silenhag.se

Då var strömmen tillbaka igen efter det schemalagda strömavbrottet som vi alltid har på torsdagar mellan 18-20, så nu kan jag uppdatera bloggen.

Något som verkar vara mycket populär i Lilongwe bland de yngre generationerna är att på onsdagar besöka den lilla baren “Shack”. Julia tog med mig dit igår kväll och stället låg lite i utkanten av City Center tillsammans med något hotell och någon annan byggnad. Vad är grejen med ”Shack” då? – jo, man spelar beachvolleyboll. Själva baren är relativt liten för det stora antal människor som är där men en gigantisk uteservering med två beachvolleybollplaner flankerar barbyggnaden. Det var säkert 200 personer på stället, lika många västerlänningar som Malawier och det var lite semesterstämning i atmosfären.

Här kommer man garanterat att träffa nya bekantskaper och efter bara 10 minuter så träffade jag en Svensk äldre kvinna som berättade om en annan Svenska som var dietist och som jobbat här i närmare 10 år, sweet. Hon var inte närvarande denna kväll men om jag på måndag deltog på något som de kallar ”Hasch”.. så skulle hon presentera mig för henne.  Och det är inte rökande av otillåtna växtdelar som det handlar om, utan en motionsgrupp som genomför löparpass ihop på måndagar.

Annars har dagen bjudit på totalt tre möten runt om i Lilongwe enligt följande. Ministry of Education, Concern World Wide och USAID är alla aktörer som på bland annat arbetar nutritionsrelaterat för ett bättre Malawi. Jag har fortfarande drygt ett tiotal att träffa innan jag kan luta mig tillbaka och gå vidare till nästa steg i detta arbete med att initiera och producera den första Nutrition Bulletin of Malawi.  

Cyklade till gymmet efter jobbet då jag kom hem i god tid kring 16:00 och två timmar innan mörkret faller. Cykeldatorn visade fem km till gymmet, en lagom tur som då blir en mil. Det var skymning när jag cyklade hem och ur trafiksynpunkt så känns det lite säkrare nu när jag har belysning på cykeln jag köpt. De är rätt dåliga på det här i Malawi, det existerar helt enkelt inte belysning på cyklarna som rullar på vägarna och bilarna verkar tro att bilen drar mer bensin om man kör med lamporna tända så de väntar in i de sista innan de slår på ljuset. Cykeln jag köpt är som tidigare nämnt, importerad från Sydafrika, ett land som kanske är det mest utvecklade landet i Afrika.

Jag hoppas dock fortfarande på att hitta en billig, mindre bil för stadstrafik då bil är något man tyvärr måste ha för att få en fungerande tillvaro.

Det får bli lite cykeltema på bilderna idag, lite nördigt men jag vet att det finns cykelfolk som läser bloggen. Följande bild visar min cykel som jag köpte av en återvändande Australiensare för 64 000 Kwacha (cirka 3200 SEK), ett bra pris tycker jag då han först begärde 91 000 Kwacha (ca 650 US dollar/5000 SEK). Jag borde kunna få tillbaka pengarna i slutet av februari då jag åker hem till Sverige.

Alivio är som en dröm här nere, även om den hemma i Sverige tillhör de billigare. En välkänd komponent som man kan meka med tillskillnad från följande som satt på min gamla cykel…!