Archive

Archive for the ‘Januari 2010’ Category

Lördag och söndag den 30-31 januari 2010

February 1st, 2010 silenhag No comments

Helgen har gått i rörelsens tecken. Jag börjar äntligen få tillbaka den uthållighet och kondition som normalt låter mig njuta av så många påhitt. En fantastisk frihetskänsla att känna få begränsningar för vad som är möjligt. Jag tror det var en kombination av återkommande sjukperioder samt höjdskillnaden (Lilongwe 1050 meter över havet)som gjorde att jag var så svag de första månaderna.

Innebandyn går bara bättre och vi orkar nu alla att springa som outtröttliga hundar. På söndagen beslutade Juha, Riikka och jag att cykla till Bunda mountain, vandra upp till toppen och cykla hem igen. Det är en mycket roligare upplevelse att cykla istället för att ta bilen då man får se så mycket mer av miljön.

Det var 18 kilometer till stadens utkant och vi cyklade genom de fattiga stadsdelarna. Efter vägspärren svänger man av väg M1 nästan meddetsamma för att cykla den sista sträckan på landsväg genom mindre byar.

Ved på cykel

Vid Bunda Mountain kom det genast två barn springandes genom majsfälten för att tigga pengar. De talade ingen engelska men vi lyckades förmedla att de kunde vakta cyklarna och få en slant när vi kom tillbaka.

Men vi fick bara vara ifred fem minuter innan nästa barnskara kom springandes, denna gång ytterligare två pojkar. Vad de brukar göra (både vuxna och barn) är att följa efter en för att visa vägen och sen tigga pengar vid dagens slut. Men vi visste vart vi skulle gå och försökte skicka hem dem men det är sällan man lyckas med det. På toppen fanns det ovanligt många som bad högljutt, skrek ut sina jämringar etc. Ett kraftigt regnoväder kom in och sköljde över oss men vi kurade ihop oss under min Tarp bredvid toppmärket.

Toppen av Bunda Mountain

Vi under tarpen

Jag under tarpen

Efter en rejäl åskknall beslutade vi oss för att flytta 20 meter till lägre terräng…

Smågrabbarna dansade sig sedan ner från berget vilket kan ses i detta videoklipp.

Pojkarna som vaktade våra cyklar fick en slant men de två andra pojkarna som bara följt efter oss fick inget då vi inte vill uppmuntra till det mycket besvärande beteendet att följa efter folk. Efter några timmar var vi hemma igen, totalt var det 70 kilometer cyklande, trevlig helg.

Categories: Januari 2010 Tags:

Fredagen den 29 januari 2010

January 30th, 2010 silenhag No comments

The Launch of the National Nutrition Policy and Strategic Plan (NNPSP) var minst sagt ett mycket färgfullt event. Mellan klockan 9 till 13 pågick detta spektakel vid Capital Hotel och deras stora eventstält som finns på området.

Tältet var uppdelat i två avdelningar, en större med scen och stolar samt en mindre där intressanta nutritionsrelaterade utställningar av olika slag visades upp av flera utvecklingsaktörer i Malawi.

Vatten och folk1

Displays Ruth2

displays3

Dr Mary Shawa och Vise presidenten Joyce Banda var huvudfigurerna denna dag i Lilongwe där titlar och hierarki präglar tillvaron.

Dr Shawa och Vice president

Dolce Gabbana_

Vice president och displays5

En enkel orkester spelade lättlyssnad musik innan huvudeventet kunde komma igång. Flera tal hölls av viktiga personer inklusive vicepresidenten.

Fint ska de vara

Hierarkin gjorde sig därefter påmind igen då det högtidligt, på scenen, skulle delas ut ett exemplar av NNPSP till varje Principle Secretary:s (PS) från de olika ministerierna etc. Det tjocka dokumentet togs upp från högen av ”mellanchefen” på Department of Nutrition Hiv and AIDS (DNHA) för att sedan ge räcka den till Dr Mary Shawa, den högsta chefen, och sedan gavs den vidare till vicepresidenten som i sin tur gav den till den PS som kallades till scenen.

Jag uppfattade det som att Dr Mary Shawa och vicepresidenten var mycket stolta över sina titlar. Det är nog inte svårt att läsa mellan raderna att jag inte gillar hierarkimiljön här nere :)  Det yttrar sig på flera sätt… Jag har till exempel fått se personer som skriver en text för att sedan bli signerad av the Principle Secretary som kan ta åt sig äran. Och på vissa chefers kontor är kontorsstolen och skrivbordet placerad på en upphöjd golvyta, en decimeter högre än övrig yta så att besökarna hela tiden är minst ett huvud lägre. Men det är så det funkar här och på många andra ställen i världen.

Efter formaliteterna bjöds vi på underhållning i olika former.

Lalalalal  lala

skogstokig smurf

Det sjöngs i kör, mindre sketcher spelades upp, enmansdansande och min favorit, Malawi Defense Team!

Det finns en millitärförläggning i Lilongwe och jag tror att dessa clowner kom därifrån. Tydligen är de en del av de yrkesförsvar som finns i landet. Med mindre koordinerad koreografi byggde de olika torn genom att stå på varandra med varierande framgång samtidigt som de mellan varven slog en dubbel bicce samt en och annan krabba (spänner musklerna som en kroppsbyggare). Det var mycket testosteron, gutturala ljud och blandade småvrål. Här kommer de bilderna, varsågod.

Malawi defence team

Malawi defence team 2

Malawi defence team 3

Malawi defence team 4

Men en trevlig dag som jag definitivt inte hade fått uppleva hemma i Sverige.

Categories: Januari 2010 Tags:

Torsdagen den 28 januari 2010

January 29th, 2010 silenhag 1 comment

Imorgon blir det en tillställning på Capital Hotel där vice presidenten officiellt ska sjösätta den nya National Nutrition Policy and Strategic Plan. Men jag ser mer fram emot mitt besök på gymmet senare på dagen.

Så, första halvåret som Leg. dietist. Skoj. Nedan ses två bilder från mitt gamla arbete som cnc-operatör, vilket jag sysslade med i nio år!

Jag och Deckel MAHO Evolution

5 axlig flerop

Fyra veckor kvar på mitt kontrakt som löper tom 28 februari. Jag åker hem till Sverige den 7 mars och stannar troligtvis ett par dagar i Halmstad för att umgås med familjen. Min bil står i Göteborg men kommer kanske att köras ner till Halmstad strax innan jag kommer hem. Jag har magasinerade ägodelar i mitt förråd i Halmstad som behöver en genomgång för att sedan följa med mig till den bästa staden Göteborg. Jag kommer att hyra ett rum någonstans som inneboende, men har inte löst detta ännu.

Categories: Januari 2010 Tags:

Onsdagen den 27 januari 2010

January 28th, 2010 silenhag No comments

På fredag sker sjösättningen av “the National Nutrition Policy and Strategic Plan” på Capital Hotel här i Lilongwe. Hur stort eventet är har jag inte lyckats få en klar bild av. Hur som helst är det viktigt att vi har exemplar av Malawi Nutrition Bulletin tillgängliga då en hel del nutritionsfolk från hela landet kommer att vara där. Tryckeriet har dock inte lyckats få fram några exemplar men har lovat oss färgutskrifter i alla fall i väntan på den tryckta versionen.

Nyckelpersonen på tryckeriet har haft Malaria enligt den informationen som jag fått. Som jag tidigare nämnt är Malaria en del av vardagen i Malawi. Alla verkar ha det ett par gånger i livet, utan de med Sickelcellmutation i blodet där de röda blodkropparna har en annan form som inte gillas av de encelliga malariaparasiterna. Personerna med sickelcellmutation är som bekant nästan immuna mot Malaria.

Jag använder Malariaprofylax som minskar risken att drabbas av Malaria men fått göra ett Malariatest vid ett tillfälle då jag var riktigt dålig. Så vitt jag vet så använder inte Malawierna själva profylax då de i så fall skulle behöva det 365 dagar om året vilket givetvis är dyrt och dessutom utsätter de sig för okända långtidseffekter.

Men inte heller mina vänner från väst använder alltid profylax och flera av dessa har haft Malaria men så länge som man upptäcker det i ett tidigt skede och får vård så tillfrisknar man fort.

gräshoppor

Vackra gräshoppor, och inte en makrofag av den sort som äter upp allt i sin väg.

Categories: Januari 2010 Tags:

Tisdagen den 26 januari 2010

January 27th, 2010 silenhag No comments

I förrgår, när jag handlade Ananas på marknaden såg jag i ögonvrån ett antal sandaler som såldes av en fattig Malawier. De var tillverkade av gamla bildäck..! och det var först när jag kom hem som jag insåg hur häftiga de var. Varför köpte jag inte ett par? Eller tog ett foto åtminstone…?

Vilken symbol för så många saker. Jag gillar tanken med att återvinna så mycket som möjligt. Omsorgsfullt tillverkade av denna person som försöker göra sig ett leverne i detta fattiga land.

Jag åkte dit igen men nu var handlaren borta… attans.

Men jag ska nog hitta sandalerna igen då jag hört att de är ganska vanliga. Vår Gardener/trädgårdsmästare har ett par. Jag kan säkert hitta dem om jag går riktigt långt in på marknadsområdet, mot de lite slummigare delarna. Kan kanske vara värt det trots alla påhopp från diverse personer som tror att jag kommer att slänga pengar omkring mig. 

Med ett par sådana sandaler på fötterna och ett skägg som på bilden nedan så hade jag nog sett rätt lustig ut.

Getskägg

Categories: Januari 2010 Tags:

Måndagen den 25 januari 2010

January 25th, 2010 silenhag 2 comments

Uuuhh….! Läste precis om en flygolycka över medelhavet.

Ethiopian Airlines, det bolaget som jag flög med  i september (bl.a. över medelhavet). Och det bolag som jag ska flyga med i början på mars.

Ethiopian airlines

Wish me good luck :)

Categories: Januari 2010 Tags:

Söndagen den 24 januari 2010

January 25th, 2010 silenhag No comments

Strömavbrott denna morgon, vilket vi också hade under lördagsmorgonen. En del säger att det nya schemat ska ge strömavbrott varje lördagsmorgon mellan 06:00 och 13:00 men inget speciellt på söndagar så kanske var bara slumpen framme idag.

Frukost och kaffe med hjälp av bensinköket därefter biltvättning och vaxning, snart dags att sälja bilen.

På FAO kontoret upptäckte jag för en tid sedan den bildbank som nyligen skapats. Vi sparar helt enkelt alla bilder från resor i fält på en server som alla kommer åt via det lokala nätverket. Hittade en del fina bilder, dock med varierande kvalitet då de flesta är tagna med en vanlig kompaktkamera. Jag fastnade speciellt för följande bild som visar en pojke ute i ett trädgårdsland. Han gråter, kanske för att fotografen är en vit person och kameran något han inte sett så många gånger förut.

pojke

Categories: Januari 2010 Tags:

Fredag, lördag den 22-23 januari 2010

January 24th, 2010 silenhag No comments

Fredagen bjöd på helt vanligt jobbande med en tillhörande lugn kväll där Jessie, Tresór och jag spelade Monopol.

Under lördagen spelade jag innebandy med det gamla vanliga gänget som består av både killar och tjejer. Vi var tio stycken denna gång som svettades ikapp i värmen.

Malawis enda 25 meters bassäng finns i Lilongwe närmare bestämt på ABC-college, skolan där Tresór studerar. Dit åkte Jessie, Tresór och jag under lördagen för att plaska runt i vattnet.

Tresor, Emil och Jessie med kameran pa botten

Tresor i poolen

seamonster

Categories: Januari 2010 Tags:

Torsdagen den 21 januari 2010

January 22nd, 2010 silenhag No comments

 Som bekant har jag två vänner i Rom som också volontärarbetar inom FAO, på huvudkontoret där.

Elinors blogg här.

Emma blogg här.

Det har beklagat för mig att de inte finns havregryn i Rom. Precis som jag är de havregrynsslavar, speciellt på morgonen. Ett livsmedel som smakar bra, är billigt, har bra näringsinnehåll och man kan variera i oändlighet med olika frukter och tillbehör.

Vi har havregryn i Malawi (se bild) importerade från Sydafrika som många andra livsmedel. 500 gram kostar 600 Kwacha (cirka 30 SEK).

Havregryn

Jag försöker alltid (dock utan att anteckna…) passa på att ta en enkel, snabb kostanamnes då jag träffar Malawier som tillhör de lägre samhällsklasserna, om de pratar engelska vill säga. Den största delen av befolkningen är ju fattiga så de tycker jag är konstig som äter havregryn. En limpa vitt formbröd kostar 150 Kwacha (cirka 7,50 SEK). Till frukost verkar väldigt många äta en eller två skivor bröd, oftast utan något på, och till de en kopp te. Sen arbetar de hårt fram till lunch. Jag undrar om jag hade klarat det…?

Categories: Januari 2010 Tags:

Onsdagen den 20 januari 2010

January 21st, 2010 silenhag No comments

Åt min första glass idag sedan jag kom hit. Va, kan ni tänka er, ingen glass på över fyra månader…!

glass

Men den smälter nästan snabbare än snön i södra halvan av Sverige så man får äta som en hund.

eat like a dog

Vilket jag i och för sig alltid gör, glömmer bort att andas och så vidare bara för att maten är så god… Vi åt glassen på ett litet köpcentrum här i Lilongwe.

Priserna på glass, godis och choklad är något dyrare än i Sverige. De flesta Malawier har inte råd med lyxvaror vilket automatiskt gör att ens egen konsumtion också minskar. En stycksak choklad kostar från 200-280 Kwacha (cirka 10-14 SEK), ett kilo av det billigaste majsmjölet som används till Nsima kostar runt 80 Kwacha (cirka 4 SEK) vilket gör valet enkelt för den vanliga Malawiern som måste handla sin mat på marknaden.

Categories: Januari 2010 Tags:

Tisdagen den 19 januari 2010

January 20th, 2010 silenhag No comments

Fick ett plötsligt sug efter att lite mer systematiskt fördjupa mig i matkulturen i Malawi. Hittills har jag inte haft tid men man har ju ändå upplevt en hel del från vardagen, dock inte tagit några anteckningar eller liknande.

Nsima (majsgröt) till exempel, den mest utbredda stapelfödan, har man ätit flera gånger. På vissa ställen så är Nsima det enda alternativet som serveras tillsammans med get, kyckling eller Chambo (fisk från Malawisjön)och grönsaker, och man äter som bekant med händerna.

Jag tror jag ska köpa på mig lite lokalt majsmjöl som för övrigt tillverkas på ett intressant sätt, måste ta anteckningar på det också. Inte för att jag gillar Nsima så mycket men det kan vara skoj att beskriva den viktigaste stapelfödan för mina vänner hemma i Sverige.

 På följande bild kokar Harriet Nsima till hundarna. Vet inte om det är en bra föda för hundar men det är så det fungerar i Malawi.

Harriet gör Nsima till hundarna

Harriet Tresor Emil

Categories: Januari 2010 Tags:

Måndagen den 18 januari 2010

January 19th, 2010 silenhag No comments

Mycket att göra igen. Den digitala versionen av Malawi Nutrition Bulletin är som ni vet färdig. Nu jobbar jag med att trycka upp ett antal exemplar som kan spridas i landet.

Jag har också fått en uppgift från Göteborgs Universitet som behandlar ämnet “Hållbar utveckling”.

Det finns många olika definitioner av begreppet, men den vanligaste är den som finns i FN-rapporten “Vår gemensamma framtid” från 1987, den så kallade Brundtlandrapporten. I den beskrivs hållbar utveckling som “en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov“.

Med Malawi och min tjänstgöringsplats under luppen ska jag skriva en text som berör följande undergrupper:

Ekologisk hållbarhet, som handlar om att långsiktigt bevara vattnens, jordens och ekosystemens produktionsförmåga och att minska påverkan på naturen och människans hälsa till vad de ”klarar av”.

Social hållbarhet, som handlar om att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov uppfylls.

Ekonomisk hållbarhet, som handlar om att hushålla med mänskliga och materiella resurser på lång sikt.

Det är trots allt ett utvecklingsland och spontant tror jag inte att det blir full poäng överallt, för att uttrycka mig milt :)

 

Jag har nu också lagt upp den digitala versionen av Malawi Nutrition Bulletin (MNB) under en ny flik på denna webbplats.

På följande bild leker Tresór (dottern i huset) och jag med våra kameror under en tråkig basketbollmatch i Lilongwes enda idrottshall vid ABC-college.

Tresór

Categories: Januari 2010 Tags:

Söndagen den 17 januari 2010

January 17th, 2010 silenhag No comments

Det var regn även denna dag… … Och vi som hade bestämt oss för att åka till Malawisjön för att bada, bouldra och ha skoj.

Men varför inte göra det ändå? I Spöregn? Det är ju ändå apvarmt och man fryser inte direkt. Okey lets do it!

Härligt väder!

Lets bada

Trettio grader i vattnet tror jag

Vägen ner till stranden förvandlas till en flod vid Malawiregn.

En och annan millimeter kom det

Tarp is the shit

Categories: Januari 2010 Tags:

Fredagen och lördagen den 15, 16 januari 2010

January 16th, 2010 silenhag No comments

Fredagen var nationell helgdag här i Malawi, den såkallade Chilembwe Day,en dag för att fira John Chilembwe som var en kontroversiell frihetskämpe i början på 1900-talet i Malawi. Även om nästan hela Malawi står still denna dag så är det ingen ”UN-holiday” (United Nations) vilket innebär att UN personal arbetar som vanligt.

Efter en något kortare arbetsdag blev det under fredagskvällen middag och sällskapsspel hemma hos Micke och Angela som nu har två trebenta hundar. De säger att ”all tripods seems to end up in our place”, he he.

Monopoly

På lördagsmorgonen vaknade jag med en känsla att något inte var som det skulle. Jag låg i sängen och grubblade ett par sekunder innan jag insåg att ett avlägset dovt brummande vibrerade avlägset utanför huset. Aha! Dieselgeneratorer som är igång i kvarteret! Vilket betyder strömavbrott och mycket riktigt fick jag det bekräftat då jag tryckte på strömbrytaren till taklampan.

Det var nog första gången som vi hade ett strömavbrott på morgonen, de flesta strömavbrotten kommer normalt på eftermiddagen eller kvällen. Jag har i och för sig min gamla trogna vän bensinfriluftsköket som jag ibland använder.

Optimus multifuel

 Harriet kör med sitt grillkolkök vilket också fungerar fint. Måste fotografera henne när hon gör Nsima någon dag…

 Juha, Riikka och jag planerade under lördagen att åka till Malawisjön för att bouldra och bada men det var regnigt och molnigt på förmiddagen så vi beslutade oss för att vänta till morgondagen.

Cyklade istället en sväng under eftermiddagen. Med hjälp av en kompass cyklade jag först österut, sedan norrut och sedan västerut tills jag hittade något jag kände igen och kunde ta mig hem. Fick vada över Lilongwe river på ett ställe. Visst är det skoj att cykla lite utanför Lilongwe, genom bostadsområden, bland jordvägarna osv. dock lite påfrestande med alla som tilltalar en, ropar etc. Trevligt en stund men när 80 % av alla man möter gör det så blir det tröttsamt. Och det är mer folk här ute än inne i centrum. Barnen ropar Asungu asungu eller give me money och de vuxna säger Hi eller where are you going osv Stannar man så vill de visa vägen och hjälpa så mycket de kan men låter man dem göra detta så vill de ha pengar innan man skiljs åt.

Då hoppas vi på bättre väder imorgon då, så vi kan åka till sjön!

Categories: Januari 2010 Tags:

Torsdagen den 14 januari 2010

January 15th, 2010 silenhag No comments

Oj vad många som visar sitt intresse för min bil som jag ska sälja i slutet av min kontraktsperiod (den 28 feb) innan jag åker hem. Problemet är bara att de flesta har en skev bild av hur den generella ekonomin är hos individer från västvärlden. De tror nämligen att jag mer eller mindre kommer att skänka bilen då jag åker härifrån!? Det är bara de mest välutbildade kollegorna som begriper att jag gärna vill ha tillbaka majoriteten av de investerade pengarna.

Denna kväll spelades en viktig fotbollsmatch mellan Angola och Malawi. Tråkigt nog för Malawierna så förlorade de matchen.

Den kommande helgen funderar jag och några vänner på att åka till Malawisjön igen, cirka 1,5 timme med bil. Kanske stanna över natten också men regnsäsongen har börjat ge regn nästan varje dag nu så vi får se hur det blir.

Bilden visar en pojke som säljer nykoktmajs på busstationen i Chipata.

pojke som säljer majs i Chipata

Categories: Januari 2010 Tags:

Onsdagen den 14 januari 2010

January 14th, 2010 silenhag 2 comments

Natten till idag hade vi ett jordskalv som mätte 4.8 på Richterskalan. Detta i samma timme som det förödande jordskalvet på Haiti. Epicentrum låg 10 kilometer utanför Lilongwe, jag har inga djupare kunskaper i seismologi men det är ett lustigt sammanträffande. Var Haitiskalvet så kraftigt att det utlöste en kedjereaktion genom kontinentalplattorna?

Haiti är också underutvecklat och kanske är det svårt för oss västerlänningar att greppa hur fruktansvärd situationen troligtvis är. Haiti är något mindre än landskapet Småland men hyser omkring 10 miljoner människor, mer än hela Sveriges befolkning. Korruption, analfabetism, sviktande infrastruktur med byggnader som inte direkt är uppförda med spjutspetsteknologi skapar tillsammans med denna jordbävning en allvarlig katastrof.

Vårt lilla skalv här i Malawi verkar inte ha orsakat några större skador denna gång. Dock även ett land med bräckliga byggnader som lätt rasar vilket vi kunde se i Karonga för tre veckor sedan då över 1000 byggnader rasade på landsbygden under ett jordskalv.

earthquake

Ja ja, något positivt då…? Jo, en underhållande reflektion som jag ibland inte kan sluta tänka på är vibrationsmaskinen på mitt kinesiska gym som av någon anledning är mycket popular. En gammal skapelse med två fotplattor som ofta bestigs av storrumpade damer. Det är helt enkelt en maskin som man står på, som vibrerar så att hela kroppen skakar…! Popular bland kvinnorna i Malawi där en stor rumpa något positivt och vanligt förekommande. Jag blir nästan som hypnotiserad då den brukas…Sen tar jag mitt förnuft till fånga och tillämpar min övertygelse med belastning av muskelfibrer, en viss procent av max under en viss tid som jag tror ger muskeltillväxt och ökad styrka…?

Categories: Januari 2010 Tags:

Tisdagen den 12 januari 2010

January 13th, 2010 silenhag No comments

Klockan ringde 05:30 denna morgon och som alltid begriper jag inte, just denna stund, varför jag envisas med att gå upp så tidigt för att genomföra denna morgonlöparrunda två gånger per vecka, vilket för övrigt är de två minst roliga träningspassen under veckan.

De ögonblick som klockan ringer vill jag bara ligga kvar och få några minuters sömn till. Det krävs en hel del viljestyrka att släpa upp kroppen och dra på sig löparskorna. Men efter 15 minuter så har jag glömt sängens underbara komfort och hälsar istället på Rusty och Tiny då jag kliver ut på gatan genom porten.

Jag har många äventyr och utmaningar som jag vill göra under året och för att det ska bli verklighet så måste jag hålla mig i form och förbereda mig i vanlig ordning.

Ruth, min handledare har sitt kontor vid the Department of Nutrition HIV and AIDS. Själv sitter jag på ett kontor i FAO-byggnaden, vilket som jag tidigare nämnt är glad för då denna byggnad har mer tillförlitlig internet och strömförsörjning. Idag besökte jag Ruth som jag ofta gör åtminstone en gång per vecka för att stämma av statusen. Vi pratade om framtiden för Malawi Nutrition Bulletin och som hon sagt tidigare så tar det en stund att bygga upp kapacitet och resurser i Malawi.

Sex till tolv månader var den ursprungliga planen för den som skulle starta upp Malawi Nutrition Bulletin. Jag har finansiering för sex månader från SIDA och Erasmus. Ruth har varit på mig förut om att undersöka mer finansieringsmöjligheter som skulle ge mig möjlighet att stanna längre.

Nyligen meddelade Irish Aid att deras stöd detta år blir 230 miljoner Malawian kwacha (€1.06 miljoner/drygt 10 miljoner SEK) Dessa pengar är öronmärkta för de områden som tas upp i National Nutrition Policy and Strategy Plan. Det skulle troligtvis vara enkelt att motivera en sex månaders tjänst som kan arbeta med Malawi Nutrition Bulletin.

Men vill jag det?….?

Jag är glad för de sex månader som jag fått här, de har gett mig ökad förståelse för vilka nutritionsrelaterade utmaningar som finns i andra delar av världen, vilket nutritionsarbete som utförs,  och hur ofattbart lyckligt lottade vi människor är som är födda i rika länder.

Jag har också förhoppningsvis gjort en hel del nytta som i förlängningen kommer att gynna folket i Malawi men att gå på en ny kontraktsperiod är jag inte beredd att göra.

En del av mig längtar hem till ett rent Sverige med friska dofter där jag kan ha en livsstil som är så djupt rotad i min själ.

I början på mars kommer jag hem!

 Här syns ett bananträd till vänster i bild då vi är på väg till de klättringsbara branterna vid Nkoma mountain.

Bananträd till vänster

Nyfikna barn vid Nkoma mountain.

nyfikna barn vid Nkoma Mountain

Categories: Januari 2010 Tags:

Måndagen den 11 januari 2010

January 12th, 2010 silenhag No comments

Nu fungerar internet igen, både på jobbet och hemma, fantastiskt.

Malawi Nutrition Bulletin är som sagt färdig och jag ska lägga ut den här på bloggen så fort som jag klurat ut hur man lägger upp en PDF-fil för nedladdning. För närvarande arbetar vi med att trycka upp ett antal exemplar som ska distribueras ut till kollegor i de olika distrikten i landet då internetuppkoppling inte finns överallt. Det innebär kontakt med tryckerier för att få offert etc.

Min roll har varit att koordinera produktionen samt med hjälp av de inlämnade artiklarna från olika organisationer och ministerier, sätta ihop bulletinen i Microsoft Publisher.

Det är mycket som går långsammare här än vad man är van vid. Först och främst har man inte det uppstressade tempot som är vanligt förekommande i västvärlden, vilket är positivt och en anledning till att många trivs här. Men sen har vi de bristfälliga resurserna som ibland kan fresta tålamodet där strömavbrott och fallerande internetuppkopplingar är frekvent förekommande flera gånger i veckan.

Hur som helst är det en bra grund vi nu skapat och för varje nummer som produceras (kvartalsvis) kommer allt flyta mer friktionsfritt och med en kontinuerlig förbättring av kvaliteten.       

Jag följer inte det som händer i fotbollsvärlden då jag tycker det är skojigare att hitta på egna äventyr men annars är fotboll något som många Malawier följer. Engelsk fotboll är populärt men för tillfället pågår Africa Cup och en viktig match spelades idag mellan Malawi och Algeria. Folk följde matchen överallt, till och med supermarkets hade radion på i sina högtalare. Malawi vann med 3:0 vilket om jag förstått det rätt var en skräll. Under och efter matchen åkte folk runt på Lilongwes gator i bilar tutandes och gapandes så som det ofta är när en nations landslag når framgångar, ett internationellt beteende.

Bilden visar tva av de nog mest betydelsefulla fordonen i Malawi.

 Lastbilsflak och cykel

Categories: Januari 2010 Tags:

Söndagen den 10 januari 2010

January 10th, 2010 silenhag No comments

Vi har haft många strömavbrott de senaste två dagarna och internet fungerar inte varken hemma eller på jobbet.

Regnsäsongen uppträder inte som den brukar enligt Malawierna men det kommer nu sporadiska regnskurar och majsen växer tillfredställande på fälten. Alltså har sådden tagit sig och för tillfället ser situationen bra ut.

Bränslesituationen har normaliserats och det finns numer bränsle på de flesta bensinstationerna. Kollegor säger dock att landets pengar kommer att vara slut igen om en vecka eller två vilket kommer leda till ny bränslebrist, vi får se hur det blir med det.

På en offentlig toalett i Lusaka, Zambia, fan vi denna skylt. Knappt så man vågar använda toaletterna.

notice_toilet_Lusaka Men å andra sidan om man gör alla sakerna som står på förbudsskylten så får man böta totalt 80 000 Zambian Kwacha, vilket är cirka 127 SEK…! Nästan så att man vill grisa ner stället bara för att det är så billigt :)

Categories: Januari 2010 Tags:

Lördagen den 9 januari 2010

January 9th, 2010 silenhag No comments

Tidigt denna morgon, klockan sex, åkte Juha, Riikka och jag till Nkoma mountain för att se om vi kan hitta någonting att klättra på.

Det finns två små toppar här som jag och Hannes tidigare vandrat upp till och vid dessa tillfällen begrep vi att det finns potential för några enkla topprepsleder. Väl här blev det en del vandring och sökande i vanlig ordning då vi nu var på andra sidan så att säga, där som vi sett lite brantare partier.

En större flock barn från alla kringliggande hyddor följde oss med stora ögon överallt vi gick.

Audience

Det är stor chans att de aldrig sett någon klättra på detta vis förut med rep som säkring och speciella skor på fötterna.

barn o hund

Sex timmar och två liter vatten senare hade vi alla klättrat av oss en smula och den tryckande värmen tvingade oss att retirera till bilen för att åka hem till Lilongwe som finns 40 minuter norrut.

Juha first climb

Juha climbing

Categories: Januari 2010 Tags:

Torsdagen den 7 januari 2010

January 8th, 2010 silenhag No comments

Då börjar Lilongwevardagen infinna sig igen. Skönt att vara ”hemma” igen efter Zambiaresan, hemma på ett ställe där man nu vet hur saker och ting fungerar vilket det i och för sig aldrig gör… fungerar alltså. Hade ett fetingströmavbrott idag. Normalt är det bara ett eller ett par område i staden som drabbas men idag var det nog hela Lilongwe.

Tröttnade på att sitta och rulla tummarna på kontoret utan att ha något att göra så jag åkte och handlade en del varor som jag behövde. Trafikljusens sken sken med sin frånvaro och på det två stora supermarkets som jag besökte fick man handla i svag belysning med diselgeneratorerna brummande utanför.

Internet fungerar inte där hemma på minst en vecka då Mitchell, som också bor i huset och som sköter och förser oss med internet, var tvungen att ta en reservdel från dosan på taket. Dessutom har internetanslutningen på kontoret blivit opålitlig av någon anledning. Lilongwe i ett nötskal alltså.

aaaaAAAAKaaa minibuuusss

I Lusaka träffade vi Sebastian, också från Lilongwe och tysk kompis till Hannes. Under den sista minibussresan hem till Lilongwe blev tristessen så utpräglad att vi började fotografera såkallade ”Funny faces”. Vi lyckades få till en glad stämning i bussen och en del ställde upp på fotografering.

funny face bright

funny face Hannes

funny face rules

funny face Sebastian

funny face Mr

funny face little girl

funny face old guy

funny face Emil

Funny face outside bus

Categories: Januari 2010 Tags:

28 dec 2009 – 5 jan 2010, Zambiaresan

January 6th, 2010 silenhag 4 comments

100 meter högt vattenfall ett stenkast nedströms

Denna berättelse får bli i kronologisk ordning och vi börjar därför följaktligen vid vår avresa från Lilongwe, Malawi.

Vår plan var att ta oss till Livingstone i Zambia, en resa på 115 mil, och på vägen övernatta i Lusaka, huvudstaden i Zambia. Det bästa och roligaste alternativet hade varit att köra vår egen bil till slutmålet men då Hannes har en Nissan Micra och jag en Toyota Starlet så var det inte ett alternativ då dessa bilar är för små och klena att förlita sig på utanför de större städerna. Dessutom hade dubbel vägskatt tillkommit då vi skulle spenderar årsskiftet i Zambia samt en del andra avgifter och krångelbeteende vid Malawi-Zambia gränsen.

Att flyga var ett dyrt alternativ och de flesta väljer därför buss vilket vi nu också gjorde. De priser jag nämner i följande resebeskrivning är per person.

Minibuss från Lilongwe till Mchinji 2 timmar 600 Malawian Kwacha (cirka 30 SEK).

Minibuss från Mchinji till gränsen 30 minuter 300 Malawian Kwacha (cirka 15 SEK).

Gå över gränsen 20 minuter visum 50 US dollar (cirka 375 SEK).

Taxi (personbil) från gränsen till Chipata 22500 Zambian Kwacha (cirka 35 SEK).

Stor modern buss fån Chipata till Lusaka 8 timmar 90 000 Zambian Kwacha (cirka 140 SEK).

Stor modern buss från Lusaka till Livingstone 7 timmar 80 000 Zambian Kwacha (cirka 120 SEK).

Totalt drygt 700 SEK, enkel resa per person, från Lilongwe i Malawi till Livingstone i Zambia. En tämligen förnöjsam realitet i Zambia var avsaknaden av mynt, här existerade bara sedlar i följande valörer. 50, 100, 500, 1000, 5000, 10 000, 20 000 och 50 000 och som man förstår så har det i historien förekommit inflation i varierande grad. En softdrink/läsk kostar runt 3000 Zambian Kwacha och de mindre valörerna är nästan värdelösa för tillfället.

Att resa i denna del av Afrika upplevde jag som mild påfrestande för hälsa och välbefinnande. Snart upptäckte jag att det bästa var att bara acceptera läget oavsett hur omständigt situationen var. Om jag inte gjorde detta hade troligtvis något oupptäckt bråck i kroppen råkat ut för ruptur och tagit död på mig.

Jag väljer att i kommande text skildra ankomst och avresa till och från Chipata, vilket speglar den välavstämda verklighet som vi ofta fann oss i på resande fot.

Fyra timmar efter det att vi lämnat Lilongwe (något försenade på grund av en undermålig minibuss som bröt ihop) nådde vi Chipata. Taxibilen svängde upp till busstationen, en lerplan som var belamrad av bybor som de flesta jobbade åt något av de tre bussbolag som höll till här om de inte var gatuförsäljare av något slag. De sprang efter taxin, vevade med armarna och gapade i mun på varandra om vart vi skulle och att de hade bäst erbjudande.

Med ett par kraftigt utvidgade blodådror i pannan fångades vi in i detta hav av människor och flöt sakta vidare till den bortre änden där biljettförsäljningen utfördes i tre par plywoodskjul. Efter två timmar började blodtrycket normaliseras och följande resultat hade uppnåtts.

Dagens kvarvarande busstid till Lusaka var inställd och vi var nu tvungna att övernatta i detta lilla samhälle. Nästa buss avgick morgonen därpå klockan 05:00. Det var möjligt att övernatta i bussen, vilket vi beslutade oss för att göra.

Nästkommande morgon klockan 04:00 startade de motorn och lät den gå på tomgång.

04:30 satte sig busschauffören vid förarplatsen, varvade motorn, tutade och så småningom gjorde små ryckstarter med bussen om vartannat. Det var tre bussar som skulle avgå samtidigt och 04:50, efter ett antal ryckstarter körde bussarna fram de 50 metrarna till grinden vid utfarten. Tutandet fortsatte, och jag bör nämna att det var de kompressormatade signalhorn som fanns i bussarna här.

05:05 var tutandet så intensivt att de öppnade grindarna och släppte iväg bussarna som vilda pistolskott genom samhället och ut på väg T4 som tog oss till Lusaka.

Denna buss avgår så vitt jag vet sex dagar i veckan och samhället Chipata var uppenbarligen stolta över sina bussar och sin strategiskt viktiga position som utgör knutpunkt för folk till och från Malawi samt även för folk som ska norrut till South Luangwa National Park.

20:30 denna kväll nådde vi Livingstone efter ett bussbyte i Lusaka.

Livingstone ligger i södra Zambia, på gränsen till Zimbabwe, och fungerar som ett turistcenter för de som vill besöka Victoriafallen och de aktiviteter som finns runt om kring i området.

Vi hade inga tält med oss denna gång då vi ville resa lätt. Vi valde att bo på ett av de tre backpackerställena som fanns här. Denna boendeform gillar jag där man enkelt och billigt kan hyra en bädd i ett dormroom och ta del av den sköna atmosfär som de unga kringresande människorna från hela världen skapar.

Vi spenderade tre nätter här, firade nyår och hade skoj. De roligaste upplevelserna var att utforska toppen av fallet samt forsränningen som vi gjorde strax nedströms.

Den mäktiga Zambezifloden påbörjar sin 354 mil långa resa i norra Zambia för att svepa in i Angola, ner i södra Zambia, längs gränsen till Namibia, Botswana och Zimbabwe där vi finner Victoriafallen, vidare till Mozambique där den tillslut seglar ut i Indiska oceanen.

Så vid Livingstone, på gränsen till Zimbabwe formar Zambezifloden ett stort delta strax innan Victoriafallet och skapar på detta vis den 1700 meter breda vattengardin som sveper ner 108 meter i den djupa ravinen. Det är lågvatten denna tid på året och därmed möjligt att ta sig fram på toppen av vattenfallet vilket vi inte kunde motstå. Vi vadade mellan småöar oftast i knädjupt strömmande vatten som ibland blev midjedjupt. Lite läskigt vid vissa passager då det var såphalt och man i ögonvrån såg kanten där det blev fritt fall i över hundra meter.

påväg ovanför Victoriafallet

Den gula linjen visar vägen vi tog till ”Devils Pool”.

Victoriafallet och Batoka Gorge

Det var nog dock mindre farligt än vad kroppen ville inse och hade man fallit omkull så kom det strax en grundare passage nedströms eller en ny ö, man höll sig hela tiden cirka 100 meter från läppen.

The Devils Pool var ett fantastiskt vattenhål/damm som hade uppstått en trappa ned så att säga. Man gick ut till läppen/kanten och hoppade eller traskade ned till en avsats cirka 10 meter nedanför läppen, här fann man en 20 gånger 20 meter stor pool med tillhörande minivattenfall uppströms och ett 100 meters fall nedströms.

 Devils pool en trappa ner_floddelta en trappa upp

Devils pool

Devils pool langst in

Det kittlar fint i kistan då man simmar fram till kanten och sticker ut huvudet och ser den kokande grytan 100 meter nedanför.

Ibland kan det vara läskigt att sticka ut hakan

Nyårsnatten firades med besök på samtliga tre backpackerställena samt en nattklubb, vilket var skoj. Jämfört med hemma så firar man nog inte riktigt lika hårt i Zambia.  

Det första vi gjorde då gryningen kom den första januari var att bli upplockade av det företag som anordnade forsränning för att bli transporterad till deras center, få frukost och bli förberedd för dagens forsränningsaktiviteter.

Vid forspaddling, forsränning osv. används en graderingsskala som sträcker sig från 1 till 6, den sträcka som vi ska åka genom har 10 forsar med alla de sex graderna. Men forsen med grad sex tillåts vi inte åka genom utan vi får snällt kliva i land och promenera förbi. De kan inte släppa lös ett par förvirrade, slapphänta turister nedför en sådan fors även om det ombord i varje båt finns en erfaren ledare. Vid högvatten är ingen fors genomfarbar enligt informationen vi fick.

Vi startade precis nedströms den kokande grytan där Victoriafallet dumpar drygt 1000 m3 vatten per sekund. Här hade vi ett brett stycke flod, ett par hundra meter bred, som tog emot en hel del vatten och skapade en kraftigt strömmande fåra i mitten som 300 meter nedströms kraschar in i bergväggen då floden gör en tvär högerkurva.

Följande två bilder är tagna från den stora bron och visar den aktuella delen av floden. När bilden togs fanns inga båtar i vattnet men om det gjorde detta så hade de bara varit små prickar på det mäktiga vattnet.

Första forsen där vi startade

 

strömfåran in i väggen

Vi kom alltså ner längs den gula linjen på bilden ovan för att kliva i gummibåtarna och påbörja dagens skojiga aktiviteter.

Vi åkte runt i bakvattnet under 30 minuter, 300 meter uppströms, sakta ut mot strömfåran, längs med kanten på strömfåran, 300 meter nedströms, ut i bakvattnet och uppströms igen för att öva in rytm och kommandon som krävs för att kunna påverka sin position i forsen.

Vi var sammanlagt sex gummibåtar med cirka 8 personer i varje, samt ett antal forspaddlare i enmans kajaker som med mindre farkost men mer kompetens assisterade vid kapsejsning och förlorade paddlar. Trots detta var det gott om plats i den stora floden där man känner sig som en liten räka i golfströmmen.

För att inte krascha in i bergväggen 300 meter nedströms krävdes det att vi tog oss igenom den 15 meter breda strömfåran i mitten, över till andra sidan och det lugna vatten som uppehöll sig där.

En av båtarna kände sig redo och attackerade den övre biten. Med en väldig fart accelererade de nedströms samtidigt som de kämpade för att ta sig över strömfåran, de kom närmare och närmare den vrålande punkt där vattenmassorna brakar in i väggen och tvärt svänger höger. Det fanns inte en chans att de skulle hinna över och med skräck i ögonen for de in i väggen där båten mosades i de våldsamma krafterna. Under ett par sekunder var de helt försvunna i vattenmassorna men den uppblåsta gummibåten poppade strax upp till höger. En efter en poppade de sedan upp som korkar en bra sträcka nedströms…

Plötsligt upphörde vi med lekandet, och ägnade oss helhjärtat åt att öva in en bra rytm i paddlandet enligt ledarens instruktioner.

Men nästan alla båtar slog runt i denna fors. När min båt slog runt förlorade jag greppet om både båt och paddel. Jag hade ingen aning om vad som var upp eller ner utan man for runt som i en skenande tvättmaskin för att tillslut med flytvästens hjälp poppa upp i lugnare vatten där man kunder orientera sig och simma till båten. Denna fors var lite som att vakna upp av en käftsmäll men så småningom lugnade hjärtat ner sig.

Det hela filmades av personalen så att de kunde kränga en DVD skiva för 30 dollar efteråt. Här finner ni videosnutt från fors nummer sju, ”Gullivers Travels”, grad 5, en lång och tekniskt svår fors.

Forspaddling med en enmanskajak måste vara fantastiskt skoj då man lärt sig manövrera sin farkost, läsa forsen och bemästra sin nedfart. Med dessa kunskaper är man bara rädd mycket korta perioder och varje fors blir en utmaning som har extremt välbefinnande som belöning. Lite av en grundbult i många upplevelsesporter, att uppnå färdigheter som gör att man kan lita på sig själv och sin förmåga, känna trygghet och därmed hantera sin rädsla vilket gör det möjligt att koncentrera sig på vad man gör.

Den fjärde dagen i Livingstone hoppade vi på bussen som skulle ta oss tillbaka till Lusaka. Denna gång skulle vi hoppa av strax innan Lusaka för att lifta ner de 10 milen till Lake Kariba som är en sjö, också den är en del av Zambezifloden.

Lake Kariba är nästan exakt lika stor som Vänern (5580 km2 / 5648 km2) skillnaden är bara den att Lake Kariba är en konstgjord sjö. Den utgör nämligen en reservoar för de två vattenkraftverk (ett kraftverk på Zambiasidan och ett på Zimbabwesidan) som ligger i den östra änden av sjön. Här finner man en kraftig fördämning i form av en 128 meter hög, 600 meter bred dammvägg som med sin cirka 20 meter tjocka vägg håller 180 600 000 000 m3 vatten i schack. Stod färdig 1960, mäktig skapelse.

Dammväggen

Vy från dammväggen

Vi stannade en natt i den lilla byn Siavonga, granne med dammväggen.

Lake Kariba vid soluppgång

Dagen efter åkte vi minibuss till Lusaka och spenderade en natt där. Efter ytterligare 12 timmar i buss med ett antal byten rullade vi in i Lilongwe och var hemma igen, trevlig nyårsledighet, skål.

Categories: December 2009, Januari 2010 Tags:

Hemma i Lilongwe efter resa till Zambia

January 5th, 2010 silenhag No comments

Har nu kommit hem från Zambia.

En mer detaljerad skildring av resan kommer snart. I korta drag reste Hannes och jag de 115 milen till Livingstone i Zambia etc. med buss vilket tog två!? dagar. Att resa i Afrika är inte som hemma kan jag säga.

Hannes och Emil vid Victoriafallen

I Livingstone besökte vi givetvis Victoriafallen, ett av de största fallen i världen, cirka 1,5 kilometer bred och drygt 100 meter fallhöjd. Vi badade i ”The Devils pool” precis på läppen/avsatsen där fallet påbörjar sin vertikala resa ner i den kokande grytan. Och vi kunde inte motstå att prova en av de kommersiella aktiviteterna vilket blev forsränning i den mäktiga Zambezi River, och mycket mer.

Här kan ni se ett kort klipp där vi tar oss ner för en av de tio forsarna.

Categories: Januari 2010 Tags: