silenhag.se

Den sedvanliga onsdagsuppstigningen klockan fem var som vanligt behaglig och skön. Konditionsträningen som skulle genomföras var mountainbike i en timme. Denna gång utforskade jag de västra delarna av Lilongwe. Jag cyklade förbi presidentens palats men området är så stort och inhägnat att man inte ser något intressant.

Vidare ut på några grusvägar där barnen ropade Asungu asungu asungu, vilket betyder vit människa, vit människa…inget som jag bedömde som hotfullt utan det är bara sånt som barnen ropar. Tillslut så hade jag nästan tappat orienteringen men jag såg dock Lilongwe river som jag visste att jag skulle över för att komma tillbaka.

Två alternativ, antingen vända och cykla samma väg tillbaka, eller hitta ett ställe där jag kan vada över floden. Valet var givetvis inte svårt och snart hade jag hittat ett par stigar som ledde ner mot floden. Mycket riktigt fanns det ett ställe som var lättvadat, speciellt nu innan regnsäsongen. Ett par barn visade mig vart jag kunde vada över med cykeln på ryggen. Klockan var kring sex på morgonen men floden var redan belamrad med badande barn och tvättande kvinnor.

Jag har nu bestämt mig för att delta på Lilongwe half maraton nu på söndag klockan sex. Så jag och Hannes kommer att vandra upp till Mulanjes topp först nästa helg.

Under dagen fortsatte jag mina försök att förlänga mitt visum. Denna process påbörjade jag den 25 oktober då jag pratade med FAO som lovade att producera ett brev med rätt stämplar och underskrifter som vid imigrationsmyndigheten skulle ge mig ett visum för hela den tid jag är i landet.

Jag har nu varit vid denna imigrationsmyndighet tre gånger varav en i sällskap med en representant från FAO men inte lyckats få ett visum som tillåter mig att stanna under min tid som vollontärarbetare i Malawi. Jag tycker det är oacceptabelt att det ska behöva ta sådan tid och jag känner mig inte vidare välkommen eller önskvärd i landet.

En del av mig har stundtals varit så trött och frustrerad att jag bara vill åka hem. Min plan för tillfället är att ha ett möte med FAO och Ruth Butao, min handledare, och be dem fixa det för jag kommer inte spendera en minut till i detta  ärende och än mindre betala skyhöga summor för att få ett tillstånd att uppehålla mig i landet som vollontärarbetare…!  

I övrigt har jag fullt upp på jobbet då jag börjar få in en hel del information som platsar i the Nutrition Bulletin. Text ska redigeras, e-mail ska skrivas och Bunda College ska kontaktas för att få tillstånd att skriva lite om den studie som de jobbar med just nu.