silenhag.se

Som jag nämnt tidigare är det viktigt att denna Malawi Nutrition Bulletin fortsätter att produceras även efter jag reser hem. Med anledning av detta arbetar jag bitvis ihop med Linny och idag skulle jag introducera henne in i programmet Microsoft Publisher.

Datorvanan bland de stadsanställda i Malawi är inte dålig men är inte lika hög som i Sverige. Det är ingen hemlighet att jag och Linny rykt ihop flera gånger tidigare men vi har suttit ner tillsammans med Ruth, min handledare, och pratat igenom situationen. Det finns små kulturella skillnader som kräver ett stort tålamod och vidsynthet från oss båda.

Department of Nutrition, HIV and AIDS (DNHA) har sitt kontor i stadsdelen City Center, här arbetar Linny och Ruth. Jag arbetar också i City Center men från ett kontor i FAO-byggnaden, vilket jag är mycket glad över då vårt internet fungerar till 95 %. Hos DNHA fungerar internet sällan vilket måste göra det fruktansvärt svårt att arbeta.

Idag hade jag bjudit in Linny till mitt kontor så hon kunde bekanta sig med programmet som än så länge bara finns på min dator. Det blev en givande dag, vi höll sams och det är så här som vi ska arbeta. Vi behöver båda hjälp från varandra och rollerna skiftar beroende på om det tillhör mitt eller hennes specialområde.

Inget strömavbrott idag…! kors i bananen! Normalt har vi ett schemalagt strömavbrott på måndagar, konstigt.

Ytterligare en tio-benad spindel sprang gatlopp i huset idag. Rakt in på mitt rum, en snabb rackare, samma art som det stora monstret som vi hittade tidigare men detta exemplar var nog lillasystern då den bara var hälften så stor som den vi hittade häromdagen.

 

Denna gång filmade jag en snutt.

Sist jag och Hannes var på Nkoma mountain så fanns det två toppar att vandra upp till. Vi valde då givetvis den högsta så idag beslutade vi oss för att åka dit igen för att spana in den andra toppen som är lite vassare.  

40 minuter från Lilongwe hittar man detta lilla berg och vi hade cirka 500 höjdmeter att vandra så vi får kalla det en söndagspromenad i stimulerande miljö.

När man kör bil i detta land så passerar man med jämna mellanrum ”Roadblocks” eller vägspärrar där poliser kontrollerar den passerande trafiken, jag tror dessa ligger vid distriktsgränserna. Man ser också ibland liftare som vi hittills ignorerat men efter Lilongwe roadblock så såg vi för första gången en vit person som liftade och av ren förvåning så stannade vi. Som liftare förväntas man att betala en liten slant för att få åka med men denna herre skulle hela vägen till Blantyre så det var inte lönt att åka med oss som bara skulle en liten sträcka till.

Bara 100 meter efter denna herre så fann vi en svart liftande kvinna med hela och rena kläder och det kändes givetvis dumt att inte erbjuda henne lift, så vi stannade där också. Efter bara ett par meningar så erbjöd hon oss oralsex för att få åka med, tyvärr ett vanligt betalningsmedel. Vi tackade nej och åkte vidare utan att stanna mer.

Upp körde vi på den gropiga grusvägen och parkerade i backen samtidigt som det kom två hundar springandes. De var inte de vanliga halvvilda hundarna som stryker omkring utan detta var troligtvis från något hus i närheten. Vi ignorerade hundarna till en början men de följde efter oss, så det slutade med att de också fick en ordentlig promenad hela vägen till toppen.

Vi var lite oroliga för den ena hunden, golden retrieverblandrashunden, då den var gammal eller hade problem med hälsan som gjorde att hon andades extremt häftigt jämfört med sin kompis. 30 minuter innan toppen gick hon från skugga till skugga under buskar eller stenblock och det var med små marginaler som denna dam orkade upp på toppen, dock hela tiden mycket glad. Vi hade totalt tre och en halv liter vatten och de räckte till oss alla.

Vi hade fint väder då vi gjorde detta på förmiddagen men efter klockan 15 så kom regnet, en rejäl skur som fyllde alla diken snabbt, snart är regnsäsongen här på allvar.

Lätt bakis idag efter alla drinkar och shots som folk tvunget skulle bjuda mig på igår då det var min födelsedag. Jag, Hannes och Jessie gick till ett ställe som hette Oasis, bra mix med hälften Malawier och hälften västerlänningar och jag hade en bra födelsedag.

 

Bilden visar ett par kvinnor som tillfälligt bodde uppe på Mulanjemassivet.

Jag undrar om ni har det kallt hemma i Sverige nu? Här är som vanligt minst 30 grader varje dag. Tänker på den isklätringen som jag går miste om denna säsongen, attans…! Och youtube gör ju bara längtan efter klättring ännu jobbigare

Hittade en rolig video med en isklättring/drytooling tävling. Att klättra på artificiella konstruktioner kan också vara skoj.  

http://www.youtube.com/watch?v=zSCwBuFsYoM 

Eid ul Adha, UN Holiday idag vilket innebär röd dag för oss som arbetar inom FN! Det är en  muslimsk helgdag men eftersom jag inte är muslim så jobbade lite ändå fram till lunch.

Min födelsedag ska firas på det sätt som kvällen formar sig till och jag har laddat upp med följande:

 

…Nä, jag bara skoja, det är pengar till hyran. Men jag ska ut i Lilongwe:s nattliv ikväll, hoppas det blir skoj.

Trevlig helg!

Arbetet med Malawi Nutrition Bulletin fortskrider bra. Kan nog visa ett exempel imorgon eller inom en snar framtid.

Väl hemma försvann strömmen som vanligt vid sex, men innan dess hittade Jessie en spindel i huset. Den var rätt stor, hårig och hade tänder som en flodhäst.

Alla spindlar är giftiga heter det men de flesta kan inte bita igenom människans hud. Denna spindel kan garanterat bita igenom huden i alla fall. Om det nu är en spindel vill säga för om man räknar benen så har den tio ben, spindlar har väl åtta?

 

Har idag arbetat med Regina och Mphatso för att korta ner fyra artiklar som var på tok för långa för att passa in i Malawi Nutrition Bulletin.

Igår följde jag efter en tanklastbil med bensin och diesel och tro det eller ej men den körde hem till mitt kvarter för att leverera till den macken som ligger ett stenkast från vårt hus. Tyvärr kunde de inte sälja någon bensin förrän dagen efter så denna morgon efter min onsdagsträning passerade jag, på cykel, denna mack 06:30 och då hade kön redan börjat bildas då det sprids snabbt.

Jag och Hannes slet åt oss lite frukost från köket i vårt hus och tog oss snabbt bort till macken med våra två bilar som törstade efter bensin.

Två köer, en för diesel och en för bensin och vi fick vänta i cirka 45 minuter så det var inte så farligt. På bilden har jag och Hannes nästan kommit fram och vi har bara cirka 15 bilar bakom oss, ni kan också se hur bilen som är först i kön måste vända för att få tanklocket på rätt sida. Så var det för 95% av bilarna och även om det fanns två infarter till macken så vägrade folk att köra in från andra hållet av någon oförklarlig anledning.

Slangen räckte många gånger runt ändå, som på våra små bilar, men man skulle ändå vända när man kom fram… Ibland är de inte riktigt kloka. Antagligen så var det ingen som organiserade kön i början utan den första bilen kom från ”fel” håll och sen orkade de inte ändra på det.

Man hör många anledningar till att denna bränslebrist nu råder. Den senaste jag hört, dock obekräftat, är att presidenten precis köpt ett nytt flygplan och att det därför finns för lite pengar i landet… Hur som helst tror många att det kommer att vara såhär ett tag framöver. Att resa några längre sträckor med bil är därför uteslutet, man vill ju inte bli fast mitt ute i ingenstans.

Väl hemma från jobbet denna dag kunde jag se att macken nu har slut på både bensin och diesel igen.

Kameleonten från Mulanje och dess lustiga slowmotion gång kan nu ses på denna länk.

http://www.youtube.com/watch?v=YZk-cfCKZhs

Han trodde nog att han var osynlig…!

Okey, vi har nu 15 nutritionsrelaterade nyhetsartiklar av varierande kvalitet som alla behöver ses över, kortas ner och kvalitetsgranskas. En del har jag redan gjort men tanken är inte att jag ska göra alla själv utan till detta har vi en Writers Group.

På mötet idag med the Writers Group bestämde vi att dela upp oss i grupper om tre för att arbeta med ett par artiklar i varje grupp. På måndag ska vi ha dessa färdiga för att pusslas in i bulletinen. Eftersom det bara är jag som behärskar Microsoft Publisher så kommer det bli en intensiv nästa vecka för mig. På fredag den 4 december ska jag presentera ett utkast för diskussion, och i mitten på december ska det första numret av Malawi Nutrition Bulletin vara färdig.

Jag är dock inte imponerad av de hittills inlämnade artiklarna och det känns lite magert men vi kommer göra vårt bästa för att säkerställa så god kvalitet som möjligt.

Imorgon ska jag träffa Regina Mandere och Mphatso Mapemba för att tillsammans putsa till ett par artiklar.

Bilden visar en spindel från Mulanji, den är inte större än en tumnagel men har kraftiga käkar och den äter någonting.

Imorgon ska the Writers Group träffas för första gången. Denna grupp har vi nu satt ihop av representanter från följande ställen.

 

Department of Nutrition, HIV and AIDS (DNHA) – OPC

Ministry of Agriculture and Food Security

Ministry of Health

Ministry of Education, Science and Technology

Ministry of Gender, Child development and Community development

Ministry of Local Government and Rural Development

Ministry of Youth Development and Sports

UNICEF

FAO

CARE

Concern Worldwide

WALA

World Vision International

Gruppen kommer att träffas fler gånger längre fram och tyvärr förväntar mig inte att alla dyker upp då det är fullt upp överallt. Gruppen ska i alla fall diskutera de 14 nutritions relaterade nyhets artiklar som lämnats in. För att Malawi Nutrition Bulletin ska bli så bra som möjligt krävs det en del justeringar i många av artiklarna och det är detta som the Writers Group ska göra.

Bensinen är fortfarande slut i Lilongwe och min tank är snart tom men jag har ju cykeln och regnsäsongen har inte börjat på allvar ännu. På grund av bränslebristen så ser man extra många bilar som står längs med vägarna, men även när det finns bränsle så ser man minst ett haveri per dag. Alltså när en bil gått sönder och blivit ståendes, ofta mitt på vägen. Och det är inte ovanligt med rejäla haverier så som ett tappat hjul, en avbruten bakaxel eller som senast häromdagen, en bil som plötsligt fick totallåsta bakhjul och tvärstannade så gummit rök.

När jag köpte min bil så var jag tvungen att skaffa ett ”certificate of fitness” vilket ska motsvarar vår fordonsbesiktning hemma men ingen tittade på bilen utan det var bara ett dokument som visar att bilen är godkänd. Kanske skulle de införa någon form av fordonsbesiktning…?

Bilden är från Mulanje.

Då var bensinen också slut i Lilongwe! Ska bli intressant att se hur samhället fungerar utan varken diesel eller bensin, kan ni tänka er?

Annars har jag tvättat kläder, tvättat bil och gymmat idag, inte mer spännande än så.

Bilden visar en av mina senaste tankningar, när det var strömavbrott. Då är det en som håller i slangen och en som vevar på baksidan av pumpen.

Jodå, det blev jobb idag. Skönt att få lite gjort faktiskt nu när man varit sjuk.

När jag knäckte frukostägget i stekpannan denna morgon så rann det ut ett ruttet hemskt innehåll som inte luktade cederträ kan jag säga…fy!

Ett kort strömavbrott på kvällen bara, som annars var mycket lugn för min del. Lyssnade på musik över nätet och upptäckte bland annat Kents nya singel ”2000”. En god flickvän för några år sedan lärde mig att gilla Kent, hon tog mig igenom många av deras låtar och om jag fastnade för en låt så var det för texterna. Jag gillar många av deras formulering och sättet de leker med orden.

Som den här

http://www.youtube.com/watch?v=bfy0pYWi0hg

eller den här

http://www.youtube.com/watch?v=W_jrOF042Cs&feature=related

eller den här

http://www.youtube.com/watch?v=NqBY6EmaxCg&feature=related

I alla fall så var det inte texten i Kents nya låt som jag fastnade för denna gång utan den instrumentala biten!? Det var som en genomträngande massage som fick alla muskler i kroppen att slappna av, sweet.

2000 http://www.youtube.com/watch?v=6V8kzJZQA2w

 

I bildväg blir det mördarskalbaggar idag.

Ahaaa vad skönt det är att ha fått tillbaka sin energi och vilja att göra saker. Under dagen hade jag bara fyra korta krampanfall i magen och jag är näst intill helt återställd för denna gång.

På jobbet spenderade jag nästan hela förmiddagen med att gå igenom alla e-mail, svara på dessa samt skriva några till personer som jag behöver kommunicera med.

Planerar att jobba imorgon lördag om det är möjligt då jag nu ligger lite efter pga. mina sjukdagar tisdag till torsdag.

Jag ser fortfarande långa långa köer till bensinmackarna men det är bara dieselbilar så jag antar att bensinen inte är drabbad än.

Sitter just nu som vanligt i strömavbrott (fredag klockan 20:20) och hoppas att batteriet på datorn ska räcka till strömmen är tillbaka. Vi har nog haft strömavbrott varje dag denna vecka, men det är väl ingen nyhet

I bildväg får jag idag bjuda på den lustiga Kameleonten som vi stötte på vid Mulanje nere vid Likhubula Forestry Station, han var hur häftig som helst. Vi satt och snackade på en sten och i ögonvrån ser jag denna rackare komma vaggande i slowmotion. Om ni sett dem i naturprogram så går de väldigt sakta tar ett steg fram, ett tillbaka och fram igen. Denna vaggande gång ska nog efterlikna lövverk i rörelse eller nått.

 

Vidare så är det gång i en rak linje som gäller, han svängde inte en enda gång trots att vi stollar flög runt honom för att titta på honom från alla vinklar. Det enda han gjorde när man kom inom en meter avstånd var att blåsa upp sig lite, rulla ihop svansen, öppna munnen och försöka väsa lite. Och fötterna, helt fantastiskt roliga och troligtvis helt anpassade till att kliva omkring på grenar. Hannes filmade lite med sin kompaktkamera och jag ska lägga upp det när jag har möjlighet.

Nu kom strömmen, halleluja, om några sekunder fungerar internet!

Trevlig helg.

Jag har aldrig varit så sjuk tidigare som jag är här nere i Malawi tråkigt nog. De senaste dagarna har varit den värsta sjukperioden hittills. Det som drabbar mig är troligtvis någon form av influensa. Feber, kraftiga magsmärtor, huvudvärk, uppstötningar, absolut ingen aptit, avsaknad av energi och vilja samt toalettbesök en gång i timmen.

Denna gång tog jag mig faktiskt till sjukhuset för att få ett Malaria test men det var negativt. Läkaren gav mig paracetamol samt Buscopam mot magkrampen men sa inget om rehydreringsvätska. När jag åkte därifrån sökte jag upp en butik där jag hittade WHO-godkänd rehydreringslösning för oralt bruk. Jag förlorar litervis genom de höga flödena samt intensiva svettningar att jag bedömer det nödvändigt med rehydreringslösning även om det smakar lika illa som vår Oralyt hemma i Sverige.

Hur som helst var det mycket bra att det inte inträffade när jag var uppe på Mulanjemassivet och nu idag (torsdag kl 11:00) är jag återställd till 80 % och kan därför ge er en uppdatering om min Mulanjeresa, varsågod.

På Mulanjemasivet finner man Malawis högsta topp, Sapitwa, 3002 meter. Sapitwa betyder ”Dont go there” på Chechewa och enligt lokalbefolkningen så finns det ”bad spirits” på berget som har tagit många människors liv. Men eftersom det nu, i modern tid finns så många besökare på berget så har en hel del ”bad spirits” jagats iväg…!? Men faktiskt så sent som i juli 2009 omkom en Italienare som irrade bort sig i dimman och föll ner för en brant. På grund av olyckor som denna måste man ha en guide när man beträder reservatet men Italienaren hade blivit så arg på sin otränade guide att han skickade hem honom och fortsatte själv.

Sen är det också så att detta är ett fattigt land med en befolkning som alla försöker hitta en inkomstbringande sysselsättning. Detta tror jag är en anledning till att de slutat trycka upp kartan till försäljning och att skyltningen är dålig på alla vandringsleder. Detta skapar fler arbetstillfällen då man nu måste ha en mountainguide när man beträder berget, vidare finns också bärare (porters) att hyra och allt koordineras från Likhubula Forestry Station som är vägen in i detta reservat.  

Visst förtar det upplevelsen en del när man måste ha guide, jag kommer inte ens ihåg namnen på alla vandringsleder etc. som vi rörde oss på vilket jag alldeles säkert hade kommit ihåg om vi gjorde det hela på egen hand.

Jag och Hannes lämnade Lilongwe lite sent på fredagseftermiddagen och i den ocensurerade byn Salewa spenderade vi natten i ett ”Resthouse” där rummen kostade 500 Kwacha (ca 25 SEK) per natt.

Klockan fem på lördagsmorgonen körde vi vidare och kom tillslut fram till Mulanje som låg vackert mellan alla gyllengröna fält av tebuskar. Distinkt och majestätiskt reser sig denna koloss från den övrigt platta omgivningen och upptar 650 km². Till största del består Mulanje av en platå med böljande grässlätter som snittar på 2000 meter. Här finns över 20 stycken toppar över 2500 meter och som sagt den högsta, Sapitwa som precis når över 3000 meter.  

Vid vägbommen som leder fram till Likhubula Forestry Station blev vi fördröjda en stund då 15-20 personer tävlade om att bli vår guide eller bärare. Dessutom skulle vi betala en bomavgift men bomvakten hade inga utmärkande kläder eller id-bricka så det var omöjligt att urskilja honom från alla andra som skrek efter pengar.  

Vårt primära mål var att nå Sapitwa, den högsta toppen och vår plan blev att tillbringa två nätter i reservatet som har nio enkla stugor, byggda från tidigt 1900-tal. Men givetvis förlitar vi oss inte på dessa utan vi har våra tält som vanligt. Jag känner mig i regel mer trygg i mitt tält då det är ett skydd som jag känner in i minsta söm och dessutom är det skönt att sova i denna 100 % täta kapsel utan malaria myggor och andra kryp.

Den obligatoriska guiden kostade 1300 Kwacha (cirka 70 SEK) per dag och vi skulle betala han 1000 Kwacha i förskott så att han kunde springa iväg och köpa mat innan vi gav oss av. Vår guide hette Harry Kachala, 35 år och han berättade för oss att han gör detta i genomsnitt två gånger i månaden. Han har en fru och ett barn och bor bara en kilometer från Likhubula Forestry Station. Han drömmer om att få studera vid college men han har hittills inte haft råd, avgiften är 21000 kwacha (cirka 1100 SEK) per år…

När Harry, vår guide kom tillbaka efter sin livsmedelsinhandling så hade han bytt skor till ett par sämre, slitna och hålbeprydda sportskor. De ordentliga skor han hade tidigare var tydligen bara en strategi från honom så att vi skulle välja just han.

Klockan 10 på lördagsförmiddagen, i 36 gradig värme, lämnade vi tre Likhubula Forestry Station som ligger på 800 meters höjd. En någorlunda lätt packning på cirka 15-16 kilo vardera höll allt vi behövde för dessa tre dagar, mat, kök, bränsle, skydd, sovsäck etc. Via ”Skyline path” tog vi oss upp till platån på 2000 meters höjd. Vandringen dit upp var brant hela vägen och vi mötte bara fyra till fem stycken svarta personer som barfota bar på en varsin nysågad stock cederträ som de skulle få ner från berget.

Cederträd växer endast på Mulanjemassivet i Malawi, de kan bli över 40 meter höga och de är oerhört enkla att känna igen, man behöver inte ens använda ögonen utan man använder ett av mina favoritsinnen, luktsinnnet… De doftar förtrollande underbart, den är så säregen och frisk att man nästan överväger att bli en trädkramare. Jag vet att min Mormor och Morfar hemma i Halmstad har ett gammalt kakrecept där det ingår cederolja men de har inte lyckats hitta denna eteriska olja och jag finner den inte här heller, det hade varit intressant att smaka de kakorna.

Den organiserade trädfällningen började 1901 och virket har varit viktigt för landets utveckling. Bland annat så finns här på två ställen en linbana (skyline cabel) varav en ovanför våra huvuden då vi vandrar ”the skyline path”. Dessa linbanor har dock inte använts på flera decennier. [Eastwood Frank, Guide to the Mulanje Massif, Lorton Communications, 1988]

Avverkningen är idag i mycket liten skala då beståndet nu är hårt ansatt. Det efterfrågas studier som kan utreda huruvida denna typ av skog sköts på bästa sett. Som exempel skyddas området från bränder med hjälp av personal som året runt är stationerade på berget. De skapar brandgator och bekämpar bränder som uppstår, samtidigt har man i historien sett att det förekommer ovanligt många ungträd som slår rot och börja växa efter just bränder. [Eastwood Frank, Guide to the Mulanje Massif, Lorton Communications, 1988]

De tog oss tre timmar att komma upp till platån och på vår väg passerade vi två mindre vattendrag där vi drack mängder av vatten samt fyllde vattenflaskorna. Uppe på platån var det något mindre skog, fortfarande lite kuperat men mycket mer lättvandrat och kanske 23-25 grader. Efter ytterligare två timmar nådde vi Chisepo hut, stugan som ligger närmst Sapitwa toppen. Man får bara campa i närheten av dessa stugor och givetvis är det mer skoj att hålla till där då det är en naturlig mötesplats för människorna som rör sig på berget.

 

Dagen efter, cirka 06:30, lämnade vi detta läger för att traska upp till Sapitwa toppen med lätt packning. Tre timmar upp och två timmar ner enligt Harry, vår guide. Vårt läger låg på 2200 meters höjd vilket då innebär 800 höjdmeter att vandra. Ovanför lägret var det mer naken klippa och vissa passager var faktiskt lite exponerade och potentiellt farliga vid nederbörd då det blir väldigt halt, men till 95 % är det bara enkel vandring.

Harry frågade oss om hur vi bor i våra hemländer och om våra byhövdingar (village headman) är bra, ja vad svarar man på det…? Harry berättade också att man i Malawi kan köpa ett hus på landsbygden för runt 100 000 Kwacha (cirka 5000 SEK) Vi berättade inte för honom att det är vad vi betalar för våra tält. Istället berättade vi för honom vad ett hus kostade i våra länder och räknade om det till Kwacha men han trodde oss inte.

Efter knappt tre timmar nådde vi toppen, yeaa! Vi gratulerade varandra, drack tre centiliter Whiskey var, åt lite snacks, drack vatten, fotograferade och ”powernappade” i 20 minuter i det fantastiska vädret, sisådär 15-20 grader, så det var inte kallt.

Efter ytterligare två timmar så var vi nere vid lägret igen på 2200 meter, och kunde njuta av en och en halv timmes vila och matintag. Vi hade nu kunnat vandra ner till Likhubula Forestry Station där vi hade min bil parkerad men eftersom vi har en sex timmars bilfärd hem till Lilongwe och faktumet att man inte ska köra bil utanför städerna i mörker så hade vi ändå fått övernatta någonstans och då väljer vi ju givetvis att göra det här uppe. Men för att få lite mer att titta på så vandrar vi fyra och en halv timme till Lichenya Hut och spenderar natt nummer två där. Det vi såg i djurväg här uppe var apor, en svart orm, fåglar, ödlor varav en kameleont samt ”mördar”skalbaggar som i hundratals satt på en planta och åt upp allt grönt etc.

Vid några tillfällen under vandringen pratade vi kring mat med Harry. Jag frågade vad han åt till frukost och han berättade att han åt en bit bröd och drack en kopp te (formbröd utan pålägg, den vanliga frukosten för en Malawier på landsbygden) Han tyckte vi var konstiga som åt så mycket mat. Sen frågade jag honom vad hans favoriträtt är, eller om han fick välja vaaAAaad han ville till kvällsmat, vad skulle han då välja? Svaret blev Nsima (majsgröten) med kokta bladgrönsaker. Det var denna mat han alltid åt. Han hade också med sig cirka 5 dl kokta bönor i en plastpåse samt lite koncentrerad saft.

Lichenya Hut var byggd helt i cederträd som alla andra stugor här uppe så vid ankomsten satte vi oss bara på verandan i solnedgången och njöt av dofterna, digestive kex samt vatten i mängder.

Dag tre tog vi oss ner till bilen och åkte hem till Lilongwe. Efter en timme nådde vi Blantyre och tänkte passa på att tanka men till vår fasa insåg vi att det nu inte bara är dieseln som det är brist på utan också bensinen…kommer vi inte hem nu heller..? efter lite letande hittade vi en mack som hade bensin kvar.

Vissa vägsträckor är vägbanan full med potthål som är mycket ohälsosamma att köra ner i. Vi lyckas undvika 95 % av dem genom att köra sakta och väja men vi tvingades vända en gång för att plocka upp en tappad navkapsel. Vid tre tidigare tillfällen har jag mött någon ”viktig” person, kanske presidenten eller Madonna som i en konvoj av flotta bilar eskorteras av polisbilar med sirener och blåljus i extremt hög hastighet utan någon hänsyn till övriga trafikanter. De kör om bilar även vid möte och alla får helt enkelt köra ut i dikeskanten. En smula jobbigt om det händer där man inte har bra sikt och det kommer plötsligt.

Mellan Blantyre och Lilongwe påbörjade vi en omkörning av två lastbilar som låg framför oss. När vi nästan kommit förbi den första då påbörjar denna en omkörning utan att titta om det är fritt bredvid honom. Vägarna är inte breda här och i 100 km/h tvingades vi ut och ner för den decimeterhöga kant som når ner till den grusiga dikeskanten, och med ena hjulparet på asfalten och de andra i dikeskanten hänger sig Hannes ut genom fönstret och skriker svordomar åt föraren. På flaket av lastbilen var det som vanligt fullt med folk och dessa bankade på taket så att föraren avbröt sin omkörning. Efter några hundra meter kom vi upp på vägen igen utan att något eller någon skadats…Vilken tur att jag har helförsäkring på bilen för detta landet är fullkomligt livsfarligt att köra bil i. Jag vet inte vilken strategi som är bäst, att köra så lite som möjligt för att minimera riskerna eller köra regelbundet för att lära sig trafiken…?

För att summera var det en fantastisk weekend resa på sammanlagt 80 mil och fantastiskt vistelse i ett av Malawis vackraste områden. Och även om det var många avgifter vid berget så var de inte höga. Hela resan inklusive allt utom mat som vi tog med hemifrån gick lös på 14000 Kwacha (cirka 700 SEK) per person.

Jag har givetvis många bilder men jag kan inte lägga upp alla på en gång då det tar mycket lång tid utan jag bjuder på mer bilder allt eftersom.

Har ej tillgång till el och än mindre internet under de dagar som jag och Hannes kommer att vandra upp till toppen av “Mulanje” som är Malawis högsta berg på 3002 meter. Vi beräknar att vara hemma igen senast måndag.

Följande går jag miste om…men vi kan inte skjuta på Mulanjeresan mer då regnsäsongen startar kring mitten av November.

Nu har jag äntligen börjat jobba med att placera in de olika artiklarna i denna kommande Nutritions Bulletinen. Det är ju alltid skoj att skapa, och kunna titta på ett resultat som man åstadkommit. Men för varje timme man lägger ner så inser man vilket jättejobb det är kvar, jag har fortfarande en hel del artiklar som kräver bearbetning innan de kan publiceras.

Jag fick en fråga via kommentarer för en tid sedan. Personen undrade vad folket lever av och jag har sakta börjat få en bild av detta. Jag kan inte lämna några referenser på följande information utan detta är min tolkning och uppfattning om hur det ligger till.

Cirka 80 % av befolkningen lever på landsbygden och är självförsörjande småbönder som arbetar utan maskiner och i regel utan bevattningssystem. En del av det som odlas hittar in till städer och marknader där det omsätts.

När de kan så söker de tillfälliga jobb och om jag har fattat det hela rätt så kallas detta att ha tillfälliga jobb för ”ganyu”. Det kan vara på plantager som odlar tobak, kaffe, te, sockerrör eller bomull. Har de inget jobb på plantage så söker de annan sysselsättning. Bryta sten i stenbrott samt förädla stenen är också relativt vanligt. Att förädla menar jag sitta i solen och krossa de stora stenarna till mindre, krossa de mindre stenarna till krosskärv sen till makadam och tillslut singel tror jag det heter. En sten åt gången med en slägghammare, och ett evigt sorterande av alla småstenar.    

Att samla ved är också något som sysselsätter många. De kommer med berg på sina cyklar eller på huvudet, i regel grövre grenar som buntats ihop, en del av detta säljs. Något som troligtvis ger mer förtjänst är att tillverka grillkol som också är mycket vanligt förekommande, och man ser resterna av dessa jordhögar lite varstans. Grillkolen packas i begagnade sockersäckar, säg 100 liter kanske, och säljs för 900-1000 Kwacha (ca 60 SEK) Kvalitén varierar en del och det är i regel ingen vidare kol då den bara varar en kort stund när man grillar med den.

Tillverka korgar, skålar och andra vardagsföremål genom att väva växtmaterial ser man också. Träsniderier är också vanligt förekommande och är populära föremål som säljs till oss Asungus (vita).  

I Lilongwe så sysselsätter sig en hel del med att vara tjänstefolk åt de rikare som alla har ett par anställda. De finns tre vanliga tjänster här, hembiträde, trädgårdsmästare och portvakt. Dessa tjänar kring 6000 Kwacha (ca 350 SEK) per månad. Sen har vi alla minibussar som far omkring och utgör en form av kollektivtrafik. Cykeltaxi ser man också i hela landet, det är då en vanlig cykel med en liten dyna på pakethållaren.

Det finns en hel del försäljare i Lilongwe som rör sig överallt, de står längs med vägar, i korsningar, på trottoarer, på parkeringar och kring marknader. De säljer frukt, grönsaker, tidningar, skor, kläder, kontantkort till mobilen, biltillbehör etc. Här finns också en hel del tiggare…

Längs med Malawisjön så finns det många som livnär sig på fiske. Att handla med boskap är också en viktig inkomst. En fulvuxen get säljs för 3600 Kwacha (ca 200 SEK) och en normalstor kyckling går för 550 Kwacha (ca 30 sek) De kan också välja att stycka själv och sälja, eller laga till vid vägkanten och sälja som snack eller enkel lunch. Åker man mellan Lilongwe och Blantyre så säljer folk grillade möss längs med vägkanten. Jag ska ju åka denna sträcka i helgen då jag ska till Mulanje, det högsta berget i Malawi, så jag får passa på att fota de där mössen då.

Jepp, så är planen, imorgon åker jag och Hannes de 35-40 milen till Mulanje för att vandra upp till denna topp som ligger på blygsamma 3002 meter. Men enligt guideboken så är det rätt många timmars vandring, först upp till platån på 2000 meter vilket tar cirka fyra timmar, tror man börjar på 1200 meter. Här övernattar man i enkla timmerstugor eller tältar. Dagen därpå vandrar man till toppen som tar cirka 7 timmar, men det ska bli fantastiskt härligt att få uppleva campinglivet igen. Total frihet, allt man behöver för att klara sig i princip hur länge som helst har man på ryggen.

Jag har handlat på mig fulwhisky i de där små lustiga småpåsarna med 3 cl i varje. Perfekt då man inte vill bära mer än nödvändigt då man vandrar, tänkte överaska Hannes på toppen!

 

Jag kommer inte att ha tillgång till internet vilket innebär bloggtorka ett par dagar… Hoppas jag kan uppdatera på måndag då vi kommer tillbaka till Lilongwe.

Två eller tre strömavbrott på jobbet idag men de var bara kortare enklare avbrott som UPS-apparaten samt generatorn kunde hantera.

Har idag fördjupat mig lite kring nutritionsrelaterade projekt i Malawi. Enligt ”the Technical Secreteriat” så finns det just nu 210 stycken aktiva utvecklande projekt i landet.

Siffran i följande lista  visar antalet projekt som respektive finansiär är delaktig i. Det kan vara mer än en finansiär i ett projekt.

European Union (EU)                                     30

Malawi Government                                      14

USAID                                                                  14

NORAD                                                                10

DFID                                                                       8

IrishAid (IA)                                                      8

Japan International Cooperation Agency (JICA)  6

World Bank                                                         6

Food and Agriculture Organization (FAO)                      5

Germany                                                             5

Trocaire                                                               5

World Vision Canada                                      5

World Vision UK                                               5

World Vision USA                                             5

Finland                                                                  4

Heifer International                                        4

Tear Fund UK                                                     4

World Vision Australia                                  4

Japan                                                                     3

UNICEF                                                                3

World Vision Germany                                  3

 

Sweden                                                                                                  1

Swedish Cooperative Center (SCC)                                             1

Swedish International Development Agency (SIDA)         1

Vidare finns det ytterligare 26 finansiärer som deltar i två projekt samt 41 stycken som deltar i ett projekt.

På kvällen blev det ett besök på volleybollbaren ”Shack”. Varje onsdag samlas man där för att socialisera och spela volleyboll.

På jobbet fortsätter arbetet med att redigera artiklar som i de flesta fall är för långa. Och det är alltid lika svårt att korta ner dem.

Dieselbristen håller i sig och Cathrine och den nyanlända Mike spenderade 1,5 timmar i kö för att få tanka på en mack som precis fått en leverans. Men när de kom fram så var dieseln slut. Har hört talas om korruption på detta område tyvärr… Och jag kan tänka mig att det finns de som gärna betalar ”lite extra” för att få en full tank, speciellt åkerier.

Denna Mike är en trevlig prick. Jag har inte hunnit tala med honom mer än några minuter igår då han anlände till Malawi på sin enduro motorcykel som han kört från Storbritannien. Han har tydligen kört strax över 300 mil på sin motorcykel nu. I Marocko fick han stanna i sex veckor då ett allvarligt motorproblem drabbade honom. Han bor tillfälligt här i vårt hus då han är en vän till Cathrine som också bor här tillfälligt för att se efter Tresór medans Jessie är i Italien.

Juice av bra kvalitet kan vara svårt att hitta i Malawi. Här har jag hittat en produkt med 40 % juice. Intressant märkning för övrigt med färg och smakämnen som inte är namngivna. Cyklamat som sötningsmedel, det ser jag inte så ofta i Sverige men det är ett tillåtet sötningsmedel.    

En helt vanlig standard måndag intog veckostarten och inget anmärkningsvärt har skett idag. Inte ens några strömavbrott mer än det schemalagda mellan 18-20.

Frukosten bestod av en hel del tärnad Ananas och Mango som toppades med lite havregryn och bäddades in i mjölk, tillredd av torrvara. Till detta åt jag också lite råkost från morgondagen samt ett stekt ägg.

En vanlig frukosträtt som äts av de andra i hushållet är gröt gjord på ris. Vitt ris som kokas länge i för mycket vatten tills det blir en gröt av det. Nä, för min del så är frukt och havregryn i olika former oslagbara.

Och såhär ser Mangosarna ut just nu när de har blivit söta. Allvarligt talat hade jag knappt kunnat skilja det från en guldklimp.

Det dyra kaffet (cirka 70 SEK för 500 gram) tror jag beror på att de importerar kaffet även om de parallellt exporterar kaffe. Rörigt? Jag menar det att det exporterar de hela bönorna som sedan rostas och mals i något annat land för att importeras igen. Malawierna själva dricker inte kaffe men de borde kunna få en bättre förtjänst på sin kaffeproduktion om de förädlade produkten här kan tyckas.

Men samtidigt är vägarna och infrastrukturen så dålig att det säkert hämmar vissa potentiella exportmöjligheter. Jag har hört talas om tidigare, i historien, undersökta gruvfyndigheter och skogfyndigheter men det går helt enkelt inte att få varorna härifrån.

Det är nu söndag klockan 15 när jag skriver dessa rader och än så länge har jag inte lyckats bli helt frisk. Men min dator har friskhetsförklarats vilket jag är mäkta glad över. Felet tror jag ligger i någon automatisk uppdatering som fuckade till det en smula i burken min. Via felsäkert läge gjordes en systemåterställning till ett datum några dagar tidigare och vips så fungerar det igen. Stänger av autouppdateringar och nöjer mig där, så länge jag är i Malawi.

Tyvärr funkar det inte att göra en systemåterställning med min kropp… känns som om det skulle behövas just nu. Lyckligtvis är jag bara lätt sjuk då jag fortfarande upplever en orolig mage, lätt feberkänsla och något som kanske är huvudvärk. Trots detta spelade jag lite innebandy under lördagen med det vanliga goa gänget som reducerades lätt framåt kvällen då vi grillade och spelade Risk hemma hos Micke, Angela och deras trebenta människoälskande hund.

I bildväg kan jag bjuda på ett par helt underbara vegetariska grillspett, som hade mutat in sin plats bland allt annat gott som man har på en grill.

Micke och Angela har tre vakter, dygnet runt, som ser efter egendomen samt öppnar porten då man kommer med sin bil. Denna kväll lyckades de också hitta en orm i trädgården som de dödade med en lång bambustör innan de kallade på oss.

Jag kom i säng 00:30 natten till söndagen men gick upp redan 05:00…jag hade ju bestämt mig för att genomföra denna Lilongwe half Marathon. Jag kan vara en smula envis ibland när jag bestämt mig för att göra en sak och jag bedömde min hälsa som 80 % återställd. Jag trodde att jag tidigare i mitt liv gjort mycket jobbigare saker än att springa 21 km. Men jag måste erkänna att det krävdes rätt mycket viljestyrka till att förflytta min kropp denna sträcka i 30 graders värme och på 1050 meters höjd. Min tid blev 1 timme och 52 minuter, min sämsta tid någonsin på denna sträcka, ha ha.

Det totala deltagarantalet var drygt 140 löpare varav nästan hälften Malawier. Jag placerade mig på 78:e plats och Hannes som aldrig tidigare sprungit en halvmara placerade sig på 85:e plats med tiden 1 timme och 59 minuter. Jag tror allvarligt talat att hans prestation är större än min då han för bara fem dagar sedan fick reda på denna tävling och bestämde sig för att delta, helt oförberedd.    

Den mindre bra eldistributionen fortsatte idag till den milda graden att jag nästan började uppfinna nya och roliga sätt att formulera mig på. Jag seglade in på mitt kontor denna morgon för att finna stiltje i elledningarna. Jag vet inte om dieselbristen har något att göra med den försämrade eldistributionen men mitt goda jag låter inte mina hårbeprydda ytor ovanför ögonen förflytta sig uppåt…

Något som däremot levererade ymnigt var min mag-tarm-kanal, jag tvingas motvilligt konstatera hälsoproblem igen.

Dagen innan hade jag lyckligtvis skrivit ut en hel del inlämnade nyhetsartiklar om nutritionssituationen i Malawi, så jag kunde fortfarande vara produktiv och läsa in mig på detta.

Varje dator har också en så kallad ”UPS” (Uninterruptible power supply), en låda stor som en rejäl limpa bröd. Denna har ett inbyggt batteri i sig som håller datorerna igång ca en timme, denna ström var nästan redan förbrukad på morgonen då de flesta inte stänger av sina datorer när de går hem.. Under de sista fem minuterarna med spänning i dessa UPS apparater så ger de ifrån sig ett varningspip var femte sekund. Det var ett himla pipande då 100-talet UPS apparater pippade för fullt.

Klockan tio hade jag ett möte med Linny K borta i DNHA-office. Vi två fungerar tyvärr inget bra ihop utan bara argumenterar om allt hela tiden. Men tillslut brukar vi på något sätt få arbetsuppgifterna utförda.

Efter lunch infann jag mig på mitt kontor där den febriga känslan intog min kropp. Jag hade inte längre samma energi som tidigare och tvingades lägga upp benen på skrivbordet och slumra bort ett tag. Jag var inte längre frisk och när alla hade gått hem hade jag fortfarande inte lyckats samla energi till att ta mig ut till bilen.

Det smattrade till i elskåpen utanför och ytterligare ett strömavbrott attackerade byggnaden. Det började nu regna och åska likt aldrig förr och kanske är regnsäsongen redan här? Väl hemma föll jag som en fura ner på sängen och slängde på en film på datorn. 40 minuter senare var det disko i belysningen ett par sekunder innan det blev mörkt och ett nytt strömavbrott. Regnet smattrade utanför men bilen blir åtminstone ren och fin.

Idag blev det mer negativa saker än positiva att rapportera. Men de finns nog de som har det värre än mig. Jag undrar bara om vi har samma definition på ”en dålig” dag…

Tegelstenar produceras lokalt överallt i Malawi av ortsbefolkningen. De staplar upp dessa i stora pyramidhögar för att torka i solen. De borde också brännas i ugn så vitt jag vet, men om och hur det görs vet jag inte.

Sent på kvällen slutade min laptop att fungera…så nu blir det ännu svårare att uppdatera denna blogg. När jag startar datorn och innan windows startar kommer följande ruta upp.

Väljer jag ”läs mer online” händer följande.

Efter att jag tryckt ”OK” kommer jag till en webbsida där jag ska verifiera min Windows Vista verision vilket misslyckas. Alltså kommer jag inte vidare och jag kan inte använda laptop:en.

Nu börjar det bli mycket att göra, men det är ju skoj. En intensiv period då jag nu får mängder av nutritionsrelaterade nyhetsartiklar om situationen runt om i Malawi. Utöver dessa nu inlämnade artiklar måste jag också följa upp andra ärenden där folk lovat lämna information men inte kommit till skott ännu. All denna information ska sedan granskas och eventuellt editeras innan vi kan skapa ett första utkast av Malawi Nutrition Bulletin.

Efter jobbet var det dags att åka bort till frukt och grönsaksmarknaden igen, ett av mina favorithandelsområden då det finns så många fina livsmedel där. Nu för tiden tar jag med mig klädombyte till jobbet, då jag upptäckt att de är galna i alla med kostymbyxor och skjorta som jag annars använder i arbetet. Jag drar nu på mig mina säckiga gymbrallor och med en lugn och säker attityd beträder jag marknaden.

Detta funkar otroligt bra, jag slipper minst hälften av alla som flyger på mig annars. Jag handlade på mig mina tre favoriter här nere, Ananas, Jordgubbar och Mango. Jag tänkte kolhydratladda med frukt inför halvmaran på söndag  Inte det bästa livsmedelsvalet om man vill kolhydratladda men eftersom jag älskar frukt så kan jag inte låta bli!

För att jag ska få i mig lika mycket energi och kolhydrater som en stor portion pasta (400 gram kokt) måste jag nu äta 300 gram av vardera tre fruktsorter :-) mums, he he. Totalt ger dessa 900 gram frukt nästan 500 kcal och utöver cirka 100 gram kolhydrater, 15 gram kostfibrer och en hel del mikronutrienter…jag kommer inte drabbas av skörbjugg i alla fall.

Ananasen som jag kom över var den sötaste i hela världen, jag fick äta den i små bitar för att inte munnen skulle explodera. Det gick rysningar genom hela ryggraden ner till fötterna vid de första bitarna! Så god är frukten!

Det är med lite ironi som jag skriver raderna men jag gillar frukt, och halvmaran är bara en rolig grej. Denna gång har jag inget tidsmål utan ska bara springa loppet för att det är skoj. Ska dessutom spela innebandy på lördagen så helt fyllda glykogendepåer kommer jag ändå inte ha.

På väg hem från marknaden var det en väldig kö vid en av bensinstationerna, det råder nämligen dieselbrist just nu. Folk är hemma från jobbet för att de är strandsatta i hemmen! Jag fyllde upp min bensintank på en mindre mack där dieseln var helt slut, då kanske även bensinen snart blir drabbad.

Jag har frågat folk om varför denna situation råder och de svar jag fått är att man förväntar ett stigande råoljepris och därför håller de oljeproducerande länderna inne med leveranser för att tjäna mer pengar…

Väl hemma träffade jag Cathrine, en tjej från Storbritannien som tillfälligt bor hos oss för att se efter Trésor, dottern i huset, medans Jessie, hennes mamma är bortrest. Cathrine hade varit hemma hela dagen på grund av dieselbristen och kunde meddela att vi haft strömavbrott hela dagen.

Strömmen kom tillbaka vid 17:50 för att klockan 18 träda in i det schemalagda strömavbrottet i två timmar…20:00 kom strömmen tillbaka för att 10 minuter senare brytas igen. Jag gick till sängs tidigt denna afton. Välkommen till Malawi…:-)

Den sedvanliga onsdagsuppstigningen klockan fem var som vanligt behaglig och skön. Konditionsträningen som skulle genomföras var mountainbike i en timme. Denna gång utforskade jag de västra delarna av Lilongwe. Jag cyklade förbi presidentens palats men området är så stort och inhägnat att man inte ser något intressant.

Vidare ut på några grusvägar där barnen ropade Asungu asungu asungu, vilket betyder vit människa, vit människa…inget som jag bedömde som hotfullt utan det är bara sånt som barnen ropar. Tillslut så hade jag nästan tappat orienteringen men jag såg dock Lilongwe river som jag visste att jag skulle över för att komma tillbaka.

Två alternativ, antingen vända och cykla samma väg tillbaka, eller hitta ett ställe där jag kan vada över floden. Valet var givetvis inte svårt och snart hade jag hittat ett par stigar som ledde ner mot floden. Mycket riktigt fanns det ett ställe som var lättvadat, speciellt nu innan regnsäsongen. Ett par barn visade mig vart jag kunde vada över med cykeln på ryggen. Klockan var kring sex på morgonen men floden var redan belamrad med badande barn och tvättande kvinnor.

Jag har nu bestämt mig för att delta på Lilongwe half maraton nu på söndag klockan sex. Så jag och Hannes kommer att vandra upp till Mulanjes topp först nästa helg.

Under dagen fortsatte jag mina försök att förlänga mitt visum. Denna process påbörjade jag den 25 oktober då jag pratade med FAO som lovade att producera ett brev med rätt stämplar och underskrifter som vid imigrationsmyndigheten skulle ge mig ett visum för hela den tid jag är i landet.

Jag har nu varit vid denna imigrationsmyndighet tre gånger varav en i sällskap med en representant från FAO men inte lyckats få ett visum som tillåter mig att stanna under min tid som vollontärarbetare i Malawi. Jag tycker det är oacceptabelt att det ska behöva ta sådan tid och jag känner mig inte vidare välkommen eller önskvärd i landet.

En del av mig har stundtals varit så trött och frustrerad att jag bara vill åka hem. Min plan för tillfället är att ha ett möte med FAO och Ruth Butao, min handledare, och be dem fixa det för jag kommer inte spendera en minut till i detta  ärende och än mindre betala skyhöga summor för att få ett tillstånd att uppehålla mig i landet som vollontärarbetare…!  

I övrigt har jag fullt upp på jobbet då jag börjar få in en hel del information som platsar i the Nutrition Bulletin. Text ska redigeras, e-mail ska skrivas och Bunda College ska kontaktas för att få tillstånd att skriva lite om den studie som de jobbar med just nu.

I början upplevde jag det mycket svårt att hitta livsmedel som man var van vid, men efterhand har man lärt sig vilka butiker som har vad och vad man kan hitta på grönsaksmarknaden. Det jag oftast köper på denna marknad är ananas från 150-250 Kwacha (cirka 8-13 SEK)styck beroende på storlek, Mangos som sakta men säkert just nu förandras och blir sötare 30 Kwacha (cirka 2 SEK) styck samt jordgubbar for 300 Kwacha (cirka 16 SEK) för en bricka (drygt en liter). Denna frukt använder jag till oftast till frukosten.

På denna grönsaksmarknad i Lilongwe finns givetvis de traditionella stånden men också människor (både barn och vuxna) som går omkring med sakerna de vill sälja. Jordgubbarna är ett exempel som enbart säljs av detta fotfolk. På sin bricka har de små pappkoppar som vardera rymmer 5-10 jordgubbar och tanken är nog att de ska sälja varje kopp för sig men jag har aldrig sett någon göra det utan man köper hela brickan där jordgubbarna snabbt hälls över i en plastpåse för genomförd affär. Man har i regel ett antal av dessa försäljare samtidigt runt om sig som tävlar om att få sälja.

Ett lyxproblem som jag har är att jag saknar Sushi som inte finns någonstans i Malawi så vitt jag vet. I Göteborg njöt jag mycket av Sushi, speciellt det sista halvåret innan jag åkte till Malawi, vissa av tillbehören som jag fick går inte att få någon annan stans i världen den Sushin saknar jag mycket ibland.

Ett annat lyxproblem som jag idag insåg att jag lider av är att det finns två roliga aktiviteter denna kommande helg men jag kan bara delta på en… Som jag tidigare nämnt tänker jag och Hannes vandra upp till toppen på Mulanje, Malawis högsta berg 3002 meter helst innan regnsäsongen börjar då det finns en hel del vattendrag som man måste korsa på sin väg till toppen. Och camping med tält är ju alltid roligare vid fint väder. Detta hade vi tänkt göra denna helg men nu inser jag att Lilongwe Half Marathon är nu på söndag…Det är en hyfsat tuff halvmara (21 km löpning) som jag givetvis sett fram emot.

Vi får se hur vi gör…det är lite av en chansning att vänta med Mulanje då regnsäsongen är runt hörnet. Man börjar redan nu märka att det är något på gång i vädret. Det är lite mer moln om dagarna och temperaturen varierar lite mer nu än tidigare och det har också börjat bli lite grönare i omgivningarna. Men som sagt lyxproblem!

Nu kommer strömmen snart tillbaka då klockan precis blivit 20:00! Man får njuta av glädjestunderna som regelbundet kommer i olika former. Generellt har det varit en jobbig dag dock…

Arbetsmässigt var den bra, då jag bland annat besökte the Technical Secretariat som ligger i samma byggnad som the Ministry of Agriculture and Food Security. Här kunde jag inkassera en databas över alla de 230 nutritionsrelaterade projekt som just nu pågår i Malawi, samt få en lista med kontaktuppgifter till alla de 100 medlemmarna i the nutrition Committee.

Det jobbiga idag var det att mitt visum har gått ut igen och att jag måste förlänga det. Av naturliga skäl vill man undvika besök vid dessa myndighetsinrättningar då de sällan, enligt mig, har en fungerande verksamhet. Denna gång hade jag talat med FAO i god tid för att de skulle ordna rätt dokument och rätt underskrifter för en kostnadsfri förlängning av mitt visum. Detta ska vara möjligt enligt den informationen jag fått och då jag även är volontärarbetare kan jag tycka att de ska vara lite mer tillmötesgående och hjälpsamma. Jag har valt att åka hit och utföra oavlönat arbete just bara för att jag vill hjälpa Malawi, och jag önskar att jag senare hemkommen till Sverige, kunde berätta om hur hjälpsamma myndigheterna är, med väldigt lite krångel och friktion men så är inte fallet.

Jag spenderade närmare tre timmar sittandes, väntades och pratandes med flertalet tjänstemän. Men jag lyckades inte förlänga mitt visum…tydligen var något fel med det dokumentet som jag hade. Jag har inte tänkt betala 30 000 Kwacha (cirka 1600 SEK) bara för ett tillstånd att uppehålla mig i landet om jag inte måste…speciellt inte då jag arbetar gratis…!

Jag såg också halva Madonnadokumentären och visst känner jag igen allt, det är en del av vardagen här nere. Det är tufft att vara så nära och svårt att acceptera att det är som det är. Hemma i Sverige är det lätt att jag blundar för att skydda mig och det minsta dessa utsatta människor kan begära från mig är att jag åtminstone erkänner deras existens och situation…    

Om man ser fotografier på byggnader i Lilongwe så är det ofta följande bankbyggnad som ligger i stadsdelen City Center.

Positiva saker som hänt är att jag och Hannes bestämt oss för att åka ner till Mulanje den kommande helgen. Mulanje är Malawis högsta berg, 3002 meter. Det finns både vandringsleder och klätterleder till toppen och vi har tänkt att vandra till toppen då vi inte har utrustning som tillåter annat. Anledningen till att vi vill göra detta nu är för att det är bättre innan regnsäsongen börjar då många vägar blir svårframkomliga etc.

Regnsäsongen börjar i mitten av november och pågår fram till april/maj. Det är då fortfarande mycket varmt men det regnar varje dag och allt blir grönt och vackert. Det är också dessa månader som de viktigaste grödorna kan odlas effektivt då majoriteten av jordbruken saknar bevattningssystem och är därmed beroende av regnet.

84 kilometer söder om Lilongwe, längs med M1 vägen som leder till Blantyre finner man byn Dedza och Dedza Mountain. Dagens söndagspåhitt för mig och Hannes, var att vandra upp till toppen av detta berg för att ta en fika. Dedza ligger på 1615 meters höjd och toppen på 2198 meters höjd så i höjdmeter räknat är det inte mer än knappt 600 höjdmeter att vandra.

Detta berg visade sig vara mycket finare än Nkoma Mountain som vi besökte förra helgen. Omgivningarna hade mer träd och skog än övriga miljöer här omkring. Det fanns även barrträd som påminde om våra tallar hemma i Sverige. Enligt den guidebok som vi tittat i, finns här apor, babianer, vårtsvin och leoparder. Vi såg bara några apor på håll och leoparder är jag tveksam till att det skulle finnas där. Hur som helst stimulerades alla våra sinnen på ett behagligt sätt och det sinnet som för mig fick njuta mest var luktsinnet. Min näsa kunde inte få nog av alla friska dofter så som doften av tallskog, kåda, blommor och till och med doften av djur även om vi inte såg så många.

Temperaturen var behaglig att vandra i, mycket svalare än i Lilongwe som ligger 1000 höjdmeter lägre. Enligt uppgift var det drygt 10 km till toppen och tillbaka, vilket vi utan stress gjorde på tre timmar. Efteråt kollade vi runt lite i byn, köpte billig potatis samt besökte det kända krukmakeriet som tillverkar mängder av brukslergodsföremål.

Nu har jag varit i Malawi exakt två månader, en tredjedel av den planerade tiden och imorgon är det en ny arbetsvecka!

En underbar lördag tog hand om mig idag. Gick upp rätt tidigt, tvättade som vanligt för hand i morgonsolen, en härlig morgon som var något svalare än andra. Gjorde lite ärenden i Old Town tillsammans med Hannes. Köpte ett paraply för 450 Kwacha (ca 30 SEK) då det är bra att ha i bilen inför regnsäsongen som börjar om två-tre veckor. Att gå från bilen till kontorsbyggnaderna under ett av de regnfall som man sett hittills kommer göra en totalt genomblöt utan någon form av skydd.

Spelade innebandy med det vanliga härliga gänget som består av en mix från olika nationer varav en Svensk. Kvällen bjöd på fest hemma hos Julia i hennes vackra hus, underbara trädgård, god mat och två väluppfostrade hundar som lekte med alla ute i trädgården.

Kort sagt en farlig dag som får en att gilla tillvaron nästan för mycket…!

Imorgon blir det Dedsa Mountain, drygt 2100 meter men man börjar på 1600 meter i byn Dedza, så det är ännu en skojig kulle att erövra en dryg timmes bilfärd utanför Lilongwe.

Det var en lugn arbetsdag, denna fredag. Bokade in ett möte på måndag med The Technical Secretariat, putsade på lite dokument etc.

Ser ut som ett fält med cannabisplantor? Det är bara en helt vanligt åker med odlad Cassava.

Upplever lite dålig fantasi om vad jag ska skriva nu…lite mer måste jag skriva idag…okey:

Lite kort om miljö och omgivning

När jag kom hit den 1 september så var vi precis på väg in i sommarmånaderna. Det var fortfarande lagom varmt med 20-25 grader på dagarna men bara efter en vecka så trädde den riktiga sommarvärmen in med minst trettio grader varje dag. Mitt liv präglas normalt av en hel del fysisk rörelse men här är man tvungen att minimera detta för att undvika svettblöta kläder, i alla fall när man jobbar.

Det finns väldigt lite skog I Malawi, säkert på grund av att befolkningen använder ved dagligen till matlagning och hushåll. Åker man längs vägarna så består omgivningarna av stäppland med buskar och småträd, där allt sammanbinds av de torra brun/orange jordytor som enligt uppgift kommer att grönska under regnperioden. Den brun/orange marken ger ifrån sig ett damm som lätt yr omkring och lägger sig på alla ytor, både utomhus och inomhus. Små tornados/ eller virvelstormar kan ses ibland på öppna ytor.

Och vad det gäller vilda djur som jag har sett, så är det begränsat till vildhundar, ödlor, fåglar etc. Vill man se de riktiga Afrikanska djuren så ska man ta sig till en National Park där det också finns skog bevarad. Innan jag åker hem så får jag nog lägga en vecka eller två på att resa runt lite, bland annat till dessa bevarade och nästan orörda naturreservat med alla djur.

I Lilongwe är staden uppdelad i två delar City Center och Old Town. Den första huserar det mesta av stadsförvaltning, ambassader och de såkallade ”icke statliga organisationerna” eller NGO:s (Non-Governmental Organization). Old Town huserar den mest betydande kommersen med marknader, indiskt handelskvarter, supermarkets etc. De två stadsdelarna ligger cirka fyra, fem kilometer från varandra, en konstig lösning kan tyckas men det finns gott om konstiga lösningar och man vänjer sig. Lukterna som dominerar är eldningsrök och kroppslukter från alla de 700 000 invånarna.

Att vara handikappad i Malawi kan nog vara besvärligt. Jag har sett många personer i Lilongwe med missbildningar i armar och ben. De sitter ofta i något gathörn och tigger pengar…En del binder upp benen pa kroppen eller skyddar utsatta delar med egentillverkade ben/knäskydd och tar sig sedan fram på händerna. Det finns även de som är lite mer lyckligt lottade, som har en rullstol av följande typ.

 

Har annars idag suttit och petat ihop en lång lista på några av de förkortningar som jag kommit i kontakt med. Det blev några stycken…och jag kommer fortfarande på fler som jag lägger till.

Dessa används frekvent I tal och skrift utan vidare förklaring, inte konstigt att man var förvirrad som en drogad höna tidigare.

 

ACP                        Anti-Corruption Bureau

ADMARC             Agriculture Development and Marketing Corporation

ART                        Anti –retroviral therapy

ARV                       Anti-retroviral

CAMA                   Consumer Association of Malawi

CBO                       Community Based Organization

CDSS                      Community Day Secondary School

CISANET              Civil Society Agriculture Network

CM                          Collaborative Management

COMESA               Common Market for Estern and Southern Africa

DA                           District Assembly

DEC                         Distance Education Centres

DEMIS                    District Education Management Information System

DfID                       Department for International Development

DHS                        Demographic and Health Survey

DISTMIS               Department of Information, Systems and Technology Management System

DPDMA                 Department of Poverty and Disaster Management Affairs

ESCOM                  Electricity Supply Corporation of Malawi

FAO                       Food and Agriculture Organization

FBO                        Faith Based Organization

FDI                         Foreign Direct Investment

FNSIS                    Food and Nutrition Security Information System

GDP                        Gross Domestic Product

GTZ                        German Technical Co-operation

GWAN                   Government Wide Area Network

HIPC                      Highly Indebted Poor Country

ICT                          Information, Communication and Technology

IHS                         Integrated Household Survey

IMF                        International Monetary Fund

IMR                        Infant Mortality Rate

IYCF                      Infant and Young Child Feeding

ISO                         International Standard Organization

ITN                         Insecticide Bed Treated Net

IWRM                   Integrated Water Recourse Management

JICA                       Japanese International Cooperation Agency

LA                           Local Assembly

M&E                      Monitoring and Evaluation

MACRA                 Malawi Communication Regulatory Authority

MARDEF               Malawi Rural Development Fund

MAREP                 Malawi Rural Electrification Programme

MASTA                 Malawi Award for Scientific and Technological Achievement

MBC                       Malawi Broadcasting Corporation

MBS                       Malawi Bureau of Standards

MCCCI                  Malawi Confederation of Chambers of Commerce and Industry

MDGs                   Millennium Development Goals

MDHS                   Malawi Demographic and Health Survey

MEGS                    Malawi Economic Growth Strategy

MEJN                    Malawi Economic Justice Network

MEPD                    Ministry of Economic Planning and Development

MFI                        Micro Finance Institution

MGDS                   Malawi Growth and Development Strategy

MIPA                     Malawi Investment Promotion Agency

MIRTDC               Malawi Industrial Research and Technology Development Centre

MIS                        Management Information System

MITS                      Most Innovative Technology Stand

MK                         Malawi Kwacha

MLGRD                 Ministry of Local Government and Rural Development

MLHS                    Ministry of Lands, Housing and Surveys

MMNRE                Ministry of Mining, Natural Resource and Energy

MMR                     Maternal Mortality Rate

MOA                     Ministry of Agriculture

MOF                      Ministry of Finance

MOH                     Ministry of Health

MOTPW                 Ministry of Transport and Public Works

MP                         Member of Parliament

MPRS                    Malawi Poverty Reduction Strategy

MTEF                     Medium Term Expenditure Framework

MTPSD                 Ministry of Trade and Private Sector Development

NABW                   National Association of Business Woman

NAC                       National AIDS Commission

NAG                      National Action Group

NASFAM              National Smallholder Farmers Association of Malawi

NDF                        Northern Dark Fired tobacco

NDPG                    Nutrition Development Partners Group

NEEP                      National Economic Empowerment Policy

NFRA                     National Food Reserve Agency

NGO                       Non-Governmental Organizations

NRA                       National Road Authority

NRC                       National Research Council

NRU                       Nutrition Rehabilitation Unit

NRM                      National Resource Management

NSO                       National Statistical Office

OPC                       Office of the President and Cabinet

OVC                       Orphans and other Vulnerable Children

OTP                        Outpatient Therapeutic Programme

PA                          Protected Area

PAC                        Problem Animal Control

PEM                       Protein Energy Malnutrition

PFMA                    Public Finance and Management Act

PLHA                     People Living with HIV and AIDS

PMCT                    Preventive Mother to Child Transmission

PPA                        Public Procurement Act

PPP                        Public Private Partnership

PRGF                     Poverty Reduction and Growth Facility

PS                           Principle Secretary

PSIP                       Public Sector Investment Programme

PVA                       Poverty Vulnerability Assessments

PWP                      Public Works Programme

RBM                      Reserve Bank of Malawi

SADC                     Southern African Development Community

SAPP                     Southern African Power Pool

SFP                         Supplementary Feeding Programme

SGR                        Strategic Grain Reserve

SME                       Small and Medium Enterprises

SMP                       Staff Monitored Programme

SNE                        Special Needs Education

SOCAM                  Society for Charted Accountants of Malawi

SSAJ                       Safety, Security and Access to Justice

SSM                        Small Scale Minors

SWAp                    Sector Wide Approach

TA                           Traditionally Authority

TB                           Tuberculosis

TEVET                   Technical, Entrepreneurial, Vocational Education and Training

TOR                        Terms of Reference

TNP                        Target Nutrition Programme

TS                           Technical Secretariat

TWG                       Technical Working Group

UNDAF                 United Nations Development Assistance Framework

UNDP                    United Nations Development Programme

UNFPA                 United Nations Population Fund Agency

UNICEF                United Nations Children’s Fund

USAID                   United States Agency for International Development

VCT                        Voluntary Counseling and Testing

VIP                         Ventilated Improved Pit Latrine

WB                          World Bank

WFP                       World Food Programme

 

Imorgon ska jag ta mig bort till the TS eller Tech Sec som folk ibland säger, eller som jag säger The Technical Secretariat. Dessa ska tydligen kunna förse mig med en uppdaterad databas över alla nutritionrelaterade projekt och program, och det ska finnas över 200 stycken.

Statusen på publikationen Nutrition Bulletin of Malawi avancerar långsamt men säkert. Den 4 november har vi sista datum för utvecklingspartners att lämna in information som de vill publicera.

På väg hem idag, bara 500 meter från vårt hus, var jag bara tvungen att stanna bilen för att gå ut och titta på en grej. Ett par smågrabbar som stod vig vägkanten, visade stolt upp ett byte som de stenat ihjäl. Det stackars djuret är ett av mina klätterkompisars favoritdjur, en reptil, en ödla, stor som jag vet inte vad… Den äter nog vildhundar till frukost!

Förutom att vi har strömmavbrott 5-6 ggr per vecka så har nu min internetuppkoppling där hemma börjat strula. Det tar nästan fem minuter att ladda en vanlig websida om det överhuvudtaget fungerar. Därför är det lite svårt att uppdatera denna sida emellanåt, jag ber om ursäkt för det.

Men jag har nog tidigare nämnt att jag gillar kontraster. Enligt mina tidigare funderingar sa är kontraster  något som berikar livet, det är det som gör livet.

Utan uppförsbackar skulle vi inte ha nedförsbackar, utan mörker skulle vi inte uppskatta ljuset lika mycket. När jag, tillsammans med mina kamrater, pysslar med klättring ute i naturen inkl camping så upplever vi stundtals en typ av lidande, lidandet gör det möjligt att njuta.

Att bara vara likgiltig och kanslolös är inget skoj men när saker bryter ner mig och gör mig ledsen öppnas det nya vägar i mitt inre som gör det möjligt att uppskatta vardagen och alla små ting som man annars tar för givet. Kontraster får mig att leva i hela registret.

Malawi får mig att känna mig levande .

Dagen spenderades vid Wamkulu Palace, ett lite halvlyxigt konferenshotell som ligger i Area 12, samma area som jag bor i.

 

Mötet som jag och Ruth deltog vid handlade om infant feeding and strategy development. Dr Beatrice Mtimuni rapporterade om preliminära fynd från en observationsstudie som pågått hela året. I studien har de intervjuat och följt 60 stycken mödrar med nyfödda barn från olika byar runt om i Malawi.

Enligt tidigare studier i Malawi, så följer mer än 40% av alla barn under fem år, inte sin tillväxtkurva. De är de två första åren som är mest kritiska och som i många andra länder är exklusiv amning de första sex månaderna rekommendationen.

Vad den pågående studien visar är att det i förvånansvärt många fall introduceras vatten eller vattnig gröt redan vid 2-3 månaders ålder. Och efter fem månader så förekommer Nsima (majsgröt) med kokvatten från fisk eller grönsaker (tunn buljong)… Detta parallellt med dåliga hygienmöjligheter och dåligt vatten vilket ger diarré och andra problem. Som ni förstår så finns det en del att göra på det här området.

En strategi som de vill ta sig an är att ta fram en liknande bok/häfte som Zambia har.

Denna kan ge information och vägledning till föräldrar med barn från sex månader upp till två år.

Här finns även en del recept som använder lokalt tillgängliga livsmedel. Jag bjuder på ett här om ni vill prova hemma

Små barn har små magar, ändå behöver de mycket energi för att de ska kunna växa bra. Då är det viktigt att veta vilka livsmedel som har hög näringstäthet och ger rätt sorts energi. Sen har vi också alla HIV infekterade mödrar vars barn löper stor risk att själva få viruset – under graviditeten eller under förlossningen. De som inte smittas riskerar att få viruset genom amningen.

Att använda modersmjölkersättning är det inte många som har råd med och samtidigt kan denna medföra en ökad risk för död i infektionssjukdomar då det kan vara svårt med tillgången på rent vatten.

Jag uppgav nog fel information häromdagen då Madonna faktiskt landade på Lilongwe flygplats i söndags. För er som är intresserade av vad de lokala tidningarna skriver om det så lägger jag här ut artiklar från dagens ”The Nation”

Imorgon är det dags för ytterligare ett möte som förhoppningsvis kan bidra till ökad kunskapsbredd hos mig. Ämnet är intressant i alla fall, infant feeding and strategy development och mötet hålls vid Wamkulu Palace i Area 12, bara ett par kvarter från min bostad.

De senaste två dagarna har varit de varmaste hittills och efter jobbet var jag tvungen att söka upp en fläkt att inhandla. Jag åkte ner till Old Town och Area 2, där det är en hög koncentration av alla tänkbara butiker som i allra flesta fall drivs av indier. Det är inte alltid lätt att avgöra vad de säljer utan man får studera butikerna noggrant innan man kliver in.

Jag hittade en golvfläkt med stativ för 4500 Kwacha (ca 250 SEK) och jag passade på att ta lite bilder i detta handelskvarter.

När kvällen kom så beslutade jag mig för att prova gymmet på Capital Hotel. Det är ungefär lika långt som till mitt andra gym Heavan Bird Club som drivs av ett kinesiskt par i ett gyminrett boningshus.

Hotellgymmet hade fördelar med viss luftkonditionering, pool utanför, lite mer intressant folk etc. De två gymmen kompletterar varandra bland vikterna och i maskinparken. Kanske ska jag lyx:a till det hädanefter och träna på båda ställena? Det kan vara värt pengarna då det är en viktig fritidssysselsättning för mig här nere.

Jag träffade också Alex på detta hotellgym, också dietist men från Italien. Han och hans fru hade bott här i fem år nu. Så man kanske skulle söka jobb här sedan…? Nä, ärligt talat vet jag inte…kanske under en period. Det är ett stort steg att ta, att lämna Sverige under en längre tid och fasas in i denna livsstil som man sakta tar sig an här…