silenhag.se

Restaurangbesöket på ”Blue Ginger” igår kväll var mycket trevligt, en indisk restaurang som tillhör de mer lyxiga här i Lilongwe. Vi blev serverade appetizer i form av en varsin liten portion med fräsch sallad, riven kål och rivna morötter i lätt dressing av något slag. Efter detta fick vi en förrätt beståendes av en speciell nudelsort tillsammans med en indisk kryddad köttfärsrätt.

Huvudrätten bestod av säkert sex olika krämiga grytor, kyckling, biff, lamm, fisk, räkor, bönor etc. Till detta serverades ris och indiskt tunnbröd, typ Chapati men dessa var med lite olja och då är det ett annat namn. Vi blev servade intensivt, av två kypare, drack både vitt och rött vin under kvällen etc. Vinet fick vi välja från två vackert dekorerade brickor med vardera sex flaskor.

Mina fyra Malawiska vänner Jessie, Antoinette, Pricilla och Anganile som bjudit hit mig tillhör bevisligen den rikare delen av Lilongwes befolkning då det hela, för oss fem slutade på 34000 Kwacha (ca 2000 SEK)vilket är nästan sex månadslöner här nere för den vanliga Malawiern.

Jag har ju också träffat en hel del västerlänningar här nere var av många har varit här under lång tid, ibland flera omgångar och med olika arbetsuppdrag. Jag kan förstå att man lätt kan bli kvar här ett tag om man anpassar sig och njuter av att tillhöra samhällets toppklass. Åka runt i sin luftkonditionerade bil, äta gott, dricka gott, komma hem och få porten öppnad av portvakten, köra in på sina ägor och njuta av ett hem som sköts av anställd personal etc. Du behöver inte göra något annat än att fokusera på ditt jobb och njuta resten av tiden. För mig, en märklig tillvaro som jag uppskattar här, men jag ser också fram emot att få förverkliga min riktiga livsstil när uppdraget här nere är slutfört.

Så vad är statusen för mig just nu, hur långt har jag kommit med mitt arbete…?

Jag ska som sagt initiera en Nutrition Bulletin i Malawi, den första sen 1999 då den producerades utan datorns hjälp och då av ”The Food Security and Nutrition of the National Economic Council”. Jag lyckades få tag på ett par gamla exemplar från ”Bunda College of Agriculture”, universitetet som ligger strax utanför Lilongwe och som utbildar nutritionister.

Nedan ses en bild på denna publikation från 1999, A4 bokformat.

 Nu fick jag precis ett sms från Antoinette, hon vill ha med mig på en barbecue/ grillsammankomst klockan tre… Det är ju för sjutton 33 grader varmt, ska man grilla då…? Nä, jag får allt säga till henne att vi får leka vid ett senare tillfälle.

Tillbaka till bulletinerna… Jag har också hittat en Nutrition Bulletin från Uganda och en från Swaziland, som produceras idag, bild nedan, dessa har jag fått direkt i handen men de verkar vara en utskrift från en PDF fil, i A4 format, häfte, i alla fall.

Jag tittar gärna på publikationer som produceras idag för att se vad som funkar och vad som inte funkar, man vill ju inte uppfinna hjulet på nytt så att säga.

Hittills har jag mest arbetat med att bli insatt i verksamhetssystemet här nere samt gjort en fieldtrip till Kasungu och Mzimba för att få grepp om hjälparbetet, på de flesta nivåer, ända ut till fronten. Sen har man planerat och funderat en hel del också.. Det som denna kommande arbetsvecka bjuder på är förhoppningsvis en hel del möten med ”development partners” för att få initiativet väl förankrat hos dessa samt även få input och åsikter om innehåll och format.

Jag har också skapat en ny ”Aktuellt” här på silenhag.se  där jag lägger upp en del av det som jag producerar. 

Nu till dagens roliga kommentar som siktats på en livsmedelsförpackning/ produkt, denna gång tvättmedel:

Don´t forget to wash and apply cream to those pretty little hands afterwards!