silenhag.se

Klockan ringde 05:30 denna morgon och som alltid begriper jag inte, just denna stund, varför jag envisas med att gå upp så tidigt för att genomföra denna morgonlöparrunda två gånger per vecka, vilket för övrigt är de två minst roliga träningspassen under veckan.

De ögonblick som klockan ringer vill jag bara ligga kvar och få några minuters sömn till. Det krävs en hel del viljestyrka att släpa upp kroppen och dra på sig löparskorna. Men efter 15 minuter så har jag glömt sängens underbara komfort och hälsar istället på Rusty och Tiny då jag kliver ut på gatan genom porten.

Jag har många äventyr och utmaningar som jag vill göra under året och för att det ska bli verklighet så måste jag hålla mig i form och förbereda mig i vanlig ordning.

Ruth, min handledare har sitt kontor vid the Department of Nutrition HIV and AIDS. Själv sitter jag på ett kontor i FAO-byggnaden, vilket som jag tidigare nämnt är glad för då denna byggnad har mer tillförlitlig internet och strömförsörjning. Idag besökte jag Ruth som jag ofta gör åtminstone en gång per vecka för att stämma av statusen. Vi pratade om framtiden för Malawi Nutrition Bulletin och som hon sagt tidigare så tar det en stund att bygga upp kapacitet och resurser i Malawi.

Sex till tolv månader var den ursprungliga planen för den som skulle starta upp Malawi Nutrition Bulletin. Jag har finansiering för sex månader från SIDA och Erasmus. Ruth har varit på mig förut om att undersöka mer finansieringsmöjligheter som skulle ge mig möjlighet att stanna längre.

Nyligen meddelade Irish Aid att deras stöd detta år blir 230 miljoner Malawian kwacha (€1.06 miljoner/drygt 10 miljoner SEK) Dessa pengar är öronmärkta för de områden som tas upp i National Nutrition Policy and Strategy Plan. Det skulle troligtvis vara enkelt att motivera en sex månaders tjänst som kan arbeta med Malawi Nutrition Bulletin.

Men vill jag det?….?

Jag är glad för de sex månader som jag fått här, de har gett mig ökad förståelse för vilka nutritionsrelaterade utmaningar som finns i andra delar av världen, vilket nutritionsarbete som utförs,  och hur ofattbart lyckligt lottade vi människor är som är födda i rika länder.

Jag har också förhoppningsvis gjort en hel del nytta som i förlängningen kommer att gynna folket i Malawi men att gå på en ny kontraktsperiod är jag inte beredd att göra.

En del av mig längtar hem till ett rent Sverige med friska dofter där jag kan ha en livsstil som är så djupt rotad i min själ.

I början på mars kommer jag hem!

 Här syns ett bananträd till vänster i bild då vi är på väg till de klättringsbara branterna vid Nkoma mountain.

Nyfikna barn vid Nkoma mountain.