silenhag.se

Sådan här information har man sett förut hemma i Sverige. Först här i Afrika får denna insikt fäste i mitt medvetande, vilket jag faktiskt i slutänden är tacksam för.

Idag var man uppe ur sängen redan vid 06:30 för att cykla till andra änden av staden och titta på ytterligare en Toyota Starlet, samt för att göra diverse ärenden i Old Town. Som tidigare konstaterat är bil en nödvändighet för ett drägligt liv här nere och min plan är att göra som alla andra och köpa mig en bil som jag senare kan sälja och förhoppningsvis få pengarna tillbaka.

Denna Starlet var av årsmodell -97 och personen begärde 3700 US dollar (ca 580 000 Kwacha/ 29000 SEK). Importerad från Sydafrika för tre år sedan och nu körd av frun i hushållet på de dåliga Malawiska vägarna. Motorn lät mer än vissa andra Starlet jag tittat på och undersidan var beklädd med oljedroppar vilket betyder att motorn läcker olja. Automatlådans olja ska vara klar röd till färgen vilket den inte riktigt var, dessutom låg nivå, så den oljan var inte bytt på länge. Till sist ett par nästan blankslitna framdäck.

Nej, det får nog bli den lite dyrare Toyota Starlet bilen, årmodell -98 som jag tittade på häromdagen. Denna var nyimporterad från Sydafrika (vilket är positivt då de har bättre vägar etc.) Motorn gick tyst och fint och alla vätskor var i sin ordning. 750 000 Kwacha (ca 37 500 SEK) har jag prutat ner den till och det är nog varken dyrt eller billigt utan ett marknadspris som jag förhoppningsvis kan få tillbaka när jag reser härifrån. På måndagmorgon genomför jag köpet, då road traffic office är öppet, där jag och ägaren ordnar med registrering, Certificate of Fitness, körkort etc.

På eftermiddagen cyklade jag bort till gymmet och tränade lite i värmen. Även om det bara är styrketräning så svettas man kopiösa mängder. Och på tal om träning så måste jag nämna onsdagens morgonlöpning och de utmaningar som de bjöd på. Jag gick upp klockan fem och på väg ut för att möta upp Granth och Andrew upptäckte jag att den stora skjutporten vid uppfarten till vårt hus var låst och någon vakt syntes inte till någonstans… Så jag var med andra ord inlåst.. Jag ville inte väcka de andra för att fråga efter nyckel så därför fattade jag beslutet att försöka klättra över den drygt två meter höga muren med både elstängsel och larm på toppen. För någon som har klippklättring som passion i livet visade sig detta inte vara någon större svårighet. När jag senare kom tillbaka fick jag göra samma grej igen men från utsidan, vilket nog var en grad svårare men genomförbart. Så bra var det skyddet, har dock inte berättat detta för de andra i huset då jag inte vill göra dem oroliga.

Armeringsjärn utgör som tidigare sagt, stommen i det Malawiska materialsaldot på stålsidan, vilket kan ses i flertalet konstruktioner runt om i vardagen, min favorit är den öppna spisen.