara så stolt över att jag nästan aldrig är sjuk och mina tidiga nio förvärvsarbetande år innehöll bara frånvaro från jobbet vid en kort period då jag kraschade med cykeln och skadade axeln. Men här nere har det varit annorlunda, jag har inte behövt vara hemma från arbetet men diverse magproblem har drabbat mig på ett störande sätt. Jag brukar aldrig ha problem med detta när jag tidigare rest och genom åren utsatt min kropp för många främmande bakteriekulturer.

Idag vid slutet av mötet kände jag mig febrig och tung i magen. Det är som om jag drabbats av en lätt gastropares och försämrad peristaltik i tarmarna då jag vid lunch fortfarande kunde känna smaken av frukosten i magen. Men jag tvingade i mig lunch och sedan dess känner jag mig som en boaorm som svalt en antilop. Jag har skött magen idag så det är ingen förstoppning i alla fall. Men nu, hemma och klockan är 19:00 så är det uteslutet att äta kvällsmat…Mycket lägligt att det då är Mors dag och helgdag i Malawi imorgon, det ger mig chans att kurera kroppen och jag är inte orolig denna gången heller men det är lite störande.

Min styrketräning går i alla fall bra, inte idag då, men övriga dagar så har den välbekanta känslan börjat infinna sig i kroppen då man får ”kontakt” med de olika muskelgrupperna. Jag har inte undersökt vetenskapen bakom detta men min upplevelse efter minst 10 år som styrketränande motionär (bredvid mycket annan fysisk aktivitet) är att efter ett uppehåll eller användande av ny utrustning och nya övningar gör att man har svårt att koordinera sin motorik. När man vill träna en viss muskel i en viss övning så går rörelsen ryckigt, en smula okontrollerat och med en känsla av att inte spänna alla muskelfibrer i just den muskeln som jag vill träna och istället, ofrivilligt, koppla in andra muskler som hjälper till. Det är nog en kombination av flera saker som påverkar detta så som ny rörelsebana, ny kroppsposition, ny belastningsriktning osv. Men efter ett par tre-fyra veckor så brukar jag få in den goa känslan igen där man kan hantera utrustningen och övningarna med kontroll, teknik och finess. 

De två följande bilderna är Arnold-postrar från mitt gym som är daterade till 70-talet Något man inte finner på gym i Sverige då det mer tillhör den gamla skolan. Han var ju inte helt ren på den tiden men en underhållande personlighet kan man inte frånta honom att då vara. Den gamla dokumentärfilmen Pumping Iron är ett intressant stycke historia. Och han är ju trots allt guvernör i Kalifornien idag så på något sätt är det ändå rejäla prestationer han lyckats genomföra även om jag inte vet mycket om metodiken.

Och bara en parantes.. min passion är som bekant Klättring och gymmandet bara komplement. Glad onsdag på er!

Dagen har gått lite i djurens tecken idag, vilket jag strax ska utveckla en smula. Men först vill jag bara avlägga en kort arbetsrapport. Idag har jag bara ägnat mig åt mötesförberedelser inför det viktiga mötet imorgon då jag bland annat ska presentera hur jag tänkt producera denna Nutrition Bulletin.

Vad det gäller de slumpartade djurtemat för dagen så började det redan då jag gick upp ur sängen och utförde mina toalettbestyr. När jag spolade så fick jag syn på ett djur som satt under spolkanten så att säga, där spolvattnet kommer, nere i toaletten. Jag fick bara en kort glimt då det ormliknande djuret for ner och försvann i vattenmassorna. Cirka 10-15 cm lång, svart och tjock som en penna, kanske var det en liten ödla…

I kontorsbyggnaden där FAO håller till, och där jag har mitt kontor, så finner man en vattenautomat där jag idag fyllde min vattenflaska. När jag senare på dagen skulle fylla på min halvfulla flaska så upptäckte jag att detta även var myrornas vattenhål. Och efter en snabb inspektion i min vattenflaska kunde jag konstatera att jag numer har druckit myror. Man ser knappt de små rackarna i vattnet och hädanefter så kommer jag att rengöra munstycket noga innan jag tappar vatten från den behållaren…!

Jag råkade också lägga märke till små lustiga insektshus i korridoren utanför mitt arbetsrum. Storlek var som toppen på en sparrisstjälk och de var byggda mellan tegelstenarna i skarven. Men alla var tomma, säkert bara någon helt vanlig insekt.

 På vägen hem såg jag en överkörd större ödla som var en smula utkavlad men minst en meter från nos till svansspets. Mycket reptilprat idag, vilket får mig att tänka på en god klättervän hemma i Sverige..he he, du vet vem du är. Och du ogillar allt som har med reptiler att göra och bara för dig så lägger jag ut en bild på en mindre ödla som satt på verandan när jag kom hem.

Efter en sväng på gymmet så kom jag hem till en ny typ av strömavbrott. Det fanns fortfarande kräm kvar i ledningarna men spänningen var blygsam och fick nätt och jämt glödtråden att glöda i lamporna.

Malawi kan vara fantastiskt intressant en helt vanlig dag!

Arbetsveckan välkomnade mig ömt när jag idag kom till FAO-office och mitt kontor. Brassade på min bästa vän luftkonditioneringen och sjönk ner i kontorsstolen med dagens agenda i huvudet.

Jag hade ett par uppgifter som jag ville få gjorda under dagen, mest saker som rör det kommande mötet på onsdag. Då ska jag och regeringens utvecklingspartners, blicka på mitt förslag om hur denna publikation inom en snar framtid ska få kalla sig existerande materia.

Men jag ska också idag träffa avdelningschefen, här på FAO Lilongwe för att lämna en kort statusrapport. Ända sen jag kom till Malawi har jag kämpat med dessa för mig svåruttalade namn vilket ibland kan bli en smula frustrerande. Men denna ”FAO Representative” som jag bedömer som avdelningschef eller liknande har ett, enligt mig, lustigt namn. Han heter Pinit i förnamn och Korsieporn i efternamn, är Asiat och rätt gammal, snart pensionsåldern. Penit är en mycket trevlig man som kommer med goda råd om hur jag kan lägga upp mitt arbete.

Vid dagens slut handlade jag en del varor på ”Shoprite” som är den mest välsorterade stormarknaden, som dock inte når upp till det utbudet som man är van vid hemma. Stannade också till vid den största marknaden för att köpa en ananas, tre mango och en stor klase bananer för 450 Kwacha (ca 25 SEK).

Feg som jag var klarade jag inte av att fiska upp kameran för att skjuta några bilder denna gång heller. Jag är inte rädd för att de ska stjäla kameran, men hittills har jag inte lyckats få bort den panik som vibrerar och skruvar sig inne i mig när man blir föremål för denna intensiva kommers som attackerar en från alla håll.

Att komma där med sin bleka hy, kostymbyxor och skjorta i detta hav av lokala Malawier som försöker att klara dagen förvandlar en till en attraktion och samtida vandrande plånbok.

Alla frukt och grönsaksstånd är väldigt vackra och förtjänar att bli fotograferade. Nästa gång mina vänner, då ska jag fota där!

Lördagskvällen (igår) spenderades hemma hos Micke från Sverige och hans flickvän Angela från Canada. Jag hade aldrig varit hemma hos dem förut men jag kände igen områdena litegrand då mitt gym ligger på samma håll. I min metallicgröna Toyota Starlet kryssade jag fram mellan de djupa potthålen, i mörkret med låsta dörrar. Kvarteren är mycket förvirrande då vägarna ofta har en liten svag böjning åt något håll som gör att man efter några hundra meter tappar orienteringen på vädersträcken. Dessutom är husnumren, som tidigare nämnt i kronologisk ordning och inte numerisk vilket innebär att det ibland är alla möjliga nummer på samma gata utan någon skönjbar ordning.

Jag hittade tillslut rätt hus, och tutade till som man alltid gör utanför murarna till huset man ska till. Vakten öppnade stora porten och släppte in mig. Alla har också hundar i sina trädgårdar, här var det tre hundar och alla var snälla. En skygg rackare, en social och en trebent som pratade hela tiden genom att småyla. Den trebenta hunden hade mest personlighet och var mest uppskattad av mina vänner i huset.

Jag uppskattar dessa små visiter hemma hos kompisar väldigt mycket av flera skäl. Trevligt umgänge är ju alltid skoj men en annan sak är atmosfären med ett rent, ompysslat hus, med alla de detaljer som man är van vid. Micke hade en fet platt-tv med hemmabio och mockasoffor, fällbara ryggstöd och fotpall. Vi åt först underbar mat som lagats av Angela och sedan tittade vi på två filmer, RocknRolla och Push. Micke bjöd på saltlakrits från Sverige och det var nästan så man fick dåligt samvete av hur bra man hade det. Två olika världar, en på varje sida om muren, vad skrämmande.

Idag får jag bjuda på bilder från mitt rum som jag hyr för 40 000 Kwacha (ca 2100 SEK). I hyran ingår det en Harriet som tvättar mina kläder för hand, lagar kvällsmat varje dag, städar hela huset, diskar, kokar dricksvatten, osv.

Myggnät är bästa försvar mot Malaria.

Traskade upp tidigt idag som vanligt, typ klockan sju vilket jag finner skönt då det ändå blir rätt varmt så fort solen går upp kring sex.

Då jag öppnade köket stormade alla kackerlackor iväg, utom en stackare som hamnat på rygg. Han sprattlade hejdlöst och jag kunde nästan se paniken i hans små ögon. Kanske gjorde han bara morgongymnastik med situps etc.?

Läste en rolig artikel i dagstidningen, ”The Nation”.  artikeln handlade om en kille som sålde bananer i Malawi. Det jag som dietist inte kunde släppa utan att höja på ögonbrynen var de fakta de uppgav om bananen. Om jag samlar ihop och översätter alla påståendena till svenska så blir det följande.

Från Tidningen The Nation:

Bananen är rik på Kalium, och fiber. Den innehåller också stora mängder av kalcium, järn, magnesium, fosfor, vitamin C,A och B.  

Näringsvärdet i bananen gör den användbar vid såväl önskad viktuppgång som viktnedgång, vidare hjälper den vid förstoppning, mag/tarmbesvär, anemi (blodbrist), ohälsosamt blodtryck, hjärtproblem, magsår, hjärnstimulans, depression, nervsjukdomar, stress, morgontrötthet och PMS besvär.

Tänkte göra en lång utläggning och analys om detta men inser nu att jag inte hinner. Min kommentar blir följande.

Jag jämför med livsmedelstabeller från Sverige, vars data kanske inte bygger på analyserade bananer från just Malawi, men så långt ifrån verkligheten kan det inte vara. Vidare så kanske bananen är en viktig källa till många näringsämnen hos Malawierna.

Men vissa uppgifter om bananens innehåll av mikronutrienter (vitaminer/mineraler) tycker jag är felaktiga. Ta vitamin A som exempel där bananen ger 4 retinolekvivalenter respektive 48 mg Karoten (A-vitamin) per 100 gram, jämför man med Mango som också är en mycket vanlig frukt i Malawi så ger den 196 retinolekvivalenter respektive 2350 mg Karoten per 100 gram.

Och hälsopåståendena är lite väl tilltagna och vågade, man kan tro att bananen är en mirakelmedicin. Skulle jag ge generellt råd om frukt så skulle det bli att ALL frukt är nyttig och hälsosam och att variera så mycket som möjligt säkerställer att man får i sig allt de bra som finns i många frukter.

Spelade innebandy innan idag på ABC-college, cyklade dit i värmen, men all svett gör ju inget när man är ledig från jobb. Nu blir det duschen och sen hem till Micke och hans flickvän från Canada. Vi är ett gäng som ska kolla på film samt socialisera.

Trevlig helg.

Morgonen började på mitt kontor i FAO-byggnaden där jag pysslade med lite e-mail korrespondens.

Klockan nio åkte jag bort till DNHA (Dept, of Nutrition, HIV and AIDS) för att delta vid ”INFSSS techincal steering committee meeting” och förkortningen står givetvis för Integrated Nutrition and Food Security Surveillance System. Oj vilken tråkig rapportering jag håller på med… Vad ska jag skriva…?

JO, de ville att jag skulle öppna mötet med en bön…! Man gör det ofta här i Malawi, ber, i olika sammanhang. Jag har aldrig uppfattat vad det säger då de mumlar i en halv minut med nedsänkta huvuden, så jag hade faktiskt inte en aning om hur man gör. För en kort stund tänkte jag bara dra lite i stil med: -tack till gud för att han låter oss hålla detta möte och att det lyckade resultatet blir så bra, osv… men även om jag är medlem i svenska kyrkan så känns detta lite främmande då jag inte är djupt religiös. Jag avböjde erbjudandet och lovade att öva in en bön till nästa gång, som kommer se till att gud dansar av lycka.

En annan reflektion som jag nu efter en månad kan göra, är att det fokuseras rätt mycket på titlar inom stadsförvaltning och bland tjänstepersoner. Ju högre titel de har, ju mer plats verkar de vilja ta. Jag vill inte måla upp en negativ bild av arbetsmiljön i Malawi men det kan ibland kännas lite konservativt och underutvecklat. Man får ha ett öppet sinne och inte rygga tillbaka av det invanda traditionerna.

Nästa vecka har vi en helg dag! Men jag vet inte vilken dag ännu då helgdagarna inte är förtryckta i den Malawiska kalendern, Halleluja. En del säger måndag, en del säger torsdag… de ger sig nog.

Jag får börja med något roligt då de kommer en långdragen lista längre ner…

 Här ser vi två gräsklippare i Malawi.

De klipper allt gräs förhand med en machete liknande huggkniv (som de säkert tillverkat själva) där den sista decimetern på bladet är böjt för att följa marken parallellt, nästan som att slå hö med en lie men med finare verktyg.

När jag ändå pratar gräs så kan jag också berätta hur de sår gräs. Har tyvärr ingen bild men jag har sett det vid ett tillfälle och Hannes berättade då för mig i grova drag hur de gör. De tar ett grässtrå från en frisk gräsmatta, eventuellt klyver de detta grässtrå, lite osäker här men i alla fall, sen planterar de detta på den jordplätt som ska sås och så håller de på så, ett i taget, tills de har en hel gräsmatta. Jag hade aldrig trott på det om jag inte såg det själv!

Nu till dagens prestationer som mest består av förberedelser inför ett viktigt möte som nu är spikat till torsdag nästa vecka. Jag har tagit fram en dagordning och byggt ramverket i en powerpoint-presentation som ska ta åhörarna genom denna vildvuxna skog som ska röjas och planeras för att i slutänden bli en Nutrition Bulletin. På detta möte kommer förhoppningsvis många av följande utvecklingspartners att delta.

• Ministry of agriculture and food security
• Ministry of health
• Ministry of Education, Science and Technology
• Ministry of Gender, Child Development and Community Development
• Ministry of information and civil education
• The Technical Secretariat
• CARE http://www.caremalawi.org/
• Concern World Wide
• Valid International
• CTC (Community Therapeutic Care)
• CHAM (Christian Health Association of Malawi)
• GOAL Malawi
• Bunda College of Agriculture
• CHANCO
• CRS (Catholic Relief Services)
• WALA (previously I-LIFE)
• College of Medicine
• USAID
• UNICEF
• FICA
• WFP
• WHO
• EU
• Irish AID
• Norwegian embassy 
• WVI (World Vision)

Det är bara nyckelspelarna och med så många aktörer på spelplanen så det är inte konstigt att man inte har en glasklar uppfattning om hur de arbetar i detalj. 

Klockan 16 gjorde jag en chansning och åkte bort till UNICEF för att försöka träffa Stanley C som har varit svår att få tag på. Jag hade tur och fick träffa honom en kort stund. Stanley var en trevlig man som berättade om deras arbete i Malawi.

Han berättade också om ett påbörjat arbete med en Food Composition Table alltså en livsmedelstabell med näringsinnehåll i olika livsmedel. De har en hel del data men av olika anledningar så har ingen slutfört arbetet. De har ju trots allt ett kraftigt underskott på nutritionsutbildad personal i Malawi.

Enligt Stanley skulle slutresultatet av ett sådant här arbete kunna hjälpa Malawis befolkning mer än en Nutrition Bulletin och han försökte tydligt locka in mig i arbetet. Jag måste säga att det lät fantastiskt spännande men samtidigt är det ett relativt omfattande projekt som enligt min bedömning inte är genomförbart av mig nu när jag redan är inne i ett annat projekt. Men det finns fler dietister hemma i Sverige som säkert kan tänka sig att ta tag i detta, jag får nog underrätta Göteborgs Universitet och de berörda personerna där…

Idag träffade jag representanter från CHAM (Christian Health Association of Malawi) och Valid International. Dessa är ytterligare samarbetspartner till min uppdragsgivare Department of Nutrition, HIV and AIDS.

Valid International visade mig de mycket intressanta Ready-to-Use Terapeutic Food som produceras och används inom landet till malnutrierade barn under fem år. Bilden visar dessa tillsammans med ett paket tuggummi som storleksreferens.

Detta motsvarar våra kosttillägg (näringsdryck, förskrivs av Dietist) som vi har I Sverige. Givetvis är våra kosttillägg i västvärlden mer utvecklade med både kompletta och icke kompletta samt en uppsjö av olika smaker. Lena Jonsson vid Göteborgs Universitet lärde oss att tänka ur de fem perspektiven vid val av livsmedel.

• Miljö
• Ekonomi
• Näringsinnehåll
• Sensorik
• Hygien

När man summerar det hela så är den positiva vågskålen utan tvekan tyngst här. Sensoriskt påminner den om jordnötssmör men är inte lika len då man kan känna sockerkorn eller liknande. Den är inte heller homogen utan skiktar sig i påsen, dock mycket lätt att blanda innan man öppnar förpackningen. Smaken är som väldig söt jordnötssmör, som godis, och säkerligen inte svår att få i barnen.

En påse med 93 gram ger 485-510 kcal, varav 12-15 gram protein. Ingredienserna ar följande: Mjölkpulver, socker, jordnötssmör, vegetabilisk olja, vitaminer och mineraler.

Hoppas bara att detta inte ersätter maten för dessa barn utan att det fungerar som ett tillägg.

Denna länk visar en kort reklam/kampanj-film om att skänka pengar, där de tidigare nämnda “Ready- to-Use Terapeutic Food ” figurerar.

Denna länk leder till Concern world wide, en annan utvecklingspartner som jag träffade förra veckan . Det finns en intressant video längst ner på denna sida. Man får se en hel del från Malawi om än i något förskönad bild. Omgivningarna är väldigt gröna vilket tyder på att de troligtvis är i anslutning till “Rainy season”. Just nu, i oktober månad, är det fnösktorra marker utan mycket växtlighet och ett ständigt orange/brunt damm som lätt yr upp i luften.

Arbetsmässigt har jag inte producerat mycket de två senaste dagarna… Men däremot har jag nu köpt mig en bil då detta är nödvändigt att ha för en fungerande vardag. Det kändes fantastiskt skönt att få detta gjort då detta troligtvis är det säkraste sättet att lösa sin transport på. En frihetskänsla genomsyrade hela min kropp då jag gled fram i den nu så välbekanta hektiska (vänster!) trafiken. Jag kommer nu att kunna välja mina cykeldagar (även om varken vägar, trafik, klädsel eller temperatur är direkt lämplig) istället för att vara tvingad flera gånger om dagen.

Och jag slipper också att tvingas hem innanför murarna till vårt hus 12 timmar per dygn då det är mörkt och direkt olämpligt att vara ute själv. Registreringsskylten ska innehålla två bokstäver som står för vilket område av Malawi man bor i. Men alla Lilongwenummer var slut så jag fick välja, och givetvis valde jag MJ som står för området Mulanje, Malawis högsta topp på drygt 3000 meter.

Den lokaltrafik som finns är minibussar som far och flyger över staden. Det finns inget utarbetat system för dessa mer än det som naturligt växt fram i vardagen. De är en hel del olyckor med dessa minibussar och de är inte rekommenderade av varken FN eller någon av de jag talade med innan jag åkte hit.

De funkar som så att en kille kör och en kille hänger ut genom en ruta och skriker på alla förbipasserande om vart de är på väg och om de vill åka med. Totalt 16 personer (!) trycker de in i dessa minibussar och de vill gärna fylla dem rejält innan de stormar på.

Imorgon är det tidig uppgång som vanligt klockan fem för konditionsträning med Grant och Andrew. En stundande och årlig löptävling, halvmaraton (21 km), anordnas i november. Inte som Göteborgsvarvet med sina 53 000 löpare, men enligt uppgift några hundra deltagare, det ser vi fram emot!

Planen idag var att offra de första timmarna på arbetsdagen till förmån för bilinköp och ordna med de handlingar som behövs för mig att köpa denna Toyota Starlet som importerats från Sydafrika. Detta var inte den billigaste bilen men enligt min bedömning, den bästa som skulle innebära minst risk att uppleva krångel. Dessutom vill jag ju få tillbaka så mycket som möjligt av pengarna då jag reser här ifrån och måste sälja bilen.

Den unga killen som importerat denna bil ska hjälpa mig med att få alla handlingar i ordning. Dessutom har jag ett antal kompisar som gått igenom samma procedur så jag utgick från att det kanske skulle ta hela förmiddagen i anspråk då de sagt att det kan vara rätt jobbig uppgift.

Vi gjorde följande:

• Police clearance
• License plates
• Registration
• Change of ownership
• Certificate of Fitness
• Körkort

När klockan var fem hade vi fortfarande vehicle licens och försäkring kvar att fixa…! Jag har sällan varit med om något mer omständigare. På de olika kontoren var det kaosartad stämning med kraftfullt överbelastad verksamhet. En kvinna svimmade i värmen och fick hjälp av de närmaste människorna. Jag kunde inte se att de fick liv i henne innan jag försvann i massan. Utan min bilhandlarvän vet jag inte hur man ska greja detta. Han visste vilka man skulle prata med och han ”smörjde” med lite pengar på vissa ställen. Som enda vit person på detta stormande hav kändes det inte rätt att plocka fram kameran tyvärr, men en bild tog jag på ett lite lugnare ställe (nedan).

Officiellt är jag bilägare nu även om vi inte ordnat med köpesumman ännu. Imorgon löser vi de sista grejorna så jag kan ta och lägga detta problem bakom mig.

Malawiska Kwacha är valutan här som bekant och alla sedlar har samma motiv, men de skiljer i färg och storlek.

500, 200, 100, 50 och 20 Kwacha.

100 Kwacha är ca 6 SEK.

Åkte till ”The Lake” (Malawisjön) idag med följande personer.

Från vänster Emil, Ulemu, Antji, Dillon och Hannes.

Ulemu är från Malawi och har ett förhållande med Antji, Tysk läkare som jobbar här nere. Antji är kompis med Hannes min lägenhetskamrat och Dillon är från Malawi och kompis med Ulemu, hoppas ni hängde med.

Denna gången åkte vi inte till Salima som annars är närmst från Lilongwe, utan vi åkte till ett annat ställe som jag inte minns namnet på just nu men Hannes hade varit där tidigare. Stranden hade vi nästan för oss själva då det bara var två andra sällskap här under dagen. Bredvid denna strand fanns en mindre Lodge/hotell med få gäster. Här fanns också några enklare hus längre bort på stranden där familjer bodde. Fiskare gav sig ut på sjön som vanligt under dagen för att fiska.

Det samlas en del fågelskit på de strategiskt viktiga stenarna eftersom det nästan aldrig regnar här denna tid på året. Under mina hittills spenderade fyra veckor i landet har jag inte sett en enda regndroppe.

Två säljare som sålde krimskrams lyckade hitta hit och bredde ut sina saker bredvid där vi satt. Dillon spexade och lekte med alla grejor som säljaren hade, tillslut köpte han en hatt.

Det var fantastiskt skönt att bara slappna av och släppa arbetet för en stund, spela Volleyboll och bada. Det kom också fiskare som ville sälja fisk till oss, hela och orensade som de alltid är. Det är annorlunda här i Afrika men för mig känns det inte så fräscht att köpa orensad fisk och sen låta den hänga i vindrutetorkarna hela dagen i 30 graders värme så som alla andra gör…

Men en trädgårdsmästare från hotellet/Lodge erbjöd sig att grilla den feta “Butterfish” bakom en häck någonstans.

Nygrillad fisk var fantastiskt gott, det vita köttet hade en tydlig smörsmak.

En kringstrykande hund väntade tålmodigt på resterna. Här i Malawi ger man rikligt med “F”-ben till hundarna.

Här fotograferar jag en pojke vid fiskarens båt.

Tyvärr ser jag ofta vita män i sällskap med unga svarta kvinnor. De köper och betalar allt till dem och de blir deras flickvänner under deras tid här.  

När kvällen närmade sig begav vi oss hem mot Lilongwe i Antji:s Toyota Starlet. Och denna gång köpte jag på mig en rejäl hög med Mango för 100 Kwacha (ca 6 SEK) av fyra barn i sjuårsåldern. Det ena barnet var så magert att jag såg hjärtat slå under huden mellan revbenen på bröstet.

Avslutningsvis, kolla in den här killen! Det är sådana som han som ska få stipendium för vidare studier..

Imorgon är det en ny arbetsvecka!

Sådan här information har man sett förut hemma i Sverige. Först här i Afrika får denna insikt fäste i mitt medvetande, vilket jag faktiskt i slutänden är tacksam för.

Idag var man uppe ur sängen redan vid 06:30 för att cykla till andra änden av staden och titta på ytterligare en Toyota Starlet, samt för att göra diverse ärenden i Old Town. Som tidigare konstaterat är bil en nödvändighet för ett drägligt liv här nere och min plan är att göra som alla andra och köpa mig en bil som jag senare kan sälja och förhoppningsvis få pengarna tillbaka.

Denna Starlet var av årsmodell -97 och personen begärde 3700 US dollar (ca 580 000 Kwacha/ 29000 SEK). Importerad från Sydafrika för tre år sedan och nu körd av frun i hushållet på de dåliga Malawiska vägarna. Motorn lät mer än vissa andra Starlet jag tittat på och undersidan var beklädd med oljedroppar vilket betyder att motorn läcker olja. Automatlådans olja ska vara klar röd till färgen vilket den inte riktigt var, dessutom låg nivå, så den oljan var inte bytt på länge. Till sist ett par nästan blankslitna framdäck.

Nej, det får nog bli den lite dyrare Toyota Starlet bilen, årmodell -98 som jag tittade på häromdagen. Denna var nyimporterad från Sydafrika (vilket är positivt då de har bättre vägar etc.) Motorn gick tyst och fint och alla vätskor var i sin ordning. 750 000 Kwacha (ca 37 500 SEK) har jag prutat ner den till och det är nog varken dyrt eller billigt utan ett marknadspris som jag förhoppningsvis kan få tillbaka när jag reser härifrån. På måndagmorgon genomför jag köpet, då road traffic office är öppet, där jag och ägaren ordnar med registrering, Certificate of Fitness, körkort etc.

På eftermiddagen cyklade jag bort till gymmet och tränade lite i värmen. Även om det bara är styrketräning så svettas man kopiösa mängder. Och på tal om träning så måste jag nämna onsdagens morgonlöpning och de utmaningar som de bjöd på. Jag gick upp klockan fem och på väg ut för att möta upp Granth och Andrew upptäckte jag att den stora skjutporten vid uppfarten till vårt hus var låst och någon vakt syntes inte till någonstans… Så jag var med andra ord inlåst.. Jag ville inte väcka de andra för att fråga efter nyckel så därför fattade jag beslutet att försöka klättra över den drygt två meter höga muren med både elstängsel och larm på toppen. För någon som har klippklättring som passion i livet visade sig detta inte vara någon större svårighet. När jag senare kom tillbaka fick jag göra samma grej igen men från utsidan, vilket nog var en grad svårare men genomförbart. Så bra var det skyddet, har dock inte berättat detta för de andra i huset då jag inte vill göra dem oroliga.

Armeringsjärn utgör som tidigare sagt, stommen i det Malawiska materialsaldot på stålsidan, vilket kan ses i flertalet konstruktioner runt om i vardagen, min favorit är den öppna spisen.

De flesta stadsanställda i Malawi arbetar bara till 13:30 på fredagar, men jag lyckades arbeta till strax efter 15:00. Så nu har jag träffat representanter från följande intressenter och utvecklingspartners.

• WFP
• WHO
• CARE
• Ministry of Education Science and Technology
• Concern World Wide
• USAID
• Ministry of Agriculture and Food Security
• Ministry of Gender, Child Development and Community Development

Har fler att träffa nästa vecka. Det jag gör är att ringa runt till dessa och boka möte, åka dit, presentera mig, berätta om den kommande Nutrition Bulletin of Malawi som jag ska producera, förvarna dem om en inbjudan till ett gemensamt möte i mitten på oktober och kort diskutera kring den nutritionsrelaterade informationen som förekommer hos dem och hur den ska distribueras till Nutrition Bulletin of Malawi.

Har idag förlängt mitt visum med 30 dagar mot en avgift på 5000 Kwacha (ca 300 SEK) detta kan jag göra en gång till sedan blir det någon annan lösning som de förklarade för mig på “Immigration office”. Lite omständigt tillvägagångssätt kan jag tycka men så är det enligt personalen där.

Har under veckan också tittat på ett par bilar men inte genomfört något köp. Ska imorgon titta på ytterligare en Toyota Starlet -97 som kanske kan göra tillvaron enklare för mig.

Hade inga bilder till bloggen när jag kom hem så jag gick ut i trädgården och fotograferade lite roliga grejor som jag hittade.

Nästan alla träd är beklädda med termitbo, som ett extra lager bark så att säga.

Bilden ljuger… ödlan är bara två-tre centimeter lång, he he, men det finns större.

Här har vi den tidigare nämnda stålställning som fanns i trädgården då vi flyttade hit. Ingen vet vad den är till för så därför tror jag och Hannes att det är någon tidigare boende som satte upp den i träningssyfte då den är perfekt för övningarna ”chins” och ”dips”.

Jag tog de så kallade ”vakthundarna” på bar gärning då de pussades.

Men man ska inte skoja om hundarna här nere, när der blivit mörkt så stryker det omkring rätt rejäla flockar på gatorna vilka jag har blivit varnad för, då dessa kan vara ordentligt aggressiva.

Då var strömmen tillbaka igen efter det schemalagda strömavbrottet som vi alltid har på torsdagar mellan 18-20, så nu kan jag uppdatera bloggen.

Något som verkar vara mycket populär i Lilongwe bland de yngre generationerna är att på onsdagar besöka den lilla baren “Shack”. Julia tog med mig dit igår kväll och stället låg lite i utkanten av City Center tillsammans med något hotell och någon annan byggnad. Vad är grejen med ”Shack” då? – jo, man spelar beachvolleyboll. Själva baren är relativt liten för det stora antal människor som är där men en gigantisk uteservering med två beachvolleybollplaner flankerar barbyggnaden. Det var säkert 200 personer på stället, lika många västerlänningar som Malawier och det var lite semesterstämning i atmosfären.

Här kommer man garanterat att träffa nya bekantskaper och efter bara 10 minuter så träffade jag en Svensk äldre kvinna som berättade om en annan Svenska som var dietist och som jobbat här i närmare 10 år, sweet. Hon var inte närvarande denna kväll men om jag på måndag deltog på något som de kallar ”Hasch”.. så skulle hon presentera mig för henne.  Och det är inte rökande av otillåtna växtdelar som det handlar om, utan en motionsgrupp som genomför löparpass ihop på måndagar.

Annars har dagen bjudit på totalt tre möten runt om i Lilongwe enligt följande. Ministry of Education, Concern World Wide och USAID är alla aktörer som på bland annat arbetar nutritionsrelaterat för ett bättre Malawi. Jag har fortfarande drygt ett tiotal att träffa innan jag kan luta mig tillbaka och gå vidare till nästa steg i detta arbete med att initiera och producera den första Nutrition Bulletin of Malawi.  

Cyklade till gymmet efter jobbet då jag kom hem i god tid kring 16:00 och två timmar innan mörkret faller. Cykeldatorn visade fem km till gymmet, en lagom tur som då blir en mil. Det var skymning när jag cyklade hem och ur trafiksynpunkt så känns det lite säkrare nu när jag har belysning på cykeln jag köpt. De är rätt dåliga på det här i Malawi, det existerar helt enkelt inte belysning på cyklarna som rullar på vägarna och bilarna verkar tro att bilen drar mer bensin om man kör med lamporna tända så de väntar in i de sista innan de slår på ljuset. Cykeln jag köpt är som tidigare nämnt, importerad från Sydafrika, ett land som kanske är det mest utvecklade landet i Afrika.

Jag hoppas dock fortfarande på att hitta en billig, mindre bil för stadstrafik då bil är något man tyvärr måste ha för att få en fungerande tillvaro.

Det får bli lite cykeltema på bilderna idag, lite nördigt men jag vet att det finns cykelfolk som läser bloggen. Följande bild visar min cykel som jag köpte av en återvändande Australiensare för 64 000 Kwacha (cirka 3200 SEK), ett bra pris tycker jag då han först begärde 91 000 Kwacha (ca 650 US dollar/5000 SEK). Jag borde kunna få tillbaka pengarna i slutet av februari då jag åker hem till Sverige.

Alivio är som en dröm här nere, även om den hemma i Sverige tillhör de billigare. En välkänd komponent som man kan meka med tillskillnad från följande som satt på min gamla cykel…!

Har idag åkt runt i Lilongwe för att träffa representanter från Minstry of Health, World Food Program (WFP), World Health Organization (WHO) och CARE.

Syftet var bara att presentera mig, etablera en kontakt och kort berätta om den framtida Nutrition Bulletin of Malawi som kommer att startas upp av mig under mina sex månader här. Syftet med dessa möten var också att få grepp om vilken information som varje samarbetspartner vill förmedla ut genom denna publikation. Jag har cirka 20 stycken samarbetspartners att besöka på detta vis så det kommer nog att ta nästan hela kommande veckan också innan jag kan slappna av och börja förbereda mötet den 13 oktober där alla dessa samarbetspartners är inbjudna.

Jag hittade en lustig spindel bredvid sängen I morse. Den var rätt stor, sprang omkring på sina åtta ben och stirrade på mig med sina många ögon. Jag var tyvärr tvungen att hamra ihjäl den med min sko. Efteråt var den inte helt platt och förstörd såjag passade på att ta ett foto på mitt nedlagda byte.

Jag tror att hon kan bitas rätt hårt med de gaddarna…sweet

Äntligen har jag kommit igång med att boka in möten med olika samarbetspartners (development partners) och imorgon ska jag bl.a. träffa representant från Ministry of Agriculture and Foodsecurity och representant från WHO. 

Det är informella möten där jag åker ut till dem för att presentera mig och berätta att jag ska producera en Nutrition Bulletin of Malawi. Förhoppningsvis har de redan nu material som jag skulle kunna ta del av och som eventuellt kan passa i det första numret.

I mitten på oktober kommer vi att ha ett formellt möte där alla samarbetspartners kommer vara inbjudna till Dept. of Nutrition, HIV and AIDS. Då ska jag göra en mer djuplodad presentation och vi ska alla enas om de övergripande detaljerna kring denna publikation.

Cykeln skötte sig bra idag men mina svettkörtlar var mycket olydiga som producerade ofattbara mängder vätska för att kyla min varma kropp i den 33 gradiga värmen. Som vanligt kom man inte iväg från jobbet förrän halv fem på eftermiddagen. Jag ville snabbt hem för att mellanlanda och sedan ge mig av till gymmet och gärna vara hemma igen innan det är mörkt vid 18 tiden. Under de förhållandena är det svårt att cykla lugnt, så när jag kom hem för mellanlandningen i mina kostymbyxor, skjorta och finskor var det som om jag hade simmat klädsim nu igen…! Jag höll på att självantända där jag stod i mitt rum för att pilla upp knapparna på min skjorta. 

Men egentligen ska man inte gnälla över människans förmåga att svettas för så vitt jag vet har detta varit en stor fördel i människans evolution. Det enklaste sättet förr, när man ville jaga i varma länder, var att ha en bra spårare och sen helt enkelt springa ikapp djuret tills det kollapsade av värmeslag då de flesta djur inte har förmågan att svettas och på så vis avleda värme från kroppen.

Nu ska jag hoppa in i duschen och försöka få tvål och schampo att löddra. Det löddrar mycket dåligt här nere, tror det beror på att man är så skitig jämt.

Hmmm, vad ska jag lägga ut för foto idag då…? Har inte fotat något idag..men har två roliga bilder från herrarnas toalett i FAO byggnaden.. okey här kommer de, lägg märke till det passande namnet på tillverkaren.

Då var arbetsveckan igång igen då, den började si så där. Krångel med transport i vanlig ordning på morgonen. Väl på FAO office hade jag mer strul med passerkort och folk som inte var på plats. Telefonen ville inte riktigt heller, här måste man ringa upp receptionisten som kopplar då man ska ringa ut från byggnaden vilket inte ville fungera idag, dessutom när det tillslut fungerade så var det så dålig ljudkvalité att det inte gick att uppfatta vad personen i andra ändan sa. Slösade nog bort närmare två timmar på det.

Sen behövde jag också hämta ut US dollar som jag behövde senare och det ville sig inte heller då banken var stängd, forexkontoret nedlagt, en annan växlingsbyrå accepterade inte VISA och svarta marknaden säljer inte utan bara köper US dollar.

Men ett par POSITIVA händelser har vi också…! Fick idag mitt eget kontor så nu slipper jag att sitta i konferensrummet, som i och för sig var luftigt och fint. Mitt kontor är dock i FAO-byggnaden som ligger ca en km från Dept. Nutrition, HIV and AIDS, då de är trångbodda på båda ställena så var detta den bästa lösningen. Kan dock tycka att de skulle ordnat detta innan jag kom ner hit vilket jag också påpekade. Nu blir det lite åkande mellan byggnaderna ibland men krångel är något man måste lära sig att tycka om här nere.

Sen har jag också köpt en helt okey cykel! En herre vid namn Nick, hade köpt denna i Sydafrika för ett år sedan och för 5 dagar sedan begärda han 650 US dollar för den, men då jag visste att han skulle åka hem till Australien så valde jag att ha lite is i magen så att han sänkte sitt överpris vilket han också gjorde idag först till 500 och sen till 400 US dollar. Cykeln är en Merida mountainbike med framdämpning, v-bromsar och välkända Shimanokomponenter, Alivio, inte de vassaste komponenterna direkt men man ler ändå då det är grejor som man är van vid istället för de lokala växlarna som inte ens är märkta med ett namn. Får lägga upp en bild när jag har det tillgängligt.

Igår hade vi nog 3 strömavbrott under dagen och idag har vi haft det vanliga schemalagda mellan 18-20.

I bildväg idag kan jag bjuda på en kackerlacka som är på väg in i en kökslåda. Det är rätt skoj att gå in i köket när det är mörkt och varit lugnt där ett tag. Fin fina kackerlackor kommer fram från sina gömställen. Ska vi lämpligt tillfälle lägga fram något ätbart mitt på golvet och fota åt er.

Restaurangbesöket på ”Blue Ginger” igår kväll var mycket trevligt, en indisk restaurang som tillhör de mer lyxiga här i Lilongwe. Vi blev serverade appetizer i form av en varsin liten portion med fräsch sallad, riven kål och rivna morötter i lätt dressing av något slag. Efter detta fick vi en förrätt beståendes av en speciell nudelsort tillsammans med en indisk kryddad köttfärsrätt.

Huvudrätten bestod av säkert sex olika krämiga grytor, kyckling, biff, lamm, fisk, räkor, bönor etc. Till detta serverades ris och indiskt tunnbröd, typ Chapati men dessa var med lite olja och då är det ett annat namn. Vi blev servade intensivt, av två kypare, drack både vitt och rött vin under kvällen etc. Vinet fick vi välja från två vackert dekorerade brickor med vardera sex flaskor.

Mina fyra Malawiska vänner Jessie, Antoinette, Pricilla och Anganile som bjudit hit mig tillhör bevisligen den rikare delen av Lilongwes befolkning då det hela, för oss fem slutade på 34000 Kwacha (ca 2000 SEK)vilket är nästan sex månadslöner här nere för den vanliga Malawiern.

Jag har ju också träffat en hel del västerlänningar här nere var av många har varit här under lång tid, ibland flera omgångar och med olika arbetsuppdrag. Jag kan förstå att man lätt kan bli kvar här ett tag om man anpassar sig och njuter av att tillhöra samhällets toppklass. Åka runt i sin luftkonditionerade bil, äta gott, dricka gott, komma hem och få porten öppnad av portvakten, köra in på sina ägor och njuta av ett hem som sköts av anställd personal etc. Du behöver inte göra något annat än att fokusera på ditt jobb och njuta resten av tiden. För mig, en märklig tillvaro som jag uppskattar här, men jag ser också fram emot att få förverkliga min riktiga livsstil när uppdraget här nere är slutfört.

Så vad är statusen för mig just nu, hur långt har jag kommit med mitt arbete…?

Jag ska som sagt initiera en Nutrition Bulletin i Malawi, den första sen 1999 då den producerades utan datorns hjälp och då av ”The Food Security and Nutrition of the National Economic Council”. Jag lyckades få tag på ett par gamla exemplar från ”Bunda College of Agriculture”, universitetet som ligger strax utanför Lilongwe och som utbildar nutritionister.

Nedan ses en bild på denna publikation från 1999, A4 bokformat.

 Nu fick jag precis ett sms från Antoinette, hon vill ha med mig på en barbecue/ grillsammankomst klockan tre… Det är ju för sjutton 33 grader varmt, ska man grilla då…? Nä, jag får allt säga till henne att vi får leka vid ett senare tillfälle.

Tillbaka till bulletinerna… Jag har också hittat en Nutrition Bulletin från Uganda och en från Swaziland, som produceras idag, bild nedan, dessa har jag fått direkt i handen men de verkar vara en utskrift från en PDF fil, i A4 format, häfte, i alla fall.

Jag tittar gärna på publikationer som produceras idag för att se vad som funkar och vad som inte funkar, man vill ju inte uppfinna hjulet på nytt så att säga.

Hittills har jag mest arbetat med att bli insatt i verksamhetssystemet här nere samt gjort en fieldtrip till Kasungu och Mzimba för att få grepp om hjälparbetet, på de flesta nivåer, ända ut till fronten. Sen har man planerat och funderat en hel del också.. Det som denna kommande arbetsvecka bjuder på är förhoppningsvis en hel del möten med ”development partners” för att få initiativet väl förankrat hos dessa samt även få input och åsikter om innehåll och format.

Jag har också skapat en ny ”Aktuellt” här på silenhag.se  där jag lägger upp en del av det som jag producerar. 

Nu till dagens roliga kommentar som siktats på en livsmedelsförpackning/ produkt, denna gång tvättmedel:

Don´t forget to wash and apply cream to those pretty little hands afterwards!

Dagen bjöd på innebandyspel borta vid ABC College. Micke från Ängelholm har tagit med sig klubbor, bollar från Sverige och tillverkat två mål här i Malawi. Vi var 13 stycken, fyra från Sverige, fyra från Finland, en från Canada, två från Sydafrika etc. Det är riktigt skönt att få röra på sig även om man svettas så mycket att man tillslut halkar omkring i svetten som samlas på golvet. Just fysisk aktivitet saknar jag då allt är uppbyggt kring bilen och att man är ”fånge” i sitt eget hus 12 timmar per dygn då det är mörkt.

Juha från Finland har precis kommit hit för att hänga med sin tjej Riikka som varit här länge. Denna Juha sysslar med klättring och har tagit med sig en del utrustning från Finland. Men någon klättring kommer det nog inte att bli då vi inte hittat några utvecklade klippor. Det pratas om en förare/guidebok som ska finnas i Blantyre men enligt uppgift är det bara bevarad text från någon Britt som klättrade lite på olika klippor under en säsong. Vi står nu också inför den varmaste perioden på året och det är helt enkelt för varmt för att klättra så något sådant projekt är inte aktuellt.

Ikväll ska jag och Jessie ut med några kompisar till en restaurang i Area 10, inte långt från där vi bor i Area 12. Blir nog rätt lugnt, ska försöka att ta mig till gymmet imorgon på morgonen innan den värsta värmen slår klorna i oss.

Jag såg lite moln idag..! Man såg dom tydligast om man tittade rakt upp, på håll i horisonten blev allt bara en disig massa, tror att det är en del smogpartiklar i luften. Sen eldas det ju konstant överallt i trädgårdar, diken och bostäder. Dels lagar folk mat med eld och dels eldas det sopor då det inte finns något utvecklat avfallssystem. De flesta har en stor grop i trädgården, där avfall eldas upp. Röken sätter sig i kläderna direkt efter man tvättat och hängt de på tork.

Röken kommer också in i husen då de inte är täta. Bilden nedan visar mitt sovrumsfönster och är ett typexempel på hur husfönster ser ut här nere. Två fönster i varje fönsterkarm. Ett med enkelglas, ett med ”persiennglas” för rejäl ventilation, myggnat utanpå och stålgaller av armeringsjärn invändigt, armeringsjärn som för övrigt används till allt i alla konstruktioner av stål. Man vänjer sig vid röken om man bara lyckas förtränga den men visst saknar man frisk doft, jag har hört att man kan köpa frisk luft på burk i vissa delar av världen och det är först nu jag inser att det faktiskt är sant.

 Nu blir det skjuts in i duschen för snart blir vi hämtade av några kompisar!

Det är tänkt att jag ska producera ”Malawi Nutrition Bulletin” i Microsoft Publisher 2007. Jag har sagt att jag behärskar de flesta vanliga program som man hittar på en persondator, men faktum är att just Publisher är jag ingen expert på…Så idag gav jag mig själv en snabbkurs i denna mjukvara genom att studera programkurser och beskrivningar på Youtube. Det visade sig vara ett fantastiskt hjälpmedel som kommer göra livet lättare. Jag kan varmt rekommendera den tidsinvesteringen att sitta en halvtimme/ timme vid Youtube, för att lära sig mer om program man ofta använder.

I går kväll, natten till fredagen, hade Jessie en grillfest hemma i trädgården. En överraskningsfest för en av hennes manliga bekanta som fyllde år. Jessie är ju en Malawisk tjej och när Malawierna har fest på detta vis så äts det väldigt mycket kött och bara kött…!? Detta är ju den lilla skara av befolkningen som har det gott ställt och kanske är detta ett beteende som ska understryka och visa på att de inte tillhör den fattiga delen av befolkningen. Hur som helst grillades det kyckling, uppskurna och marinerade biffbitar samt olika korvar. För min del upplevs denna livsstil och födoval en smula udda och jag saknar alla de andra goda och fräscha livsmedel som förgyller en festmåltid hemma i Sverige.

 Eftersom det var torsdag så var det också strömavbrott enligt schema mellan kl 18-20. Ute i trädgården, i mörkret med de andra upptäckte jag för första gången att kvarteret var mer upplyst än när det inte är strömavbrott och under några sekunder var man förvirrad igen innan jag hörde brummandet från alla el-generatorer som folk har i sina trädgårdar. Det är många rika som bor i detta kvarter och strömmen de producerar är tydligen så mycket att de vill passa på att lysa upp sina trädgårdar…!?

 Hur som helst är det alltid trevligt med fest och sammankomster men eftersom jag skulle jobba dagen efter så tog jag det rätt lugnt och drack endast två glas vin samt tre glas vatten under kvällen. Vi var kanske 15 personer och jag träffade också för första gången Antoniette. Denna tjej har bott både i USA och Genève, pratar flytande Franska men har nu återvänt till Malawi och tillsammans med sin bror, startat ett företag som handlar med ädelstenar.

De unga Malawierna är som tokiga när de dricker alkohol och trots att de flesta ska jobba dagen efter så spottar ingen i glaset. Jag gick till sängs vid midnatt men vid 2 tiden på natten vaknar jag av att Antoniette befinner sig i mitt rum!? Den fräcka tjejen hade tagit sig friheten att gå in till mig när jag sov. Utan att någon av oss upplevde situationen som jobbig lyckades jag att avstyra eventuella upptåg som var i görningen och fick sova i lugn och ro tillslut.

Jag har fortfarande inte löst mitt transportbekymmer som jag upplever utanför arbetstid samt när min Chaufför är bortrest med Ruth, (min handledare och Nutrition Policy Officer på Dept. of Nutrition, HIV and AIDS). Det bästa är att köpa en bil då detta är ett sådant land där bil är nödvändigt för att få ihop tillvaron. Jag har dock hittat en cykel men han begär 650 US dollar för den så jag har valt att ha is i magen då jag vet att han ska resa hem till Australien snart och kanske då vill släppa den billigare.