silenhag.se

Kortfattad historia

Under andra hälften av 1800-talet inleddes den brittiska koloniseringen av området. 1891 blev det ett brittiskt protektorat, som 1907 fick namnet Nyasaland. Ett stort antal européer bosatte sig så småningom i Nyasaland och anlade bland annat kaffeplantager, där de utnyttjade tvångsarbetande afrikaner som arbetskraft. År 1915 reste sig lokalbefolkningen mot kolonialmakten i en blodig revolt, det så kallade Chilembweupproret. Fler svarta än vita dödades, och upproret blev en symbol för kampen mot det vita kolonialstyret. Britterna slog 1953 samman Nyasaland med kolonierna Nordrhodesia (dagens Zambia) och Sydrhodesia (dagens Zimbabwe) i en federation för att stärka den vita kolonialmakten.1964 blev Malawi en självständig republik med Hastings Kamuzu Banda som president. Banda hade lett självständighetskampen under många år varav flera där han tvingades att bo utomlands.

Modern historia

År 1964 grundades den självständiga republiken Malawi sedan området hade lyckats frigöra sig från kolonialmakten Storbritannien. Ledaren för självständighetsrörelsen, Dr Hastings Kamuzu Banda, blev som sagt det nya landets förste president samma år.

Men bara ett par år senare hade president Banda redan samlat all politisk och ekonomisk makt till sin egen person, och han förbjöd all opposition. 1966 skrevs enpartisystemet in i författningen, och 1970 utnämnde sig Banda till president på livstid. Han skulle därefter styra Malawi som diktator i 30 år… Under Bandas tre decennier av envälde förvandlades Malawi till en polisstat, där oppositionella fängslades, mördades eller tvingades i exil. Bandas fruktade hemliga polis nådde även utanför landets gränser och begick mord på exilmalawier. Malawi kom att kallas ”landet där tystnad råder”, eftersom ingen öppet vågade kritisera Banda.

1992 utbröt en strejk i södra Malawi som övergick i en våldsam protest mot regimen. I maj samma år drog biståndsgivarna in allt stöd till landet förutom humanitär hjälp och ställde krav på ökad respekt för de mänskliga rättigheterna. I oktober 1992 tvingades Banda utlysa en folkomröstning om att införa flerpartisystem. En rad politiska partier bildades. I folkomröstningen i juni 1993 röstade en klar majoritet för flerpartisystem. I maj 1994 hölls de första fria valen. Bandas långa terrorvälde bröts när han klart förlorade presidentvalet mot Bakili Muluzi, ledare för oppositionspartiet Förenade demokratiska fronten (UDF). En av de viktigaste uppgifterna för den nya UDF-regeringen blev att utreda de brott mot mänskliga rättigheter som begicks under Bandaregimen. Banda själv sattes i husarrest och hans närmaste män häktades, anklagade för mord på tre ministrar. De frikändes dock senare. 1997 avled Banda på ett sjukhus i Sydafrika.

President Bakili Muluzi och hans oppositionsparti Förenade demokratiska fronten (UDF) lyckades behålla makten med tveksamma metoder från 1994 till 2004. Under denna tid uppdagades flera fall av korruption inom stadsförvaltningen och den största skandalen för UDF-regeringen blev att landets hela majsreserv såldes ut just innan Malawi drabbades av en svår svältkatastrof 2002 (se nedan). Biståndsgivare misstänkte att en rad politiker och tjänstemän hade sålt majsen och gjort stora vinster.

Svältkatastrofen 2002

Det var en period av ömsom svår torka och ömsom översvämningar som 2002 ledde till landets värsta svältkatastrof på 50 år och de tomma majsförråden förvärrade situationen. FNs livsmedelsorgan WFP (World Food Program) uppskattade att över tre miljoner människor blev beroende av mathjälp för sin överlevnad. Undernäringen ökade kraftigt bland befolkningen, många barn tvingades sluta skolan och familjer splittrades när föräldrarna måste flytta för att söka arbete. I de fattigaste områdena avled över 800 människor i kolera.

Efter år 2004

År 2004 försökte president Bakili Muluzi kandidera till presidentposten en tredje gång, något som grundlagen förbjuder. När han misslyckades med det valde Muluzi att själv avgöra vem som skulle kandidera i hans ställe. Muluzis val föll på den tidigare ministern och ekonomen vid Världsbanken Bingu wa Mutharika som gick segrande ut ur valet.

I februari 2005 lämnade president Bingu wa Mutharika det gamla ”Muluzi UDF partiet” sedan han förlorat partiets stöd. Hans kamp mot korruptionen gillades inte av alla i partitoppen, däribland expresident Muluzi som hade börjat motarbeta sin tidigare favorit. Mutharika bildade ett nytt parti, Demokratiska framstegspartiet (DPP) och fick ett tjugotal ledande UDF-medlemmar med sig.

När presidentval hölls i maj 2009 blev Bingu wa Mutharika omvald med god marginal. Han fick 66 procent av rösterna mot 31 procent för John Tembo, som backades upp av Muluzi. I parlamentsvalet som hölls samtidigt, segrade Bingu wa Mutharikas parti Demokratiska framstegspartiet (DPP).