silenhag.se

Ingen bensin i sikte, kan bara använda bilen imorgon också, sen blir det till att hitta en annan lösning.

Fick in en del material igår och idag till publikationen, bättre sent än aldrig tydligen. Försöker att pussla in detta utan att få för många sidor. The launch of the National Nutrition Policy and Strategic Plan kommer inte att ske på fredag fick jag information om idag. Det är ofta som spikade datum får ändras när det närmar sig av olika skäl. Allting går mycket långsammare här än vad man är van vid som sagt. Kanske skjuts nu också sjösättningen av Malawi Nutrition Bulletin upp, men det hade varit fint att kunna ge ut den innan julledigheten, kan inte se något bättre scenario. På torsdag träffas the Editorial Board för första gången för att inspektera det slutgiltiga utkastet.

Efter morgonlöpningen hinkade jag i mig en läsk faktiskt, på verandan i morgonsolen. Och vårt lilla zoo till trädgård levde upp till sitt smeknamn då den lät en hyfsat stor skalbagge komma lufsande i morgonbrisen. Har aldrig sett en större skalbagge…större än en standardmus till datorn.

Lustiga små fötter hade den också.

Nu har jag varit frisk i ett par veckor vilket är fantastiskt härligt. Jag återfår styrkan och träningen går bättre och bättre. Jag har återhämtat några av de förlorade kilona och jag har ju ett antal utmaningar att se fram emot under år 2010. Kan bjuda på ett minifoto som visar dagsformen.

Lördagen bjöd på en Finsk julmiddag hemma hos Riika och Juha. Vi var cirka 10 personer som var bjudna hem till detta Finska par som också bor här för tillfället.

Hannes hade sin lilla födelsedagsfest på söndagen och ännu mer god mat intogs. Mitt bidrag var Lussekatter som jag bakade innan gästerna kom. Regnsäsongen är kraftigt försenad i år och vi hade soligt väder så därför blev det grillning i trädgården. Det var mest tyska gäster samt en och annan Malawier, cirka 20 personer inklusive vi fem i huset. De som inte smakat lussekatter förut tyckte det var spännande och alla gillade dem.

Festen började klockan 16 och var tänkt som en kort enkel sammankomst för att fira Hannes men det slutade med berusning, dans på verandan, diverse spontana lekar, utmaningar och konster. Kom i säng vid halv ett och de flesta skulle jobba dagen efter… Men skoj var det.

Måndagen var rätt seg men jag fick en del gjort. Bränslebristen pågår fortfarande och för någon dag sedan då jag rapporterade att köerna upphört berodde det på att bränslet var helt slut på alla stationer. Som jag nämnt tidigare får man höra många teorier om varför det är på detta vis och en besvärlig del som gör att man känner sig otrygg är den brist på korrekt information som når ut till allmänheten. Det är nu helt klart för mig att makthavarna ljuger systematiskt om situationen och orsaken till det. Man har ingen aning om vad som händer eller kommer att hända.

 Hannes fick ett internmail från sin arbetsgivare som hävdade att Malawi kommer att få sporadiska bränsleleveranser i två veckor till efter det så blir det totalstopp under två månader… Vi får se vad som händer… Min bil har bara bensin för två dagar till, så jag jagar bensin för fullt nu.

På lunchrasten kollade jag på en av BBC productionerna med Ray Mears, eftersom jag saknar klättring, utmaningar och upplevelser i ren natur. Med risk för att bli nördstämplad lägger jag ut en länk till avsnittet som jag tittade på idag.

http://www.youtube.com/watch?v=JCkT8cwJPZM

Idag kunde vi presentera det slutgiltiga utkastet denna nutritions bulletin, så vi klarade deadlinen.

The Writers group har nu gjort sitt och the Editorial board, som än så länge bara finns på papper, hinner nu ha ett möte innan vi sjösätter publikationen. Vi har bestämt att sjösättningen ska äga rum på fredag nästa vecka då även den nya NNP (National Nutrition Policy) får vatten under sin köl under en del uppståndelse. Förhoppningsvis blir det synergieffekt på uppmärksamheten, och vi slipper samtidigt att leverera en prematur.

Frågade några kollegor idag om vart man kan hitta Saffran i Lilongwe. De visste väldigt lite om Saffran konstigt nog, det finns en hel del Indier i Lilongwe och visst används Saffran i det Indidka köket? Om det fanns någon butik som hade det, så var det Tutla nere i Old Town.

När jag kom in i butiken så satt det en skäggprydd indier bakom disken och räknade pengar. Som många andra butiker i Old Town drivs denna av en Indisk affärsman som i sina traditionella indiska vita kläder är kung i sin butik. Alltid med en rejäl arbetsstyrka av svarta fattiga Malawier som gör allt arbete medans ägaren räknar pengar, ha ha, skojig syn men samtidigt en smula tragiskt.

Mycket riktigt så hade de Saffran, 500 Kwacha (cirka 25 SEK) för en påse. De luktade som underbar Saffran och jag hoppas att kvalitén är bra. Jag är inte expert på det men jämfört med den Saffran vi har i Sverige så var denna mer grov i texturen, nästan som finmald tobak. Misstänker att den i Sverige förfinas och renas mer från onödiga växtdelar kanske. Denna påse är märkt med 100 gram men det är nog närmare ett gram om man ska vara realistisk. Tittar man noga på bilderna nedan så ser man också ett hårstrå i påsen som man får på köpet, nog från en Indier eftersom det är rakt.

Internet fungerar inte hemma i vårt hus för tillfället så jag kan inte garantera en uppdatering av bloggen denna helg.

Det känns som om jag har kontroll över läget, vi ska kunna distribuera ut denna Malawi Nutrition Bulletin innan jul. Jag har dock haft och har en del problem denna vecka då kommunikationen med samarbetspartners varit mycket svår på grund av krångel med både internet och telefon. En del kontor här i Lilongwe har bara fungerande internet sammanlagt en dag i veckan, helt galet.

Nedan ser ni framsidan som fortfarande inte är helt färdig då det saknas bilder samt att texten ska revideras mer.

Hannes fyller år på söndag, då blir det lite bjudning här hemma. Jag har lovat att baka lussekatter men jag har inte börjat leta efter Saffran ännu…! Mamma skickade ju ner ett paket med lite grejor bland annat Saffran men det har inte kommit fram, så man kan inte lita på postgången tyvärr.

Ni har inte sett mitt körkort, här nedan är det. Man måste ha ett körkort utfärdat i Malawi,men har man ett utländskt körkort så behöver man inte göra något förarprov eller liknande. Ni som följt denna blogg vet att om man inte har tagit körkort överhuvudtaget så kan man köpa ett för 20 000 Kwacha (cirka 1000 SEK) på det korrumperade trafikkontoret

Jag fick idag tillbaka min 20 000 Kwacha (cirka 1000 SEK) som uttagsautomaten stal från mig igår. Klockan åtta på morgonen gick jag in på banken för att träffa ”the manager”. Han var tillgänglig och jag kunde berätta om incidenten då bankens uttagsautomat snuvade mig på pengarna, samtidigt lämnade jag över ett brev med händelsebeskrivningen. Och bara två timmar senare så levererade bankchefen pengarna personligen till min arbetsplats på FAO kontoret.

Det är fortfarande bränslebrist i landet men jag kan se en liten bättring då de desperata köerna inte syns till längre. Kanske har alla lyckats fylla upp sin tank nu. Själv har jag lite mindre än halv tank kvar så snart får jag börja jaga.

Elektriciteten har faktiskt fungerat hyfsat bra den senaste veckan med enbart två, tre avbrott. Vattendistributionen har däremot fungerat sämre med ett par avbrott, varav ett omfattande idag då vi inte haft vatten i kranen på hela dagen.

Bilden visar när Hannes handlar tomater och potatis längs vägen mellan Dedza och Lilongwe.

Nu är det en sådan där dag då jag har mer negativt att rapportera än positivt… Det gillar jag inte, det skapar ingen bra atmosfär.

Hur som helst skulle jag ta ut pengar i uttagsautomaten denna morgon. Maxbeloppet är 20 000 Kwacha (cirka 1000 SEK) vilket man då får i 40 stycken 500 Kwacha sedlar, den högsta valören. När luckan öppnas och pengarna ska titta fram så hände ingenting. Jag böjde mig ner och fick se pengarna 2-3 centimeter in i den lilla öppningen men omöjligt att få in fingrarna för att nypa tag i bunten, sekunden senare stängdes luckan.

Jag vill inte vara negativ men jag insåg att det åter igen var dags för krångel. Efter att ha tillkallat en vakt som står utanför banken gick jag in i byggnaden för att förklara mitt ärende. Samtidigt var min automat ”Ur funktion” men det fanns tre stycken till så jag oroade mig inte mycket. Jag fick träffa Mr Stanley Dzikanyanga som förklarade för mig att jag måste kolla mitt saldo på kontot för att säkerställa att transaktionen skett. Och jag försökte vänligt men bestämt att förklara för han att han istället borde be ett par servicekillar knalla bort till automaten 20 meter längre bort för att konstatera att 20 000 Kwacha hakat upp sig i utmatningsmekanismen men icke…!

Jag bad om att få låna en internetansluten dator för att visa mitt saldo och transaktionen, men det gick inte. Det var bara för mig att åka bort till FAO-office, skriva ut ett papper från min internetbank och åka tillbaka. Men inte heller denna gång kunde han hjälpa mig, utan bad att få återkomma under dagen då de räknat igenom pengarna som finns i automaten. Tillbaka på FAO-office fick jag äntligen lite arbete utfört. Dagen gick men Stanley ringde aldrig, så innan stängningsdags åkte jag bort till banken en tredje gång och frågade om statusen på ärendet. Han bad om att få återkomma imorgon då han inte löst problemet för tillfället.

Det har hänt att jag i dessa situationer blir ursinnig, skäller ut dem och förklarar att det är oacceptabelt men jag har lärt mig att det inte funkar, speciellt inte på de som anser sig vara viktiga och har en fin titel, de gör allt för att göra dit liv outhärdligt efter en sådan sak. Så denna gång skötte jag mig exemplariskt men bevisligen så funkar inte detta heller.

Jag har nu skrivit ett brev med en händelsebeskrivning som jag ska leverera till bankchefen imorgon. Händer det inget då så får jag undersöka om det går att polisanmäla händelsen.

Bränslebristen har nu krävt sina första dödsoffer. I ett samhälle 10 mil utanför Lilongwe skulle tre unga killar hjälpa en strandad bilist utan bensin, som det hette i tidningen, men jag tror nog att de sålde bensin dyrt på svarta marknaden jag… Hur som helst skulle de hälla över från en 25 liters dunk till en femliterdunk. De stod i ett mindre hus utan elbelysning, och det hade ett stearinljus för att se vad de gjorde… Man tror knappt att det är sant när man läser det… Två av killarna blev brända till oigenkännlighet och en lyckades ta sig ut ur huset med brännskador.

I norra Malawi har de haft ett antal jordbävningar de senaste två dagarna, den starkaste 5,9 på Richterskalan. Men så vitt jag vet finns det inga omkomna utan bara skadade. Jordbävningar är mycket ovanliga i Malawi.

Bilden visar en vacker ödla från vår trädgård, med samma färg och utseende i ansiktet som jag har haft under dagen.

Jag har tillräckligt med material för att fylla denna Nutrition Bulletin men jag är inte helt nöjd med den bank av information som jag nu jobbat upp. Några viktiga informationsbidrag saknar jag och jag försöker nu denna vecka att kratta ihop det bästa av det bästa även om jag samtidigt ringer till de som lovat mig material. Den lilla perfektionisten i mig tycker att jag skulle arbetat hårdare med informationsinsamlandet.

Visst kommer det att bli ett bra resultat men jag hade siktat lite högre. Ruth, min handledare, som jag pratar med ett par gånger i veckan säger att det kommer att ta ett antal nummer innan publikationen etablerat sig. Det finns många olika typer av kompetens i landet men ofta är det fel kompetens enligt Ruth som tar Department of Nutrition, HIV and AIDS som exempel och hävdar att det av 20 personer bara finns tre, max fyra, som har rätt utbildning för sitt uppdrag. Detta speglar hela Malawis regering enligt Ruth som är lite bitter över att hon får göra många människors jobb.

Trädgården där hemma börjar förvandlas till ett Zoo då vi upptäcker nya djur nästan varje dag. Mest ödlor, spindlar, kackerlackor, grodor, paddor, ormar, termiter, tusenfotingar och annat småvilt

Här ser vi en lustig varelse som enligt vissa är giftig, enligt andra ofarlig, en dryg decimeter lång.

Bunda mountain ligger också mycket nära Lilongwe men visade sig vara ännu mindre än Nkoma mountain. Uppskattningsvis bara 300-400 höjdmeter att vandra men man kan ju inte bara ligga hemma en söndag, sol har vi inte brist på direkt.

Stackars Tiny, den ena hunden som Jessie har här hemma i trädgården som vakthund!? Är en smula trakasserad av Rusty som är större och mycket avundsjuk. Så idag valde vi att ta med Tiny på denna utflykt så han kunde få lite semester från Rusty.

Något som jag har velat fota ett bra tag är alla cyklister med sina jättelass på pakethållaren, men än så länge har inget bra tillfälle dykt upp… Det känns lite galet att bara ställa sig rakt upp och ner på vägen och fota en stackare som kommer kämpandes men innan jag reser hem så får jag göra en ansträngning.

På väg till Bunda mountain såg vi bland annat en cyklist som hade en säng på sin pakethållare. Andra saker man kan se är:

•  Ett par tre-fyra säckar med grillkol, där varje säck är ca 100 liter.
• Tjocka buntar, minst 1,5 meter i diameter, med vassliknande växtmaterial, antagligen till olika hyddbyggen etc.
• Gigantiska korgar med Kassava, fyllda en bra bit över kanten med ett nät av snören som håller alla rötter på plats.
• Ibland ser man de som har en cykel på pakethållaren.
• Ett berg av ved som de staplat upp och med hjälp av stödpinnar sträcker sig upp över huvudet på cyklisten.

Allt kan transporteras på cykel i Malawi. För att hålla allt på plats surras det med tunna strimlor/snören som extraheras från gamla bildäck.

Väl vid Bunda mountain fick Tiny äntligen springa fritt och vara glad. Men vi fick bära honom med jämna mellanrum då han var rädd för höjder och okänt folk. På toppen fanns två personer som bad böner med jämna mellanrum, antagligen för att regnsäsongen är försenad. Det fanns enkla bivackbyggen som rymde en person och vi tror att de har folk här uppe dygnet runt för att gudarna inte ska känna sig ensamma.

Jobbade förmiddagen, ”dogshow”!? under dagen, biltvätt och gymmet på eftermiddagen samt matlagning på kvällen. Harriets, vår hushållerska, är hos sin syster som är sjuk i Malaria och ligger inlagd på sjukhus, därför valde jag att laga mat till hushållet idag.

Hundutställningen/tävling/agility anordnades av LSPCA (Lilongwe Society for the Protection and Care of Animals). Denna för närvarande ideella organisation har bara funnits sedan september förra året och jag har några vänner som är aktiva i den verksamheten.

Regnsäsongen har inte börjat ännu vilket oroar en del, det är nu som grödorna ska växa som bara den. Tobaksexporten har inte gett lika mycket pengar som beräknat. En del säger att Malawi är bankrutt. Bränslebristen gör att gödningsmedel som ska transporteras ut i landet ligger oanvänt på lager, presidenten beter sig märkligt och har nu alldeles för mycket makt enligt många. Han har bland annat infört en lag som ger polisen rätt att genomsöka folks hus utan något särskilt tillstånd. Det är faktiskt en oroande situation som råder.

De styrande säger att allt ordnar upp sig efter ett par dagar men efter nu tre till fyra veckor så tror många inte på detta… Jag tror mer och mer att vi ser början på en allvarlig kris nu. Om bränslebristen fortsätter under veckan så bekräftar det faktumet att man tappat kontrollen i Malawi… Vi får se vad som händer.

Imorgon blir det Bunda mountain för mig och Hannes, bara 40 minuter från Lilongwe, trevlig helg.    

Idag fick jag och Linny feedback och kommentarer på utkastet av Malawi Nutrition Bulletin. Många bra idéer på hur vi kan förbättra publikationen kom till vår kännedom. Dessutom har vi fortfarande ett par artiklar som skickas fram och tillbaka för revidering. Nästa fredag, om en vecka, ska vi ha en komplett Malawi Nutrition Bulletin som kan distribueras kort därefter.

Riktigt härligt med helg nu och Hannes kommer hem från fältarbete snart. Några tyska vänner vill ha med mig till ett ställe som heter Twiga men just nu är jag bara trött, var dessutom uppe 05:30 i morse för morgonlöpning innan hettan. Jag upplever det som att jag har förlorat en del av mitt ”flås”  och syreupptagningsförmåga då det är oerhört lite vardagsmotion i Malawi. Igår kväll när jag skulle sova så kunde jag inte sluta fundera på kommande arrangemang under 2010… Jag vet att min goda vän Oskar har multisporttävling på gång, som vanligt.

Idén som hindrade mig från sömn är att anordna ”Västkustracet”…! Hur smakar det mina tävlingsvänner…? Start i Halmstad, mål i Göteborg. Tre grenar, inlines, cykel och löpning. Från Halmstad till Falkenberg med inlines på den fantastiska kustvägen förbi Tylösand, Frösakull, Haverdal, Steninge Ugglarp osv. med havsutsikt hela tiden, typ 4 mil. Från Falkenberg till Kungsbacka på cykel, typ 8 mil. Löpning från Kungsbacka till Götaplatsen i Göteborg, typ 2,7 mil. Bansträckning nära havet hela tiden, lättränade grenar, kan kanske även tillåta stavar till inlines:en. Vi borde fixa det på runt 12 timmar, en lagom tävlingslängd.

Anna, Klara, Niklas, Oskar v K, Oskar S, Tom och alla andra, fundera på detta. Ni som inte vet vad jag talar om, och kanske är sugna på att delta, kan bli inspirerade här på Oskar von Krusenstiernas webbplats.

Följande bild togs igår och jag tror bestämt att en bensinstation har fått en bränsleleverans…crazy…¤

Intensiv vecka det här, nu när vi pusslar ihop själva bulletinen i datorn. Imorgon presenterar jag och Linny ett utkast för ”the Writers Group”. Efter mottagen feedback kommer vi att arbeta vidare för att kunna få den färdig innan mitten på december.

Bensin och bränslebristen fortsätter och det skrivs om det i tidningarna nästan varje dag. Och som jag nämnt tidigare så figurerar det många teorier. Malawi ligger inklämt i sydöstra Afrika med länder runt om på alla sidor, Zambia, Moçambique och Tanzania. Alla transporter måste gå genom dessa länder först. Vissa säger att leverantörer håller inne med bränslet för att känna mer pengar då priset förväntas stiga men den teorin har många nu förkastat.

Vad majoriteten nu hävdar är att det finns för lite pengar i landet, och att presidenten precis köpt ett nytt jetflygplan gör honom inte populär. Han gick på sin sista femårsperiod detta år och kommer inte kunna väljas om.

Problemen som nu uppstår är rätt allvarliga vilket inte är svårt att föreställa sig. Hela transportsektorn är handikappad, minibussarna (typ lokaltrafiken) passar på att höja sina priser ordentligt, en svart marknad för bensin har uppstått och mobiltelefonnät etc. slutar att fungera ibland då de frekventa strömavbrotten normalt backas upp av dieselgeneratorer. Själv minimerar jag bilkörandet och har för tillfället tre fjärdedelar kvar i min tank efter jag lyckats komma över bensin häromdagen.

Men det är Mango säsong nu, vilket gör mig glad . Fantastiskt söta Mangosar slinker ner i min mag-tarm kanal nästan varje dag. En Mango kostar 30 Kwacha (cirka 1,50 SEK) MEN jag ska faktiskt sluta köpa Mangosar…!

Då undrar ni säkert varför ska jag sluta köpa dessa juveler…? Mango är en av mina favoritfrukter som jag dyrkar likt gudar. Jo, det är nämligen såhär att jag gjorde en trevlig upptäckt idag.

Vi har ett Mangoträd i trädgården!        

Nu börjar man känna hettan inför deadlinen som närmar sig. Den första nu på fredag då jag och Linny ska presentera ett utkast av det första numret av Malawi Nutrition Bulletin. Det är ett evigt korresponderande med olika utvecklingspartners till Malawis regering vars representanter förser oss med nutritionsrelaterade nyhetsartiklar att publicera. Dessa artiklar får oftast kortas ner, sammanfattas, och faktagranskas en smula för att sedan skickas tillbaka för att godkännas eller revideras en gång till.

Sen är det ofta flera organisationer och ministerier som är inblandade i samma projekt vilket skapar artiklar som ibland berör samma projekt men ur olika synvinklar…!? Informationen ska vara neutral, saklig och oberoende samtidigt kan det vara känsligt hur man formulerar sig i artiklarna då finansiärer gärna vill ha credit, erkännande och beröm.

Avancemanget framåt med att sätta ihop själva bulletinen i datorn går långsammare än beräknat. Jag skulle säkert kunna slänga ihop det som nu är kvar på en arbetsdag, men min Malawiska kollega ska lära sig programmet för att säkerställa att produktionen även fortsätter efter min hemresa. Så med stort tålamod sätts mina pedagogiska färdigheter på prov då vi tillsammans nu bygger publikationen.

Ja ja, det ska nog bli bra detta, här kommer ett par exempel på hur det ser ut just nu och hur det kan komma att se ut.

Nu glömde jag än en gång att ta med mig PDF-filen från kontoret. Hemskt vad glömsk man ska vara… tänkte visa er ett utkast på Malawi Nutrition Bulletin.

Julen närmar sig och jag brukar alltid baka lussekatter så det måste jag göra här också förstås. Min mamma har skickat ner Saffran och resten av ingredienserna finns här. Ska bli spännande att se vad de andra tycker om detta, tror inte att de har något liknande. Hannes fyller år den 13 december så jag tänkte vänta till dess med baket.

Under jul och nyår blir det cirka två veckors ledighet. Hannes och jag har idéer men inte spikat något. Gränsen till Zambia ligger rätt nära och vi funderar på att ta oss till Lusaka som är huvudstaden i Zambia. Därefter vidare till Victoriafallen för att spana in ”den dundrande röken”. Sen har vi en hel del nationalparker med intressanta djur men eftersom det är regnsäsong då så kan det vara svårt att hitta djuren då de inte behöver besöka vattenhålen lika ofta.

Hannes har en bekant i Harare, Zimbabwe som ligger strax söder om Zambia så där har vi ett resmål till, vi får se hur det utvecklar sig.  

Bilderna är från Mulanjeresan, en av de som bär ner cederträ, barfota, han har fötter som en elefant. Fotfil hade man inte kommit långt med utan en riktigt grovkornig sliprondell på en vinkelslip hade man fått ta till.

Som jag nämnt tidigare är det viktigt att denna Malawi Nutrition Bulletin fortsätter att produceras även efter jag reser hem. Med anledning av detta arbetar jag bitvis ihop med Linny och idag skulle jag introducera henne in i programmet Microsoft Publisher.

Datorvanan bland de stadsanställda i Malawi är inte dålig men är inte lika hög som i Sverige. Det är ingen hemlighet att jag och Linny rykt ihop flera gånger tidigare men vi har suttit ner tillsammans med Ruth, min handledare, och pratat igenom situationen. Det finns små kulturella skillnader som kräver ett stort tålamod och vidsynthet från oss båda.

Department of Nutrition, HIV and AIDS (DNHA) har sitt kontor i stadsdelen City Center, här arbetar Linny och Ruth. Jag arbetar också i City Center men från ett kontor i FAO-byggnaden, vilket jag är mycket glad över då vårt internet fungerar till 95 %. Hos DNHA fungerar internet sällan vilket måste göra det fruktansvärt svårt att arbeta.

Idag hade jag bjudit in Linny till mitt kontor så hon kunde bekanta sig med programmet som än så länge bara finns på min dator. Det blev en givande dag, vi höll sams och det är så här som vi ska arbeta. Vi behöver båda hjälp från varandra och rollerna skiftar beroende på om det tillhör mitt eller hennes specialområde.

Inget strömavbrott idag…! kors i bananen! Normalt har vi ett schemalagt strömavbrott på måndagar, konstigt.

Ytterligare en tio-benad spindel sprang gatlopp i huset idag. Rakt in på mitt rum, en snabb rackare, samma art som det stora monstret som vi hittade tidigare men detta exemplar var nog lillasystern då den bara var hälften så stor som den vi hittade häromdagen.

Denna gång filmade jag en snutt.

Sist jag och Hannes var på Nkoma mountain så fanns det två toppar att vandra upp till. Vi valde då givetvis den högsta så idag beslutade vi oss för att åka dit igen för att spana in den andra toppen som är lite vassare.  

40 minuter från Lilongwe hittar man detta lilla berg och vi hade cirka 500 höjdmeter att vandra så vi får kalla det en söndagspromenad i stimulerande miljö.

När man kör bil i detta land så passerar man med jämna mellanrum ”Roadblocks” eller vägspärrar där poliser kontrollerar den passerande trafiken, jag tror dessa ligger vid distriktsgränserna. Man ser också ibland liftare som vi hittills ignorerat men efter Lilongwe roadblock så såg vi för första gången en vit person som liftade och av ren förvåning så stannade vi. Som liftare förväntas man att betala en liten slant för att få åka med men denna herre skulle hela vägen till Blantyre så det var inte lönt att åka med oss som bara skulle en liten sträcka till.

Bara 100 meter efter denna herre så fann vi en svart liftande kvinna med hela och rena kläder och det kändes givetvis dumt att inte erbjuda henne lift, så vi stannade där också. Efter bara ett par meningar så erbjöd hon oss oralsex för att få åka med, tyvärr ett vanligt betalningsmedel. Vi tackade nej och åkte vidare utan att stanna mer.

Upp körde vi på den gropiga grusvägen och parkerade i backen samtidigt som det kom två hundar springandes. De var inte de vanliga halvvilda hundarna som stryker omkring utan detta var troligtvis från något hus i närheten. Vi ignorerade hundarna till en början men de följde efter oss, så det slutade med att de också fick en ordentlig promenad hela vägen till toppen.

Vi var lite oroliga för den ena hunden, golden retrieverblandrashunden, då den var gammal eller hade problem med hälsan som gjorde att hon andades extremt häftigt jämfört med sin kompis. 30 minuter innan toppen gick hon från skugga till skugga under buskar eller stenblock och det var med små marginaler som denna dam orkade upp på toppen, dock hela tiden mycket glad. Vi hade totalt tre och en halv liter vatten och de räckte till oss alla.

Vi hade fint väder då vi gjorde detta på förmiddagen men efter klockan 15 så kom regnet, en rejäl skur som fyllde alla diken snabbt, snart är regnsäsongen här på allvar.

Lätt bakis idag efter alla drinkar och shots som folk tvunget skulle bjuda mig på igår då det var min födelsedag. Jag, Hannes och Jessie gick till ett ställe som hette Oasis, bra mix med hälften Malawier och hälften västerlänningar och jag hade en bra födelsedag.

Bilden visar ett par kvinnor som tillfälligt bodde uppe på Mulanjemassivet.

Jag undrar om ni har det kallt hemma i Sverige nu? Här är som vanligt minst 30 grader varje dag. Tänker på den isklätringen som jag går miste om denna säsongen, attans…! Och youtube gör ju bara längtan efter klättring ännu jobbigare

Hittade en rolig video med en isklättring/drytooling tävling. Att klättra på artificiella konstruktioner kan också vara skoj.  

http://www.youtube.com/watch?v=zSCwBuFsYoM 

Eid ul Adha, UN Holiday idag vilket innebär röd dag för oss som arbetar inom FN! Det är en  muslimsk helgdag men eftersom jag inte är muslim så jobbade lite ändå fram till lunch.

Min födelsedag ska firas på det sätt som kvällen formar sig till och jag har laddat upp med följande:

…Nä, jag bara skoja, det är pengar till hyran. Men jag ska ut i Lilongwe:s nattliv ikväll, hoppas det blir skoj.

Trevlig helg!

Arbetet med Malawi Nutrition Bulletin fortskrider bra. Kan nog visa ett exempel imorgon eller inom en snar framtid.

Väl hemma försvann strömmen som vanligt vid sex, men innan dess hittade Jessie en spindel i huset. Den var rätt stor, hårig och hade tänder som en flodhäst.

Alla spindlar är giftiga heter det men de flesta kan inte bita igenom människans hud. Denna spindel kan garanterat bita igenom huden i alla fall. Om det nu är en spindel vill säga för om man räknar benen så har den tio ben, spindlar har väl åtta?

Har idag arbetat med Regina och Mphatso för att korta ner fyra artiklar som var på tok för långa för att passa in i Malawi Nutrition Bulletin.

Igår följde jag efter en tanklastbil med bensin och diesel och tro det eller ej men den körde hem till mitt kvarter för att leverera till den macken som ligger ett stenkast från vårt hus. Tyvärr kunde de inte sälja någon bensin förrän dagen efter så denna morgon efter min onsdagsträning passerade jag, på cykel, denna mack 06:30 och då hade kön redan börjat bildas då det sprids snabbt.

Jag och Hannes slet åt oss lite frukost från köket i vårt hus och tog oss snabbt bort till macken med våra två bilar som törstade efter bensin.

Två köer, en för diesel och en för bensin och vi fick vänta i cirka 45 minuter så det var inte så farligt. På bilden har jag och Hannes nästan kommit fram och vi har bara cirka 15 bilar bakom oss, ni kan också se hur bilen som är först i kön måste vända för att få tanklocket på rätt sida. Så var det för 95% av bilarna och även om det fanns två infarter till macken så vägrade folk att köra in från andra hållet av någon oförklarlig anledning.

Slangen räckte många gånger runt ändå, som på våra små bilar, men man skulle ändå vända när man kom fram… Ibland är de inte riktigt kloka. Antagligen så var det ingen som organiserade kön i början utan den första bilen kom från ”fel” håll och sen orkade de inte ändra på det.

Man hör många anledningar till att denna bränslebrist nu råder. Den senaste jag hört, dock obekräftat, är att presidenten precis köpt ett nytt flygplan och att det därför finns för lite pengar i landet… Hur som helst tror många att det kommer att vara såhär ett tag framöver. Att resa några längre sträckor med bil är därför uteslutet, man vill ju inte bli fast mitt ute i ingenstans.

Väl hemma från jobbet denna dag kunde jag se att macken nu har slut på både bensin och diesel igen.

Kameleonten från Mulanje och dess lustiga slowmotion gång kan nu ses på denna länk.

http://www.youtube.com/watch?v=YZk-cfCKZhs

Han trodde nog att han var osynlig…!

Okey, vi har nu 15 nutritionsrelaterade nyhetsartiklar av varierande kvalitet som alla behöver ses över, kortas ner och kvalitetsgranskas. En del har jag redan gjort men tanken är inte att jag ska göra alla själv utan till detta har vi en Writers Group.

På mötet idag med the Writers Group bestämde vi att dela upp oss i grupper om tre för att arbeta med ett par artiklar i varje grupp. På måndag ska vi ha dessa färdiga för att pusslas in i bulletinen. Eftersom det bara är jag som behärskar Microsoft Publisher så kommer det bli en intensiv nästa vecka för mig. På fredag den 4 december ska jag presentera ett utkast för diskussion, och i mitten på december ska det första numret av Malawi Nutrition Bulletin vara färdig.

Jag är dock inte imponerad av de hittills inlämnade artiklarna och det känns lite magert men vi kommer göra vårt bästa för att säkerställa så god kvalitet som möjligt.

Imorgon ska jag träffa Regina Mandere och Mphatso Mapemba för att tillsammans putsa till ett par artiklar.

Bilden visar en spindel från Mulanji, den är inte större än en tumnagel men har kraftiga käkar och den äter någonting.

Imorgon ska the Writers Group träffas för första gången. Denna grupp har vi nu satt ihop av representanter från följande ställen.

Department of Nutrition, HIV and AIDS (DNHA) – OPC

Ministry of Agriculture and Food Security

Ministry of Health

Ministry of Education, Science and Technology

Ministry of Gender, Child development and Community development

Ministry of Local Government and Rural Development

Ministry of Youth Development and Sports

UNICEF

FAO

CARE

Concern Worldwide

WALA

World Vision International

Gruppen kommer att träffas fler gånger längre fram och tyvärr förväntar mig inte att alla dyker upp då det är fullt upp överallt. Gruppen ska i alla fall diskutera de 14 nutritions relaterade nyhets artiklar som lämnats in. För att Malawi Nutrition Bulletin ska bli så bra som möjligt krävs det en del justeringar i många av artiklarna och det är detta som the Writers Group ska göra.

Bensinen är fortfarande slut i Lilongwe och min tank är snart tom men jag har ju cykeln och regnsäsongen har inte börjat på allvar ännu. På grund av bränslebristen så ser man extra många bilar som står längs med vägarna, men även när det finns bränsle så ser man minst ett haveri per dag. Alltså när en bil gått sönder och blivit ståendes, ofta mitt på vägen. Och det är inte ovanligt med rejäla haverier så som ett tappat hjul, en avbruten bakaxel eller som senast häromdagen, en bil som plötsligt fick totallåsta bakhjul och tvärstannade så gummit rök.

När jag köpte min bil så var jag tvungen att skaffa ett ”certificate of fitness” vilket ska motsvarar vår fordonsbesiktning hemma men ingen tittade på bilen utan det var bara ett dokument som visar att bilen är godkänd. Kanske skulle de införa någon form av fordonsbesiktning…?

Bilden är från Mulanje.

Då var bensinen också slut i Lilongwe! Ska bli intressant att se hur samhället fungerar utan varken diesel eller bensin, kan ni tänka er?

Annars har jag tvättat kläder, tvättat bil och gymmat idag, inte mer spännande än så.

Bilden visar en av mina senaste tankningar, när det var strömavbrott. Då är det en som håller i slangen och en som vevar på baksidan av pumpen.

Jodå, det blev jobb idag. Skönt att få lite gjort faktiskt nu när man varit sjuk.

När jag knäckte frukostägget i stekpannan denna morgon så rann det ut ett ruttet hemskt innehåll som inte luktade cederträ kan jag säga…fy!

Ett kort strömavbrott på kvällen bara, som annars var mycket lugn för min del. Lyssnade på musik över nätet och upptäckte bland annat Kents nya singel ”2000”. En god flickvän för några år sedan lärde mig att gilla Kent, hon tog mig igenom många av deras låtar och om jag fastnade för en låt så var det för texterna. Jag gillar många av deras formulering och sättet de leker med orden.

Som den här

http://www.youtube.com/watch?v=bfy0pYWi0hg

eller den här

http://www.youtube.com/watch?v=W_jrOF042Cs&feature=related

eller den här

http://www.youtube.com/watch?v=NqBY6EmaxCg&feature=related

I alla fall så var det inte texten i Kents nya låt som jag fastnade för denna gång utan den instrumentala biten!? Det var som en genomträngande massage som fick alla muskler i kroppen att slappna av, sweet.

2000 http://www.youtube.com/watch?v=6V8kzJZQA2w

I bildväg blir det mördarskalbaggar idag.

Ahaaa vad skönt det är att ha fått tillbaka sin energi och vilja att göra saker. Under dagen hade jag bara fyra korta krampanfall i magen och jag är näst intill helt återställd för denna gång.

På jobbet spenderade jag nästan hela förmiddagen med att gå igenom alla e-mail, svara på dessa samt skriva några till personer som jag behöver kommunicera med.

Planerar att jobba imorgon lördag om det är möjligt då jag nu ligger lite efter pga. mina sjukdagar tisdag till torsdag.

Jag ser fortfarande långa långa köer till bensinmackarna men det är bara dieselbilar så jag antar att bensinen inte är drabbad än.

Sitter just nu som vanligt i strömavbrott (fredag klockan 20:20) och hoppas att batteriet på datorn ska räcka till strömmen är tillbaka. Vi har nog haft strömavbrott varje dag denna vecka, men det är väl ingen nyhet

I bildväg får jag idag bjuda på den lustiga Kameleonten som vi stötte på vid Mulanje nere vid Likhubula Forestry Station, han var hur häftig som helst. Vi satt och snackade på en sten och i ögonvrån ser jag denna rackare komma vaggande i slowmotion. Om ni sett dem i naturprogram så går de väldigt sakta tar ett steg fram, ett tillbaka och fram igen. Denna vaggande gång ska nog efterlikna lövverk i rörelse eller nått.

Vidare så är det gång i en rak linje som gäller, han svängde inte en enda gång trots att vi stollar flög runt honom för att titta på honom från alla vinklar. Det enda han gjorde när man kom inom en meter avstånd var att blåsa upp sig lite, rulla ihop svansen, öppna munnen och försöka väsa lite. Och fötterna, helt fantastiskt roliga och troligtvis helt anpassade till att kliva omkring på grenar. Hannes filmade lite med sin kompaktkamera och jag ska lägga upp det när jag har möjlighet.

Nu kom strömmen, halleluja, om några sekunder fungerar internet!

Trevlig helg.

Jag har aldrig varit så sjuk tidigare som jag är här nere i Malawi tråkigt nog. De senaste dagarna har varit den värsta sjukperioden hittills. Det som drabbar mig är troligtvis någon form av influensa. Feber, kraftiga magsmärtor, huvudvärk, uppstötningar, absolut ingen aptit, avsaknad av energi och vilja samt toalettbesök en gång i timmen.

Denna gång tog jag mig faktiskt till sjukhuset för att få ett Malaria test men det var negativt. Läkaren gav mig paracetamol samt Buscopam mot magkrampen men sa inget om rehydreringsvätska. När jag åkte därifrån sökte jag upp en butik där jag hittade WHO-godkänd rehydreringslösning för oralt bruk. Jag förlorar litervis genom de höga flödena samt intensiva svettningar att jag bedömer det nödvändigt med rehydreringslösning även om det smakar lika illa som vår Oralyt hemma i Sverige.

Hur som helst var det mycket bra att det inte inträffade när jag var uppe på Mulanjemassivet och nu idag (torsdag kl 11:00) är jag återställd till 80 % och kan därför ge er en uppdatering om min Mulanjeresa, varsågod.

På Mulanjemasivet finner man Malawis högsta topp, Sapitwa, 3002 meter. Sapitwa betyder ”Dont go there” på Chechewa och enligt lokalbefolkningen så finns det ”bad spirits” på berget som har tagit många människors liv. Men eftersom det nu, i modern tid finns så många besökare på berget så har en hel del ”bad spirits” jagats iväg…!? Men faktiskt så sent som i juli 2009 omkom en Italienare som irrade bort sig i dimman och föll ner för en brant. På grund av olyckor som denna måste man ha en guide när man beträder reservatet men Italienaren hade blivit så arg på sin otränade guide att han skickade hem honom och fortsatte själv.

Sen är det också så att detta är ett fattigt land med en befolkning som alla försöker hitta en inkomstbringande sysselsättning. Detta tror jag är en anledning till att de slutat trycka upp kartan till försäljning och att skyltningen är dålig på alla vandringsleder. Detta skapar fler arbetstillfällen då man nu måste ha en mountainguide när man beträder berget, vidare finns också bärare (porters) att hyra och allt koordineras från Likhubula Forestry Station som är vägen in i detta reservat.  

Visst förtar det upplevelsen en del när man måste ha guide, jag kommer inte ens ihåg namnen på alla vandringsleder etc. som vi rörde oss på vilket jag alldeles säkert hade kommit ihåg om vi gjorde det hela på egen hand.

Jag och Hannes lämnade Lilongwe lite sent på fredagseftermiddagen och i den ocensurerade byn Salewa spenderade vi natten i ett ”Resthouse” där rummen kostade 500 Kwacha (ca 25 SEK) per natt.

Klockan fem på lördagsmorgonen körde vi vidare och kom tillslut fram till Mulanje som låg vackert mellan alla gyllengröna fält av tebuskar. Distinkt och majestätiskt reser sig denna koloss från den övrigt platta omgivningen och upptar 650 km². Till största del består Mulanje av en platå med böljande grässlätter som snittar på 2000 meter. Här finns över 20 stycken toppar över 2500 meter och som sagt den högsta, Sapitwa som precis når över 3000 meter.  

Vid vägbommen som leder fram till Likhubula Forestry Station blev vi fördröjda en stund då 15-20 personer tävlade om att bli vår guide eller bärare. Dessutom skulle vi betala en bomavgift men bomvakten hade inga utmärkande kläder eller id-bricka så det var omöjligt att urskilja honom från alla andra som skrek efter pengar.  

Vårt primära mål var att nå Sapitwa, den högsta toppen och vår plan blev att tillbringa två nätter i reservatet som har nio enkla stugor, byggda från tidigt 1900-tal. Men givetvis förlitar vi oss inte på dessa utan vi har våra tält som vanligt. Jag känner mig i regel mer trygg i mitt tält då det är ett skydd som jag känner in i minsta söm och dessutom är det skönt att sova i denna 100 % täta kapsel utan malaria myggor och andra kryp.

Den obligatoriska guiden kostade 1300 Kwacha (cirka 70 SEK) per dag och vi skulle betala han 1000 Kwacha i förskott så att han kunde springa iväg och köpa mat innan vi gav oss av. Vår guide hette Harry Kachala, 35 år och han berättade för oss att han gör detta i genomsnitt två gånger i månaden. Han har en fru och ett barn och bor bara en kilometer från Likhubula Forestry Station. Han drömmer om att få studera vid college men han har hittills inte haft råd, avgiften är 21000 kwacha (cirka 1100 SEK) per år…

När Harry, vår guide kom tillbaka efter sin livsmedelsinhandling så hade han bytt skor till ett par sämre, slitna och hålbeprydda sportskor. De ordentliga skor han hade tidigare var tydligen bara en strategi från honom så att vi skulle välja just han.

Klockan 10 på lördagsförmiddagen, i 36 gradig värme, lämnade vi tre Likhubula Forestry Station som ligger på 800 meters höjd. En någorlunda lätt packning på cirka 15-16 kilo vardera höll allt vi behövde för dessa tre dagar, mat, kök, bränsle, skydd, sovsäck etc. Via ”Skyline path” tog vi oss upp till platån på 2000 meters höjd. Vandringen dit upp var brant hela vägen och vi mötte bara fyra till fem stycken svarta personer som barfota bar på en varsin nysågad stock cederträ som de skulle få ner från berget.

Cederträd växer endast på Mulanjemassivet i Malawi, de kan bli över 40 meter höga och de är oerhört enkla att känna igen, man behöver inte ens använda ögonen utan man använder ett av mina favoritsinnen, luktsinnnet… De doftar förtrollande underbart, den är så säregen och frisk att man nästan överväger att bli en trädkramare. Jag vet att min Mormor och Morfar hemma i Halmstad har ett gammalt kakrecept där det ingår cederolja men de har inte lyckats hitta denna eteriska olja och jag finner den inte här heller, det hade varit intressant att smaka de kakorna.

Den organiserade trädfällningen började 1901 och virket har varit viktigt för landets utveckling. Bland annat så finns här på två ställen en linbana (skyline cabel) varav en ovanför våra huvuden då vi vandrar ”the skyline path”. Dessa linbanor har dock inte använts på flera decennier. [Eastwood Frank, Guide to the Mulanje Massif, Lorton Communications, 1988]

Avverkningen är idag i mycket liten skala då beståndet nu är hårt ansatt. Det efterfrågas studier som kan utreda huruvida denna typ av skog sköts på bästa sett. Som exempel skyddas området från bränder med hjälp av personal som året runt är stationerade på berget. De skapar brandgator och bekämpar bränder som uppstår, samtidigt har man i historien sett att det förekommer ovanligt många ungträd som slår rot och börja växa efter just bränder. [Eastwood Frank, Guide to the Mulanje Massif, Lorton Communications, 1988]

De tog oss tre timmar att komma upp till platån och på vår väg passerade vi två mindre vattendrag där vi drack mängder av vatten samt fyllde vattenflaskorna. Uppe på platån var det något mindre skog, fortfarande lite kuperat men mycket mer lättvandrat och kanske 23-25 grader. Efter ytterligare två timmar nådde vi Chisepo hut, stugan som ligger närmst Sapitwa toppen. Man får bara campa i närheten av dessa stugor och givetvis är det mer skoj att hålla till där då det är en naturlig mötesplats för människorna som rör sig på berget.

Dagen efter, cirka 06:30, lämnade vi detta läger för att traska upp till Sapitwa toppen med lätt packning. Tre timmar upp och två timmar ner enligt Harry, vår guide. Vårt läger låg på 2200 meters höjd vilket då innebär 800 höjdmeter att vandra. Ovanför lägret var det mer naken klippa och vissa passager var faktiskt lite exponerade och potentiellt farliga vid nederbörd då det blir väldigt halt, men till 95 % är det bara enkel vandring.

Harry frågade oss om hur vi bor i våra hemländer och om våra byhövdingar (village headman) är bra, ja vad svarar man på det…? Harry berättade också att man i Malawi kan köpa ett hus på landsbygden för runt 100 000 Kwacha (cirka 5000 SEK) Vi berättade inte för honom att det är vad vi betalar för våra tält. Istället berättade vi för honom vad ett hus kostade i våra länder och räknade om det till Kwacha men han trodde oss inte.

Efter knappt tre timmar nådde vi toppen, yeaa! Vi gratulerade varandra, drack tre centiliter Whiskey var, åt lite snacks, drack vatten, fotograferade och ”powernappade” i 20 minuter i det fantastiska vädret, sisådär 15-20 grader, så det var inte kallt.

Efter ytterligare två timmar så var vi nere vid lägret igen på 2200 meter, och kunde njuta av en och en halv timmes vila och matintag. Vi hade nu kunnat vandra ner till Likhubula Forestry Station där vi hade min bil parkerad men eftersom vi har en sex timmars bilfärd hem till Lilongwe och faktumet att man inte ska köra bil utanför städerna i mörker så hade vi ändå fått övernatta någonstans och då väljer vi ju givetvis att göra det här uppe. Men för att få lite mer att titta på så vandrar vi fyra och en halv timme till Lichenya Hut och spenderar natt nummer två där. Det vi såg i djurväg här uppe var apor, en svart orm, fåglar, ödlor varav en kameleont samt ”mördar”skalbaggar som i hundratals satt på en planta och åt upp allt grönt etc.

Vid några tillfällen under vandringen pratade vi kring mat med Harry. Jag frågade vad han åt till frukost och han berättade att han åt en bit bröd och drack en kopp te (formbröd utan pålägg, den vanliga frukosten för en Malawier på landsbygden) Han tyckte vi var konstiga som åt så mycket mat. Sen frågade jag honom vad hans favoriträtt är, eller om han fick välja vaaAAaad han ville till kvällsmat, vad skulle han då välja? Svaret blev Nsima (majsgröten) med kokta bladgrönsaker. Det var denna mat han alltid åt. Han hade också med sig cirka 5 dl kokta bönor i en plastpåse samt lite koncentrerad saft.

Lichenya Hut var byggd helt i cederträd som alla andra stugor här uppe så vid ankomsten satte vi oss bara på verandan i solnedgången och njöt av dofterna, digestive kex samt vatten i mängder.

Dag tre tog vi oss ner till bilen och åkte hem till Lilongwe. Efter en timme nådde vi Blantyre och tänkte passa på att tanka men till vår fasa insåg vi att det nu inte bara är dieseln som det är brist på utan också bensinen…kommer vi inte hem nu heller..? efter lite letande hittade vi en mack som hade bensin kvar.

Vissa vägsträckor är vägbanan full med potthål som är mycket ohälsosamma att köra ner i. Vi lyckas undvika 95 % av dem genom att köra sakta och väja men vi tvingades vända en gång för att plocka upp en tappad navkapsel. Vid tre tidigare tillfällen har jag mött någon ”viktig” person, kanske presidenten eller Madonna som i en konvoj av flotta bilar eskorteras av polisbilar med sirener och blåljus i extremt hög hastighet utan någon hänsyn till övriga trafikanter. De kör om bilar även vid möte och alla får helt enkelt köra ut i dikeskanten. En smula jobbigt om det händer där man inte har bra sikt och det kommer plötsligt.

Mellan Blantyre och Lilongwe påbörjade vi en omkörning av två lastbilar som låg framför oss. När vi nästan kommit förbi den första då påbörjar denna en omkörning utan att titta om det är fritt bredvid honom. Vägarna är inte breda här och i 100 km/h tvingades vi ut och ner för den decimeterhöga kant som når ner till den grusiga dikeskanten, och med ena hjulparet på asfalten och de andra i dikeskanten hänger sig Hannes ut genom fönstret och skriker svordomar åt föraren. På flaket av lastbilen var det som vanligt fullt med folk och dessa bankade på taket så att föraren avbröt sin omkörning. Efter några hundra meter kom vi upp på vägen igen utan att något eller någon skadats…Vilken tur att jag har helförsäkring på bilen för detta landet är fullkomligt livsfarligt att köra bil i. Jag vet inte vilken strategi som är bäst, att köra så lite som möjligt för att minimera riskerna eller köra regelbundet för att lära sig trafiken…?

För att summera var det en fantastisk weekend resa på sammanlagt 80 mil och fantastiskt vistelse i ett av Malawis vackraste områden. Och även om det var många avgifter vid berget så var de inte höga. Hela resan inklusive allt utom mat som vi tog med hemifrån gick lös på 14000 Kwacha (cirka 700 SEK) per person.

Jag har givetvis många bilder men jag kan inte lägga upp alla på en gång då det tar mycket lång tid utan jag bjuder på mer bilder allt eftersom.

Har ej tillgång till el och än mindre internet under de dagar som jag och Hannes kommer att vandra upp till toppen av “Mulanje” som är Malawis högsta berg på 3002 meter. Vi beräknar att vara hemma igen senast måndag.

Följande går jag miste om…men vi kan inte skjuta på Mulanjeresan mer då regnsäsongen startar kring mitten av November.

Nu har jag äntligen börjat jobba med att placera in de olika artiklarna i denna kommande Nutritions Bulletinen. Det är ju alltid skoj att skapa, och kunna titta på ett resultat som man åstadkommit. Men för varje timme man lägger ner så inser man vilket jättejobb det är kvar, jag har fortfarande en hel del artiklar som kräver bearbetning innan de kan publiceras.

Jag fick en fråga via kommentarer för en tid sedan. Personen undrade vad folket lever av och jag har sakta börjat få en bild av detta. Jag kan inte lämna några referenser på följande information utan detta är min tolkning och uppfattning om hur det ligger till.

Cirka 80 % av befolkningen lever på landsbygden och är självförsörjande småbönder som arbetar utan maskiner och i regel utan bevattningssystem. En del av det som odlas hittar in till städer och marknader där det omsätts.

När de kan så söker de tillfälliga jobb och om jag har fattat det hela rätt så kallas detta att ha tillfälliga jobb för ”ganyu”. Det kan vara på plantager som odlar tobak, kaffe, te, sockerrör eller bomull. Har de inget jobb på plantage så söker de annan sysselsättning. Bryta sten i stenbrott samt förädla stenen är också relativt vanligt. Att förädla menar jag sitta i solen och krossa de stora stenarna till mindre, krossa de mindre stenarna till krosskärv sen till makadam och tillslut singel tror jag det heter. En sten åt gången med en slägghammare, och ett evigt sorterande av alla småstenar.    

Att samla ved är också något som sysselsätter många. De kommer med berg på sina cyklar eller på huvudet, i regel grövre grenar som buntats ihop, en del av detta säljs. Något som troligtvis ger mer förtjänst är att tillverka grillkol som också är mycket vanligt förekommande, och man ser resterna av dessa jordhögar lite varstans. Grillkolen packas i begagnade sockersäckar, säg 100 liter kanske, och säljs för 900-1000 Kwacha (ca 60 SEK) Kvalitén varierar en del och det är i regel ingen vidare kol då den bara varar en kort stund när man grillar med den.

Tillverka korgar, skålar och andra vardagsföremål genom att väva växtmaterial ser man också. Träsniderier är också vanligt förekommande och är populära föremål som säljs till oss Asungus (vita).  

I Lilongwe så sysselsätter sig en hel del med att vara tjänstefolk åt de rikare som alla har ett par anställda. De finns tre vanliga tjänster här, hembiträde, trädgårdsmästare och portvakt. Dessa tjänar kring 6000 Kwacha (ca 350 SEK) per månad. Sen har vi alla minibussar som far omkring och utgör en form av kollektivtrafik. Cykeltaxi ser man också i hela landet, det är då en vanlig cykel med en liten dyna på pakethållaren.

Det finns en hel del försäljare i Lilongwe som rör sig överallt, de står längs med vägar, i korsningar, på trottoarer, på parkeringar och kring marknader. De säljer frukt, grönsaker, tidningar, skor, kläder, kontantkort till mobilen, biltillbehör etc. Här finns också en hel del tiggare…

Längs med Malawisjön så finns det många som livnär sig på fiske. Att handla med boskap är också en viktig inkomst. En fulvuxen get säljs för 3600 Kwacha (ca 200 SEK) och en normalstor kyckling går för 550 Kwacha (ca 30 sek) De kan också välja att stycka själv och sälja, eller laga till vid vägkanten och sälja som snack eller enkel lunch. Åker man mellan Lilongwe och Blantyre så säljer folk grillade möss längs med vägkanten. Jag ska ju åka denna sträcka i helgen då jag ska till Mulanje, det högsta berget i Malawi, så jag får passa på att fota de där mössen då.

Jepp, så är planen, imorgon åker jag och Hannes de 35-40 milen till Mulanje för att vandra upp till denna topp som ligger på blygsamma 3002 meter. Men enligt guideboken så är det rätt många timmars vandring, först upp till platån på 2000 meter vilket tar cirka fyra timmar, tror man börjar på 1200 meter. Här övernattar man i enkla timmerstugor eller tältar. Dagen därpå vandrar man till toppen som tar cirka 7 timmar, men det ska bli fantastiskt härligt att få uppleva campinglivet igen. Total frihet, allt man behöver för att klara sig i princip hur länge som helst har man på ryggen.

Jag har handlat på mig fulwhisky i de där små lustiga småpåsarna med 3 cl i varje. Perfekt då man inte vill bära mer än nödvändigt då man vandrar, tänkte överaska Hannes på toppen!

Jag kommer inte att ha tillgång till internet vilket innebär bloggtorka ett par dagar… Hoppas jag kan uppdatera på måndag då vi kommer tillbaka till Lilongwe.

Två eller tre strömavbrott på jobbet idag men de var bara kortare enklare avbrott som UPS-apparaten samt generatorn kunde hantera.

Har idag fördjupat mig lite kring nutritionsrelaterade projekt i Malawi. Enligt ”the Technical Secreteriat” så finns det just nu 210 stycken aktiva utvecklande projekt i landet.

Siffran i följande lista  visar antalet projekt som respektive finansiär är delaktig i. Det kan vara mer än en finansiär i ett projekt.

European Union (EU)                                     30

Malawi Government                                      14

USAID                                                                  14

NORAD                                                                10

DFID                                                                       8

IrishAid (IA)                                                      8

Japan International Cooperation Agency (JICA)  6

World Bank                                                         6

Food and Agriculture Organization (FAO)                      5

Germany                                                             5

Trocaire                                                               5

World Vision Canada                                      5

World Vision UK                                               5

World Vision USA                                             5

Finland                                                                  4

Heifer International                                        4

Tear Fund UK                                                     4

World Vision Australia                                  4

Japan                                                                     3

UNICEF                                                                3

World Vision Germany                                  3

Sweden                                                                                                  1

Swedish Cooperative Center (SCC)                                             1

Swedish International Development Agency (SIDA)         1

Vidare finns det ytterligare 26 finansiärer som deltar i två projekt samt 41 stycken som deltar i ett projekt.

På kvällen blev det ett besök på volleybollbaren ”Shack”. Varje onsdag samlas man där för att socialisera och spela volleyboll.

På jobbet fortsätter arbetet med att redigera artiklar som i de flesta fall är för långa. Och det är alltid lika svårt att korta ner dem.

Dieselbristen håller i sig och Cathrine och den nyanlända Mike spenderade 1,5 timmar i kö för att få tanka på en mack som precis fått en leverans. Men när de kom fram så var dieseln slut. Har hört talas om korruption på detta område tyvärr… Och jag kan tänka mig att det finns de som gärna betalar ”lite extra” för att få en full tank, speciellt åkerier.

Denna Mike är en trevlig prick. Jag har inte hunnit tala med honom mer än några minuter igår då han anlände till Malawi på sin enduro motorcykel som han kört från Storbritannien. Han har tydligen kört strax över 300 mil på sin motorcykel nu. I Marocko fick han stanna i sex veckor då ett allvarligt motorproblem drabbade honom. Han bor tillfälligt här i vårt hus då han är en vän till Cathrine som också bor här tillfälligt för att se efter Tresór medans Jessie är i Italien.

Juice av bra kvalitet kan vara svårt att hitta i Malawi. Här har jag hittat en produkt med 40 % juice. Intressant märkning för övrigt med färg och smakämnen som inte är namngivna. Cyklamat som sötningsmedel, det ser jag inte så ofta i Sverige men det är ett tillåtet sötningsmedel.    

En helt vanlig standard måndag intog veckostarten och inget anmärkningsvärt har skett idag. Inte ens några strömavbrott mer än det schemalagda mellan 18-20.

Frukosten bestod av en hel del tärnad Ananas och Mango som toppades med lite havregryn och bäddades in i mjölk, tillredd av torrvara. Till detta åt jag också lite råkost från morgondagen samt ett stekt ägg.

En vanlig frukosträtt som äts av de andra i hushållet är gröt gjord på ris. Vitt ris som kokas länge i för mycket vatten tills det blir en gröt av det. Nä, för min del så är frukt och havregryn i olika former oslagbara.

Och såhär ser Mangosarna ut just nu när de har blivit söta. Allvarligt talat hade jag knappt kunnat skilja det från en guldklimp.

Det dyra kaffet (cirka 70 SEK för 500 gram) tror jag beror på att de importerar kaffet även om de parallellt exporterar kaffe. Rörigt? Jag menar det att det exporterar de hela bönorna som sedan rostas och mals i något annat land för att importeras igen. Malawierna själva dricker inte kaffe men de borde kunna få en bättre förtjänst på sin kaffeproduktion om de förädlade produkten här kan tyckas.

Men samtidigt är vägarna och infrastrukturen så dålig att det säkert hämmar vissa potentiella exportmöjligheter. Jag har hört talas om tidigare, i historien, undersökta gruvfyndigheter och skogfyndigheter men det går helt enkelt inte att få varorna härifrån.