Torsdagen den 4 mars 2010
När jag kom hit den 1 september så spenderade jag en del tid på vägarna då vi reste till Blantyre samt även genomförde en fältresa norrut. Det var då säsong på ökenmöss som såldes överallt på vägarna utanför städerna. Till en början begrep jag inte vad det var som folk höll upp med jämna mellanrum då vi snabbt susade förbi dem i 100 km i timmen.
Tillslut fick jag se att det var möss som såldes som snack. De är torkade och serveras med mycket salt. Som ni minns lyckades jag inte få någon bild på detta då jag var ny och osäker i ett land som förvånade mig var tionde sekund. MEN av en slump hittade jag en bild på nätet som är från Malawi med just dessa möss. Ni som vill ha ett par smakprov bör lägga in en beställning snarast, jag åker ju hem om två dagar, glöm inte skriva hur många ni vill ha.
Onsdagen den 3 mars 2010
Nationell helgdag idag, the Martyr’s Day. 1959 förlorade 40 människor livet då de gjorde uppror mot de styrande och sedan dess är denna dag en helgdag i Malawi.
Gårdagens fest var hos Harry, ett par hus längre ner på gatan. Jag känner han ej men det är fest där borta med jämna mellanrum. Alltid mycket folk och alltid mycket öl, sodavatten etc. Minst 20 backar stod på verandan som folk kunde ta fritt ifrån.
Ser mest fram emot lördagen just nu då jag reser hem och kan träffa alla vänner som man saknat.
Totalt cirka 20 timmar med flyg och enligt billjetinformationen så är den totala sträckan 870 mil. Resan startar från Lilongwe och går via Addis Ababa(Etiopien), Rom, Frankfurt och Köpenhamn.
På vägen ner i september så stannade planet på minst två andra ställen i Afrika utan någon information på resehandlingarna så jag är inte förvånad om det blir fler mellanlandningar än Addis Abeba.
Jag får leka lite turist de kommande dagarna och handla på mig lite presenter för att göra av med de Kwacha som jag har kvar.
Tisdagen den 2 mars 2010
Jag gillar mentaliteten här i Malawi. Vissa saker är helt enkelt totalt ofungerande men det är ingen människa som höjer på ögonbrynen för det. Skönt sätt att hantera det på, varför bli tokig när man ändå inte kan ändra något…? Eller kan man det?
Alla potthål som finns i vägarna är ett roligt kapitel. Samtliga vägar förändras varje dag. En dag kan det finnas två potthål för att dagen efter vara tio potthål, det är som om de ökar exponentiellt. Vägen här i vårt kvarter lagades för två veckor sedan och alla potthål fylldes igen. Men nu efter två veckor så finns det lika många och djupa potthål som förut, ha ha. Jag tror att de använder ett mycket tunt asfaltslager på vägarna.
Idag kröp vår trädgårdsmästare/pojke upp på vinden för att röja undan löv som blåst in där. Givetvis trampade han rakt igen taket och lyckades till och med nocka en taklampa med glasdetaljer som gick i bitar. Och istället för att vika upp och reparera de bitar av takskivan som trycktes ner så drog de bort bitarna, ställde dem utomhus så att de löses upp i regnet och inte kan användas.
Vi har också haft en vattenläcka på vinden ända sedan vi flyttade in. Det läcker vatten genom innertaket i hallen när man använder en särskild kran i ena delen av huset.
Det händer ibland att Harriet ställer en balja under. En dag blev jag så förvånad eftersom ingen lagat det så jag frågade om vi funderat på att laga läckan, det kan ju knappast vara hjärnkirurgi och det bör vara vattenledningen som leder till den aktuella kranen…? Men det fanns inga planer på att laga det…? Det gjorde inget att det läckte ibland…!?
Skönt att slippa ha problem
Nähä, nu blir det lite festligheter i ett hus längre ner på gatan, vi har en nationell helgdag imorgon. Vissa av mina vänner kommer jag att träffa för sista gången idag. Men vi är också ett mindre gäng som på fredag ska äta mat på Blue Ginger, en Indisk restaurang. Har varit där en gång tidigare och det är tveklöst den bästa restaurangen jag provat här i Lilongwe!
Måndagen den 1 mars 2010
Hannes gav sig iväg på fieldtrip denna vecka och därför fick jag låna hans bil. Super, eftersom det regnar nästan varje dag nu. Kan vara skönt att kunna ta bilen istället för cykeln vid dessa skyfall.
Så efter att jag lämnade av honom vid DED (Deutschen Entwicklungsdienstes) åkte jag till jobbet för att ordna med några få saker trots att min tjänstgöringsperiod nu är avslutad.
Bilden är från dagen tidning. En konstig bussolycka där bussen började sladda på våt vägbana. Bakaxeln ser helt skev ut, undrar om det orsakade olyckan eller om det uppkom då bussen la sig på sidan…?
72 stycken ungdomar färdades i bussen, lyckligtvis omkom bara en men dock många alvarligt skadade.
Lördagen och söndagen den 27-28 februari 2010
Ingen innebandy denna helg då många i laget är bortresta. Ingen bil heller eftersom jag levererade den häromdagen till de nya ägarna. Men jag kunde ta en mycket härlig löparrunda i regnet. Faktiskt rätt skönt att springa utan att bli överhettad i värmen.
Spelade en massa spel med vännerna i huset, samt tvättade en hel del, bland annat min ryggsäck som luktade gammal flodhäst. Och undertiden som jag tvättade i trädgården kom en tusenfoting springandes. De är mycket vanliga och eftersom jag råkade ha kameran i fickan så fotade jag honom. Detta är en i mellanstorleken, de största blir nästan 30 cm långa och man ser dem ofta när man kör bil och de går över vägen.
Fredagen den 26 februari 2010
Då var sista dagen på jobbet avlutad, exakt sex månaders tjänst i Malawi. Det känns skönt och tillfredsställande att man gjort ett bra jobb, uppfyllt allt som står i arbetsbeskrivningen och nått alla mål som vi gemensamt satte upp i september. En del kan tycka att jag gör fel som åker hem trots att jag blev erbjuden att skriva på en ny kontraktperiod. Texten blir allt för tråkig om jag ska bena ut det i detalj men de två vågskålarna har hoppat upp och ner likt en symaskin på fullvarv. Tillslut har dock en av skålarna etablerat sig med stadig övervikt vilket nu resulterar i att den ursprungliga planen fullföljs.
Nedan ser vi morgonens frukt som intogs till frukosten. Banan, Äpple och Ananas.
Torsdagen den 25 februari 2010
Det är förvånansvärt mycket som behöver min uppmärksamhet denna sista vecka på arbetet. Utöver Linny som arbetat ihop med mig under den mest intensiva perioden så kommer nu också Kondwani Mpeniuwawa att arbeta med Malawi Nutrition Bulletin när jag lämnat landet. Kondwani är en trevlig herre i 35-40 årsåldern som är mycket mer datorvan än de flesta kollegor. Jag har därför under denna vecka underrättat honom om vart vi kommer ifrån, vart vi står och vart vi är på väg. Vi har också gått igenom alla filer och dokumentation som skapats under produktionen av det första numret.
Jag arbetar också med en slutrapport om min tid här. Så vitt jag vet så finns det fyra olika ställen som kommer att efterfråga detta. The Principal Secretary vid Department of Nutrition, HIV and AIDS, FAO-Representative in Malawi, FAO-Rom samt Göteborgs universitet.
Idag levererar jag min bil till den nya ägaren och kommer därför att vara utan bil den sista veckan. Men jag har sett till att göra alla resor som jag vill under tiden som jag hade bilen. Jag kommer att ha kvar min mountainbike så jag kan ta mig bort till gymmet för att dra och rycka i grejorna där de sista dagarna innan jag flyger hem. Förhoppningsvis kommer det inte regna allt för mycket då regnperioden nu har gett mycket regn den sista tiden.
Onsdagen den 24 februari 2010
Jag kan inte tänka mig att det någonsin fallit en enda snöflinga på Malawis vägar, förutom toppen av Mulanje, det högsta berget. Ändå har jag sett så många bilar med vinterdäck att jag nu tappat räkningen för längesedan.
På grund av min bakgrund finns det en sida av mig som är praktiskt lagd och det är enkelt för mig att känna igen vinterdäck på håll. Man behöver bara leta i max en minut för att hitta en bil med vinterdäck..!? Jag har till och med sett dubbdäck, dock med dubbarna utdragna.
Jag har fått lära mig att vinterdäck/friktionsdäck med sin mjukare gummiblandning och annat mönster med mer sajpningar/lameller är logiskt nog anpassat för lägre temperaturer. Används dessa i varmare temperaturer så ger de enligt Automotorsports test 60 % längre bromssträcka. Varför Malawi importerar dessa däck finner jag mycket märkligt. Kanske kan man även använda dessa däck i leriga förhållanden…? Jag har sett både personbilar och större bilar med dessa däck och majoriteten kör på asfalterade vägar…
Tisdagen den 23 februari 2010
Idag var det en bra dag eftersom vi fick tillbaka internetuppkopplingen på jobbet. Det längsta avbrottet hittills som pågick i nästan fyra dagar.
Regnsäsongen uppträder nu så som den ska och de senaste två veckorna har vi haft regn åtminstone 10 dagar av 14. Det är också något svalare väder och ”bara” strax över 30 grader. Och som i alla jordbruksländer pratas det om vädret. En del är oroliga för att det kommer för mycket regn nu så sent på säsongen då majsen sakta ska torka upp. Nu riskerar skörden att drabbas av mögel och annat fördärv.
Häromdagen hjälpte jag en kompis kollega med kostråd och strategier om viktuppgång. Han är basketspelare, 180 cm lång och väger 66 kilo vilket ger ett BMI på 20. Då han har en offensiv position i laget så vill han väga mer. Han har varit viktstabil det senaste året även om han gjort halvhjärtade försök till viktuppgång. Jag förklarade för honom att jag gärna vill ha regelbundna uppföljningar för att säkerställa att han håller sig på rätt spår då detta är ett långsiktigt projekt men eftersom jag reser hem till Sverige om drygt en vecka så är det svårt. Det blir lätt för mycket information om jag bara kan träffa honom en gång. Hur som helst hjälpte jag honom efter bästa förmåga under de rådande omständigheterna och vi enades om 70 kilo som första målvikt.
Han hade hittat följande produkt i en livsmedelsbutik. En liknande produkt som de RUTF (Ready to Use Terapeutic Food) som används till akut malnutrierade barn i Malawi. Groundnuts/jordnötter odlas en hel del här i sydöstra Afrika och används följaktligen till mycket.
Måndagen den 22 februari 2010
Idag tänkte jag skriva om trädet Baobab ”The Tree of Life”. Dessa ser man här och där i Malawi, de är i regel mycket stora och kan bli flera tusen år gamla. Trädet har många användningsområden. Frukten kan givetvis ätas och användas till en mängd olika ändamål. Fröna kan ätas eller pressas på olja och de färska bladen är också de ätbara med flera användningsområden.
När stammen är ihålig kan vatten samlas där och göra nytta under torrtiden för befolkningen.
Jag har också hört talas om ett träd som är mycket viktigt för vissa stammar i Afrika och jag tror det är detta trädet. De är en sådan resurskälla för dessa människor att trädet är mycket heligt. Alla kvinnor föder bland annat sina barn inuti trädet och stannar där ett antal dagar enligt en mycket gammal tradition. Nästan som i filmen Avatar…!?
Fotot nedan visar ett av dessa träd fotograferat av min kompis Tayllor.
Bilden nedan hittade jag på nätet. Tyvärr är detta träd privatägt och ägaren har tydligen öppnat en pub i trädet. Följande information går att läsa om bilden.
This 6000-year-old, naturally hollow Baobab tree is one of the oldest living things in the world.
Lördagen och söndagen den 20-21 februari 2010
Då var helgen här igen! Vilken jädra arktisk vinter Sverige har fått. Jag blir snart inte förvånad om Fredrik Reinfeldt deklarerar undantagstillstånd för Sverige. Är det följande scener jag kommer att få se då jag kommer hem om två veckor?
Under lördagen spelade jag innebandy i vanlig ordning och på kvällen åt vi middag på Nobel China, en kinesisk restaurant i Old Town.
Söndag eftermiddag utspelade en lugn tillvaro och jag inspekterade vårt fina Limeträd som vi har i trädgården. Det finns hundratals Limefrukter som är helt underbara att använda, doften får en att försvinna till ett paradis i en annan dimension.
Här nedan undrar Rusty vad jag håller på med…!?
Fredagen den 19 februari 2010
Jämfört med Sverige så är Malawi ett land med mycket lugnare arbetsklimat. Ingen stress och saker får ta den tid det tar, vilket ur vissa aspekter är positivt. Men vi har fortfarande ingen internetuppkoppling på min arbetsplats efter två dagar…? Om detta hände i Sverige skulle det troligtvis aldrig accepteras. Jag vet inte varför vi inte har internetuppkoppling heller? Vid längre avbrott brukar IT ansvarig meddela vad som händer men denna gång är det helt tyst.
De där lustiga insekterna som svärmade under ett par nätter för cirka två månader är nu tillbaka igen för en ny omgång. Jag observerade en hel del rester vid den stora skjutporten in till vårt hus så vår nattvakt är troligtvis en lycklig man då han förra gången samlade in en hel del av dessa för att äta och sälja.
Torsdagen den 18 februari 2010
Klockan är nu 15:16 den 18 februari och vi har inte haft internetuppkoppling på hela dagen. Därmed fungerar inte e-post och allt annat som man behöver.
Bilen har gett mig lite krångel faktiskt då jag igår upptäckte att den läcker någonstans i avgassystemet. Bilen är redan såld, jag har fått pengar, skrivit kvitto och gjort ägarbyte men jag ska inte lämna över den förrän fredag nästa vecka då det är min sista arbetsdag. Jag har varit jättenöjd med den bilen och vill lämna över en bra bil till nästa ägare så därför lämnade jag faktiskt min arbetsplats denna förmiddag för att diagnostisera felet, jag kunde ändå inte göra något vettigt på jobbet.
Väl hemma och efter visst ålande på uppfarten under bilen hittade jag en rörklämma som var i så dåligt skick att de två rörändarna glipade vilket orsakade läckan. Ut på stan för att jaga rörklämma då… Men det gick inte att hitta denna reservdel någonstans trots att det är en oerhört vanlig detalj i bilsammanhang…!? På Toyota Malawi frågade jag om de kunde beställa rörklämman, och de tittade bara på mig med en oförstående min. Det skulle ta sex veckor att få hem den enkla rörklämman.
Tillslut hittade jag en mindre verkstad som drevs av en överviktig Indier med cirka 15 svarta mekaniker anställda, som reparerade bilar. De svetsade helt enkelt ihop rörändarna, lappade och lagade. Det är därför man inte ska köpa en bil som rullat länge i Malawi för att det mesta är lagat utan rätt reservdel. De ville ha 1500 Kwacha (cirka 75 SEK) för jobbet. Jag gav dem det utan att pruta, orkade inte.
Dagens roliga bild blir den nedan. Om man inte vet vad produkten heter på engelska, ja då få man helt enkelt kalla det för ”PET THING”.
Onsdagen den 17 februari 2010
Vi har haft strömavbrott och strulande internetuppkoppling ett par gånger per dag de senaste dagarna. Men nu har man lärt sig att alltid ha några arbetsuppgifter liggandes som går att göra vid dessa tillfällen.
Jag tänkte nu prata om öl faktiskt. Det finns relativt många ölsorter i Malawi. Visst, inte samma överflöd av produkter som hemma i Sverige men fler än vad jag trodde skulle finnas. Det är dock ett mycket stort prisspann mellan olika sorter då många av dessa importeras, vissa är riktigt dyra.
Carlsberg har licensbryggerier i Malawi och producerar fyra olika ölsorter som jag sett. Den absolut vanligaste och billigaste är Carlsberg grön, på flaska, eller kort och gott ”a green” som den kallas här.
En 33 cl flaska kostar 90 Kwacha (cirka 4.50 SEK)) i affären och 150 Kwacha (cirka 7.50 SEK) på krogen.
Givetvis är det vi kallar krogbesök, endast möjligt för den lilla delen av befolkningen som har det gott ställt. Men det finns gott om lågpriskrogar i de mindre välbärgade områdena, krogar som är inhysta i alla möjliga lustiga rivningsfärdiga byggnadsvrak. Jag har inte besökt någon av dessa men det finns en annan ölsort som den fattiga delen av befolkningen dricker. Varumärket är lika välkänt i Malawi som Gevaliakaffe hemma i Sverige.
Ölet heter Chibuku och säljs i enliters pappersförpackningar för 60 Kwacha (cirka 3 SEK). De som smakat ölen säger att det är en grumlig vätska som smakar som mäsk, riktig vedervärdig. Hemligheten är tydligen att välja de förpackningar som buktar ut på sidorna då de jäst extra mycket och har något högre alkoholkoncentration samt att skaka förpackningen innan servering då det finns rejält med bottensats och annat matigt som man inte vill slösa bort.
Barnen är mycket kreativa i Malawi och tillverkar leksaker av allt möjligt.
Tisdagen den 16 februari 2010
Denna morgon hade vi ett längre strömavbrott som varade fram till lunch. Det smattrar till med jämna mellanrum i alla elektriska apparater då strömmen försöker att komma tillbaka vilket får en att hoppa till då man sitter i det lugna kontorsrummet.
Strömavbrottet var positivt ur en synvinkel då jag nu på min laptop kunde ägna mig åt en del dokument som jag behöver till slutrapporteringen av stipendiet som finansierat delar av mina sex månader. Jag kunde också pilla lite med den Powerpoint Presentation som jag kanske behöver längre fram i vår, då jag ska ha en kort presentation på Göteborgs universitet. Utan strömavbrottet hade jag troligtvis arbetat med annat.
Klätternörd som jag är, det finns nu tydligen en hel del ledbar is vid Ågelsjön i Norrköping, check this out. http://www.youtube.com/watch?v=VL9u-5s1N_A
Guava säsong nu, visst ser den smarrig ut?
Måndagen den 15 februari 2010
Nu är det näst sista veckan på mitt kontrakt, sex månader snart avslutade. Det känns som om jag har god kontroll över min situation och allt som behöver vara ordnat innan sista februari är ordnat eller håller på att bli ordnat.
Så här ser vedtransportörerna ut inne i Lilongwe. Istället för att bygga ett torn på pakethållaren så att de kan cykla med lasten, så lastar fullt där det går och leder sedan cykeln. Troligtvis handlar det om kortare transportsträckor inne i staden.
Jag vet inte med säkerhet vart de får veden ifrån inne i staden, men jag har sett en del som samlar ved i buskage och liknande.
En kreativ kille producerade förra året följande hyllning till Göteborg och västkusten vilket spär på hemlängtan som nafsar mig bakhasorna.
Lördag och söndag 13-14 februari 2010
Lördagsinnebandyn var fantastiskt skoj som vanligt. Och jag hade denna gång en klubba med bindning runt skaftet vilket underlättar mycket eftersom händerna är plaskvåta av svett.
På lördagskvällen hade vi en avskedsfest för Carl och Anne som nu åker tillbaka till Sydafrika. Vi grillade hemma hos Micke och Angela.
Denna gång tog jag bilder på deras två tripods som är de bästa vännerna.
Fredagen den 12 februari 2010
Idag deltog jag och Michelle, en kollega, vid mötet i Salima som behandlade the Targeted Nutrition Program. Salima ligger 500 höjdmeter lägre än Lilongwe och det var en tryckande värme i den lilla enkla lokalen. Det mesta var rätt intressant och bland annat rapporterades det om statistik från olika delar av landet där OTP (Outpatient Therapeutic Programme), NRU (Nutrition Rehabilitation Unit) och SFP (Supplementary Feeding Programme) är aktiva.
I bildväg fortsätter jag på mitt trädgårdstema då kom att tänka på Panorama funktionen i min kamera som låter mig ta breda bilder.
Här ser vi framsidan av vår trädgård med den stora, tröga skjutporten till vänster i bild och den höga muren som löper runt varje hus här i kvarteren.
Denna bild visar baksidan av huset med trädgårdslandet som jag igår fotograferade i vänster hörn. Det andra trädgårdslandet med majs syns höger i bild. Strax till vänster om detta har vi ett litet bestånd av Bambu som Hannes använde då han tillverkade en ram till sitt myggnät över sängen. Vi ser också, i den högra halvan av bilden, en av de avloppstankar som finns på tomten då vi har enskilt avlopp utan anslutning till kommunalt avlopp. Vet inte om det finns kommunalt avlopp..? isåfall troligtvis enbart i de mest centrala och nyligen uppförda stadsdelarna.
Här är också baksidan men med huset i bild.
Några föräldrakurser finns inte i Malawi så vitt jag vet. Kanske är de inte lika dumma som vi i Sverige.
Torsdagen den 11 februari 2010
Imorgon blir det ett TNP (Targeted Nutrition Program) möte i Salima, cirka en timme utanför Lilongwe. Ska försöka att fånga det viktigaste för eventuell publicering i det kommande numret.
Bilden visar ett av våra två trädgårdsland som vi har på tomten.
En av de vanligaste grönsakerna är Mpiru som vi ser på bilden nedan.
Denna tillreds traditionellt strimlad med lite finhackad lök, tomat, olja och MYCKET salt, i stärk värme en kort stund till en finstrimlad saftig grönsaksblandning. Äter man Nsima på en enkel lunchrestaurang så är det i regel detta man får till utöver getkött/fisk/kyckling.
Jag missade det Svenska julfirandet denna vinter vilket jag idag saknade. Därför kollade jag på detta videoklipp.
Onsdagen den 10 februari 2010
Offerterna från de tre olika tryckerierna är roliga. Jag begriper inte hur det kan skilja så mycket i pris. De har alla fått samma information och underlag för att ge sitt pris på att trycka 300 exemplar av Malawi Nutrition Bulletin (MNB) samt 1000 exemplar av en informationsfolder som kort beskriver Department of Nutrition, HIV and AIDS (DNHA) arbete.
Att trycka upp MNB kostar på det billigaste stället 127,500.00 Kwacha (cirka 6,500.00 SEK)
Och på det dyraste stället 360,000.00 Kwacha (cirka 18,000.00 SEK)
Att trycka upp informationsfoldern kostar på det billigaste stället 495,000.00 Kwacha (cirka 25,000.00SEK)
Och på det dyraste stället 1,631,000.00 Kwacha (cirka 80,000.00 SEK)
….!?
Vi har nu valt det billigaste alternativet.
Nedan ses några av säsongens frukter som vi hade hemma i köket denna morgon. Avokado, Mango och Guava. Smakar fantastiskt.
Ni minns Guavavinet som jag fick i julklapp? Det smakade också fantastiskt, rätt sött dock. Det dracks upp i Zambia när jag var där.
Kolla in detta videoklipp från Malawisjon som ger oerhört mycket mervärde åt Malawi på flera sätt.
Tisdagen den 9 februari 2010
Jag har börjat annonsera ut min bil till försäljning nu och det verkar som att jag redan hittat en köpare. Vi håller just nu på med detaljer kring överföring av pengar vilket verkar rätt enkelt bara man vet hur man ska göra. Vi har båda internetbank vilket underlättar och köparen kommer från Sydafrika, ett av de mest utvecklade länderna i Afrika. Jag har ju inte varit där själv men enligt uppgift ska Sydafrika vara precis Europa, samma utvecklingsnivå. Köparen ska betala 4600 US Dollar för bilen vilket innebär att jag går back 50 000 Kwacha (cirka 2500 SEK) vilket man får bedöma som en billig kostnad för att ha haft en egen bil under de månaderna här. Affären är inte helt i hamn ännu och jag hoppas att allt går vägen. Vi har kommit överens om att jag kan ha bilen februari ut vilket innebär att min sista vecka här blir utan bil men eftersom jag då inte kommer att jobba så kvittar det.
Nedan håller Harriet en kurs med mig i konsten att koka den perfekta Nsima:n (majsgröten).
Måndagen den 8 februari 2010
Denna morgon hade vi en fladdermus i köket. Rolig liten krabat, har sett dessa förut och de ser likadana ut som hemma i Sverige bara något större. Han ville inte flyga ut själv då vi öppnade dörren till verandan så jag tog ett myggnät som man normalt har över sängen och höll upp det med en kvast. Den lilla rackaren flög snabbt in i detta och kravlade runt. När han fick ordning på sina vingar och klor hade jag redan sprungit ut med honom i trädgården och han var fri.
Senare på dagen kom stunden som jag kännt på mig ska komma. Ruth och jag hade avsatt tid för att prata om Malawi Nutrition Bulletin och dess framtid. Vi är mycket nöjda med resultatet som vi hittills uppnått och nu visade sig att jag kan stanna ytterligare sex månader men utan volontärstatus och istället ett riktigt kontrakt med lön…
Jag kommer med största sannolikhet att tacka nej… Visst är det lockande då man lever rätt gott här eftersom man automatiskt tillhör samhällets toppklass men det är en livsstil som inte är jag. Jag kan analysera detta i en mycket lång text men nöjer mig med att nämna några av de viktigaste skälen.
Jag har hela tiden varit inställd på sex månader och ur vissa avseende har det varit mynningen i tunneln som jag sett fram emot. Jag tror att jag haft svårt att anpassa mig till alla skillnader som det innebär att vara i ett utvecklingsland. Jobbet i sig är väldigt spännande då man får följa ett lands utveckling i nutritionssegmentet på mycket nära håll. Men samtidigt förekommer det frekventa störningar i arbetet i form av strömavbrott, internetavbrott och folk som inte utför saker som det lovat på utsatt tid.
Vidare så känns det som att man måste ha strategier för att klara av att se allt lidande vilket jag inte alltid har lyckats med. Som exempel igår då jag parkerade bilen och en man kommer fram till mig och på sina bara knän ber om pengar för att få komma till sjukhus. Mannen led troligtvis av Elefantiasis som man ser för jämnan här nere.
Jag ser folk varje dag med diverse åkommor eller missbildningar som vi i västvärlden helt enkelt slipper då vi har mer utvecklad sjukvård och preventiva åtgärder. Detta är bara ett exempel på lidande här nere.
Jag tycker att alla människor har samma värde men så är det inte här på grund av fattigdomen. De få lyckliga som har ett arbete hos de rikare som hushållerska eller liknande behandlas inte alltid väl enligt mig. Jag skulle inte vilja utnyttja fattiga på det viset, säg att det regnar och den välbärgade personen vill gå till sin bil i regnet. Ja då ska den fattiga anställda hålla paraplyet för den rika personen men på ett sätt så att den fattiga blir blöt. Varför inte se till att båda få plats under paraplyet?
Jag känner mig också som en mindre bra människa att fly och lämna allt bara för att jag kan. Men eftersom jag inte lyckats utarbeta strategier för att anpassa mig till livet här nere så kommer jag inte kunna hjälpa de utsatta på ett effektivt sätt, då kan jag troligtvis hjälpa till på ett bättre sätt hemifrån. Men kanske är det bara inte rätt tillfälle just nu. Kanske kan jag göra ännu mer nytta vid ett senare tillfälle då omständigheterna är annorlunda, kanske kommer jag tillbaka?
Oj vad mycket negativ energi som strålar ut ur texten och kontaminerar omgivningen. Att ha en positiv inställning är enligt mig en av de viktigaste egenskaperna man ska ha i livet.
Några ordspråk/citat som kommer till mig är:
”Knowledge in youth is wisdom in age”
“Thruth is stranger than fiction”
”The harder the battle, the sweeter the victory”
Lördag och söndag den 6-7 februari 2010
Under lördagen var det innebandy i vanlig ordning och mina nu klena kontorsfötter får blåsor varje lördag. Kanske hjälper det inte att fötterna är plaskvåta hela tiden av svett som rinner ner från kroppen. Men skoj är det.
Under söndagen åkte Carl, Anne, Taylor och jag till Malawisjön. Carl och Anne kommer från Sverige men är bara på tillfälligt besök i Malawi. Anne jobbar i Sydafrika och Carl, hennes pojkvän hälsar på just nu. De har båda bott och arbetat i Malawi tidigare. Taylor kommer från Colorado, USA, och arbetar i Lilongwe just nu. Vi känner alla varandra genom innebandyn.
Denna gång valde vi stranden nedanför de lite finare hotellen. Här spelade en liten minorkester Afrikansk musik i skuggan av de välskötta träden. Och eftersom Malawisjön ligger på lägre höjd än Lilongwe så var det ännu varmare här, uppskattningsvis 35-40 grader..? men det ska ju vara varmt när man är på stranden.
Fredagen den 5 februari 2010
Åkte runt till tre olika tryckerier idag för att samla in offerterna som jag tidigare begärt. Passade också på att säkerställa att de tolkat den tidigare lämnade informationen rätt.
Som jag tidigare nämnt så har de högre samhällsklasserna i Malawi åtminstone tre anställda i hemmet. En hushållerska, en trädgårdsmästare och en nattvakt/portvakt som vardera får cirka 6000 Kwacha (cirka 300 SEK) i månadslön och de jobbar sex dagar i veckan… Vår trädgårdsmästare har precis köpt sig en cykel. Han fick låna 9000 Kwacha (cirka 450 SEK) av Hannes. Så nu slipper han gå varje dag och så här glad blev han.
Torsdagen den 4 februari 2010
Det har hänt mer än en gång att folk frågat mig om jag vill gifta mig med deras dotter. Först tror jag att de skojar men sen inser jag att de menar allvar. För två dagar sedan frågade Miriam, receptionisten här på FAO-office om inte mina föräldrar skulle vilja adoptera hennes son. Jag svarade bara att de har haft nog med mig och de vill inte uppleva en mardröm till
Jag tror att folk i utvecklingsländer upplever en stark social orättvisa jämfört med oss i väst. Ibland tror jag också att de har lite väl höga tankar om mer utvecklade länder.
The Happy Planet Index 2009 rangordnar länder avseende mål om lång livslängd, högt välbefinnande och låg miljö belastning.
http://www.happyplanetindex.org/
http://en.wikipedia.org/wiki/Happy_Planet_Index
På plats 1-3 finner vi Costa Rica, Dominikanska republiken samt Jamaica. Sverige kommer på plats 53 och Malawi på plats 107. Så kanske är det i Costa Rica man ska bo?
Kolla in Malawis motsvarighet till vår matcirkel, de sex livsmedelsgrupperna. (The six food groups).
1. Stapelföda (staples) 2. Animaliskt (animal products) 3. Baljväxter (legumes) 4. Grönsaker (vegetables) 5. Frukt (fruits) 6. Matfett (fats and oils)
I Sverige har vi delat in matcirkeln i sju delar. 1. Frukt och bär 2. Grönsaker 3. Potatis och rotfrukter 4. Bröd, mjöl och gryn 5. Matfett 6. Mjölk och ost 7. Kött fisk och ägg.
Onsdagen den 3 februari 2010
DNHA (Department of Nutrition, HIV and AIDS) har gett mig en broschyr som också ska tryckas upp samtidigt som Malawi Nutrition Bulletin. Jag har kontaktat tre tryckerier här i Lilongwe som FAO tidigare har använt, men den där broschyren är en bromskloss för tillfället. Först gav de mig en papperskopia på broschyren och jag fick då förklara för dem att jag behöver det digitala underlaget för att kunna trycka upp fler exemplar, och det tog ett tag för dem att lokalisera det. En dag senare kommer de på att de vill ändra format etc. då jag redan kontaktat tryckerierna för offert… Arbetsklimatet i ett nötskal här nere
Jag har nu köpt mig ett par sandaler som en fattig Malawier tillverkat av gamla bildäck/ lastbilsdäck. Köpte dessa på marknaden och han ville först ha 1500 Kwacha (ca 75 SEK) för dem. Det är inte mycket pengar men enligt vad jag hört betalar lokalbefolkningen runt 500 Kwacha för dem och givetvis vill jag inte betala ett Azungupris. Fick dem tillslut för 600 Kwacha (cirka 30 SEK).
Tisdagen den 2 januari 2010
Så vitt jag kan minnas har jag glömt berätta att Presidenten (Bingu wa Mutharika) ska gifta sig, 76 år gammal. Den 14 februari förlovar han sig med Calista Chapola Chimbombo och bröllopet sker den 1 maj 2010.
Jag kan inte lova att bilden ovan år en nytagen bild av presidenten då de ofta används bilder på honom när han var yngre.
Calista är änka och närmar sig åldern 50 (in her late 40s enligt medierna) Hon arbetade inom presidentens ministär 2004 och är idag en framstående medlem av det regerande partiet ”the Democratic Progressive Party” som bildades av presidenten i början av 2005.
Presidentens första fru, Ethel, gick bort i cancer 2007.
Familjen där jag bor, Jessie och Trésor, har bekanta i USA som de skickar varor till ett par gånger per år. Nu är det dags igen och de ska bland annat skicka torkad fisk, Usipa som är en liten fisk som fångas i Malawisjön för att sedan torkas hel. Den är mer vanlig i de lägre samhällsklasserna som tillreder den på flera sätt, en del maler det till mjöl som de sen kan berika grötar med etc. Det luktar hemskt och jag tror att det för mig skulle ta ett tag att vänja sig vid smaken.
Måndagen den 1 februari 2010
Det är rätt dyrt att trycka denna Malawi Nutrition Bulletin. Jag väntar på offert från två olika tryckerier och har fått en hittills. 1000 kopior för MK 1,165,000.00 (cirka 55 000 SEK) vilket blir drygt 50 SEK per exemplar…! A4 format i färg, sex dubbeltryck plus omslag. Tror sällan att FAO kommer att godkänna det. Får se om jag kan hitta billigare…
Bilden nedan visar en ”pinnasvets” (metalbågsvets). Denna typ av svets ser man ofta i Malawi. Jag minns för många år sedan då vi tillverkade egna transformatorer i miniformat, tror det var någon kurs på gymnasiet. Bilden visar en större hemmabyggd transformator. Ja allt man behöver är att transformera upp spänningen till ett högt volttal låta det gå genom en elektrod och vips så har man en pinnasvets, ha ha.
Lördag och söndag den 30-31 januari 2010
Helgen har gått i rörelsens tecken. Jag börjar äntligen få tillbaka den uthållighet och kondition som normalt låter mig njuta av så många påhitt. En fantastisk frihetskänsla att känna få begränsningar för vad som är möjligt. Jag tror det var en kombination av återkommande sjukperioder samt höjdskillnaden (Lilongwe 1050 meter över havet)som gjorde att jag var så svag de första månaderna.
Innebandyn går bara bättre och vi orkar nu alla att springa som outtröttliga hundar. På söndagen beslutade Juha, Riikka och jag att cykla till Bunda mountain, vandra upp till toppen och cykla hem igen. Det är en mycket roligare upplevelse att cykla istället för att ta bilen då man får se så mycket mer av miljön.
Det var 18 kilometer till stadens utkant och vi cyklade genom de fattiga stadsdelarna. Efter vägspärren svänger man av väg M1 nästan meddetsamma för att cykla den sista sträckan på landsväg genom mindre byar.
Vid Bunda Mountain kom det genast två barn springandes genom majsfälten för att tigga pengar. De talade ingen engelska men vi lyckades förmedla att de kunde vakta cyklarna och få en slant när vi kom tillbaka.
Men vi fick bara vara ifred fem minuter innan nästa barnskara kom springandes, denna gång ytterligare två pojkar. Vad de brukar göra (både vuxna och barn) är att följa efter en för att visa vägen och sen tigga pengar vid dagens slut. Men vi visste vart vi skulle gå och försökte skicka hem dem men det är sällan man lyckas med det. På toppen fanns det ovanligt många som bad högljutt, skrek ut sina jämringar etc. Ett kraftigt regnoväder kom in och sköljde över oss men vi kurade ihop oss under min Tarp bredvid toppmärket.
Efter en rejäl åskknall beslutade vi oss för att flytta 20 meter till lägre terräng…
Smågrabbarna dansade sig sedan ner från berget vilket kan ses i detta videoklipp.
Pojkarna som vaktade våra cyklar fick en slant men de två andra pojkarna som bara följt efter oss fick inget då vi inte vill uppmuntra till det mycket besvärande beteendet att följa efter folk. Efter några timmar var vi hemma igen, totalt var det 70 kilometer cyklande, trevlig helg.
Fredagen den 29 januari 2010
The Launch of the National Nutrition Policy and Strategic Plan (NNPSP) var minst sagt ett mycket färgfullt event. Mellan klockan 9 till 13 pågick detta spektakel vid Capital Hotel och deras stora eventstält som finns på området.
Tältet var uppdelat i två avdelningar, en större med scen och stolar samt en mindre där intressanta nutritionsrelaterade utställningar av olika slag visades upp av flera utvecklingsaktörer i Malawi.
Dr Mary Shawa och Vise presidenten Joyce Banda var huvudfigurerna denna dag i Lilongwe där titlar och hierarki präglar tillvaron.
En enkel orkester spelade lättlyssnad musik innan huvudeventet kunde komma igång. Flera tal hölls av viktiga personer inklusive vicepresidenten.
Hierarkin gjorde sig därefter påmind igen då det högtidligt, på scenen, skulle delas ut ett exemplar av NNPSP till varje Principle Secretary:s (PS) från de olika ministerierna etc. Det tjocka dokumentet togs upp från högen av ”mellanchefen” på Department of Nutrition Hiv and AIDS (DNHA) för att sedan ge räcka den till Dr Mary Shawa, den högsta chefen, och sedan gavs den vidare till vicepresidenten som i sin tur gav den till den PS som kallades till scenen.
Jag uppfattade det som att Dr Mary Shawa och vicepresidenten var mycket stolta över sina titlar. Det är nog inte svårt att läsa mellan raderna att jag inte gillar hierarkimiljön här nere Det yttrar sig på flera sätt… Jag har till exempel fått se personer som skriver en text för att sedan bli signerad av the Principle Secretary som kan ta åt sig äran. Och på vissa chefers kontor är kontorsstolen och skrivbordet placerad på en upphöjd golvyta, en decimeter högre än övrig yta så att besökarna hela tiden är minst ett huvud lägre. Men det är så det funkar här och på många andra ställen i världen.
Efter formaliteterna bjöds vi på underhållning i olika former.
Det sjöngs i kör, mindre sketcher spelades upp, enmansdansande och min favorit, Malawi Defense Team!
Det finns en millitärförläggning i Lilongwe och jag tror att dessa clowner kom därifrån. Tydligen är de en del av de yrkesförsvar som finns i landet. Med mindre koordinerad koreografi byggde de olika torn genom att stå på varandra med varierande framgång samtidigt som de mellan varven slog en dubbel bicce samt en och annan krabba (spänner musklerna som en kroppsbyggare). Det var mycket testosteron, gutturala ljud och blandade småvrål. Här kommer de bilderna, varsågod.
Men en trevlig dag som jag definitivt inte hade fått uppleva hemma i Sverige.