silenhag.se

Den stora Malawisjön hade idag greppat tag om vår kommande dag så Hannes och jag körde snabbt de 10 milen och inrättade oss på stranden. Malawisjön är en stor sjö, den nionde största i världen så det känns mer som havet när man väl är där. En positiv skillnad är att det är sötvatten och att de flesta Malawier inte kan simma (om nu det är positivt..!?) hur som helst upplevde man inte stranden som överbefolkad.

På väg tillbaka så stannade vi i Salima som är en liten by på vägen. De är nog lite mer vana vid ”Asungus” (vita människor) här på låglandet, i närheten av sjön, då man bara blev milt attackerad på marknaden som vi beträdde. Målet var att äta lite mat men vi stannade först vid ett fiskstånd som sålde färsk fisk…ja eller så färsk som fisk kan vara i Afrika antar jag… Den var nog fångad på morgonen men låg uppslängd i högar, utan is eller kylning i 30 graders värme och med ett tätt moln av flugor som hovrade ovanför fisken i väntan på att hitta en ledig yta att landa på då en sittande  fluga lyfte. Jag har aldrig sett så mycket flugor tidigare i mitt liv och de som köper fisk hänger den var som helst på utsidan av bilen när de kör hem, jag har alltid undrat varför folk kör runt med fiskar hängandes i backspeglar och vindrutetorkare men nu vet jag svaret. De stinker som sjutton och går helt enkel inte att ha inne i bilen.

Det kändes lite lustigt att äta mat på denna marknad, men Hannes bara skrattade och sa att jag får vänja mig om jag ska få mat i magen här nere. Vi stannade till vid ett par tre stånd som alla serverade samma sak. De hade en varsin stor plåt ca en kvm med en liten fördjupning i mitten. Undertill eldade de med ved som hettade upp oljan i fördjupningen. Här friterades hela ägg, kyckling fötter, inälvor, potatis och andra kycklingdelar. Tanken är att man beställer och sen får sin mat framskjuten till sig på plåten och äter på stående fot. Det var bra att ha Hannes som kan en hel del Chichewa (de lokala språket), han charmade de unga killarna och vi hade en trevlig stund. Vi betalade 120 Kwacha (ca 7 SEK) för ett kycklinglår och 70 Kwacha (ca 4 SEK) för potatisen och lite riven vitkål med skivad tomat. När man var färdig så slängde man bara resterna i rännstenen då det är mycket sällsynt med papperskorgar i detta land som har plastpåsen som landskapsblomma.

De säljer allt längs med vägarna och jag fick syn på något som liknade Mango, min favoritfrukt! Så upphetsad och desperat hoppade jag upp och ner i sätet innan Hannes hade tvärnitat och sladdad ut i väggrenen. Med en blick som kan liknas vid ett rådjur i helljus betraktade Hannes mig då jag klev ut och inspekterade de stora högarna med frukt. De bekräftade att det var Mango, och att en hög (kanske 10 stycken?) kostade 100 Kwacha (ca 6 SEK) men de såg inte riktigt ut som de Mangosarna som jag är van vid och dessa skulle man tydligen äta som ett äpple med skal och allt. Jag fick en tvättad och smakade men blev besviken så vi körde vidare. Men senare så ångrade jag mig då jag efter ett tag i bilen vande mig vid smaken och såg det som en helt annan frukt. Får köpa på mig nästa gång vi kör här…

Imorgon är jag och hela Malawi lediga då det är den sista dagen på Ramadan. Muslimer är inte den dominerande folkgruppen här men tydligen tillräckligt många för att skapa en helgdag!