silenhag.se

Arbetsmässigt har jag inte producerat mycket de två senaste dagarna… Men däremot har jag nu köpt mig en bil då detta är nödvändigt att ha för en fungerande vardag. Det kändes fantastiskt skönt att få detta gjort då detta troligtvis är det säkraste sättet att lösa sin transport på. En frihetskänsla genomsyrade hela min kropp då jag gled fram i den nu så välbekanta hektiska (vänster!) trafiken. Jag kommer nu att kunna välja mina cykeldagar (även om varken vägar, trafik, klädsel eller temperatur är direkt lämplig) istället för att vara tvingad flera gånger om dagen.

Och jag slipper också att tvingas hem innanför murarna till vårt hus 12 timmar per dygn då det är mörkt och direkt olämpligt att vara ute själv. Registreringsskylten ska innehålla två bokstäver som står för vilket område av Malawi man bor i. Men alla Lilongwenummer var slut så jag fick välja, och givetvis valde jag MJ som står för området Mulanje, Malawis högsta topp på drygt 3000 meter.

Den lokaltrafik som finns är minibussar som far och flyger över staden. Det finns inget utarbetat system för dessa mer än det som naturligt växt fram i vardagen. De är en hel del olyckor med dessa minibussar och de är inte rekommenderade av varken FN eller någon av de jag talade med innan jag åkte hit.

De funkar som så att en kille kör och en kille hänger ut genom en ruta och skriker på alla förbipasserande om vart de är på väg och om de vill åka med. Totalt 16 personer (!) trycker de in i dessa minibussar och de vill gärna fylla dem rejält innan de stormar på.

Imorgon är det tidig uppgång som vanligt klockan fem för konditionsträning med Grant och Andrew. En stundande och årlig löptävling, halvmaraton (21 km), anordnas i november. Inte som Göteborgsvarvet med sina 53 000 löpare, men enligt uppgift några hundra deltagare, det ser vi fram emot!