silenhag.se

Idag kunde vi presentera det slutgiltiga utkastet denna nutritions bulletin, så vi klarade deadlinen.

The Writers group har nu gjort sitt och the Editorial board, som än så länge bara finns på papper, hinner nu ha ett möte innan vi sjösätter publikationen. Vi har bestämt att sjösättningen ska äga rum på fredag nästa vecka då även den nya NNP (National Nutrition Policy) får vatten under sin köl under en del uppståndelse. Förhoppningsvis blir det synergieffekt på uppmärksamheten, och vi slipper samtidigt att leverera en prematur.

Frågade några kollegor idag om vart man kan hitta Saffran i Lilongwe. De visste väldigt lite om Saffran konstigt nog, det finns en hel del Indier i Lilongwe och visst används Saffran i det Indidka köket? Om det fanns någon butik som hade det, så var det Tutla nere i Old Town.

När jag kom in i butiken så satt det en skäggprydd indier bakom disken och räknade pengar. Som många andra butiker i Old Town drivs denna av en Indisk affärsman som i sina traditionella indiska vita kläder är kung i sin butik. Alltid med en rejäl arbetsstyrka av svarta fattiga Malawier som gör allt arbete medans ägaren räknar pengar, ha ha, skojig syn men samtidigt en smula tragiskt.

Mycket riktigt så hade de Saffran, 500 Kwacha (cirka 25 SEK) för en påse. De luktade som underbar Saffran och jag hoppas att kvalitén är bra. Jag är inte expert på det men jämfört med den Saffran vi har i Sverige så var denna mer grov i texturen, nästan som finmald tobak. Misstänker att den i Sverige förfinas och renas mer från onödiga växtdelar kanske. Denna påse är märkt med 100 gram men det är nog närmare ett gram om man ska vara realistisk. Tittar man noga på bilderna nedan så ser man också ett hårstrå i påsen som man får på köpet, nog från en Indier eftersom det är rakt.

Internet fungerar inte hemma i vårt hus för tillfället så jag kan inte garantera en uppdatering av bloggen denna helg.