silenhag.se

Jodå, då åkte man bil mellan landets två största städer igen då, men denna gång från Blantyre till Lilongwe. Väg M1 är förstås den största och sträcker sig genom hela Malawi, rena Autobahn:

De trettio milen avverkas på ca 4 timmar utan större missöden. Malawi är ett högplatåland med en hel del höjdskillnader där medel ligger på 1000-1500 meter. Vi går just nu in i den hetaste årstiden som är kring september och oktober. Men så fruktansvärt varmt är det inte utan kring 25 grader Celsius har vi fått uppleva hittills. Mycket varmare än 30 grader är relativt ovanligt så med andra ord är temperaturen behagligt lagom.

Överallt finns det folk om dock, mellan byarna och samhällena, i mindre utsträckning. Vi gör två stopp på vägen hem, ett strax efter Ntcheu för att snabbhandla grönsaker och ett efter Dedza vid en mack för att använda deras toalett som enligt Ruth är –Good toilets.

Området som vi befinner oss i producerar tydligen landets bästa grönsaker och i en liten by som till 80 % består av grönsaksmarknad stannar vi bilen på höger sida som är Malawi. Enligt vår förare är den vänstra sidan Mozambique och polisposteringen som vi precis passerat hjälper oss bara om vi är i Malawi. Vad jag förstår på föraren så är det inget farligt detta, men att han påpekar samtidigt att genomtänkta rutiner är bra för hälsan. Grönsakerna här är lite billigare och lite bättre än de som finns på marknaderna inne i Lilongwe. De jag noterar mest förekommande på denna marknad och denna tid på året, är potatis, tomater och bönor av olika slag men även olika sorters lök samt morötter och allt annat mellan himmel och jord. En flätad korg med potatis, kanske 10 kg, kostar 500 Kwacha (ca 30 SEK).

En stund senare är vi på den där macken och på baksidan hittar vi den lilla söta toaletten som givetvis bara är ett hål i golvet, men ska tydligen vara den bästa toaletten på de här 30 milen. Orden som målats på byggnaden får mig att tänka på Disneys ”Lejonkungen” och melodin ”Hakuna Matata” så på denna nynnar jag medan behov uträttas.

Sista dagen i Blantyre, allt har gått bra.

Finn fem miljoner fel:

Om coca-cola postern har totalt 5 milj pixlar så finns det lika många fel på bilden, som också har texten: Enjoy… to the last drop

Igår då jag och Ruth åt middag på hotellet så pratade vi en del om sexualbeteende i landet. 14 % har HIV eller AIDS och hon gav en hel del bedrövliga exempel på hur det fungerar. Visst blir det bättre och bättre men förändring tar tid. Hon berättade bl.a. om utbredd prostitution i olika former och hur vissa stammar i landet tillämpar invigningsriter, alltså en tradition där alla flickor ska introduceras in i vuxenlivet och sexualiteten av en erfaren man. Detta sker enligt Ruth när flickorna är mycket mycket unga och vad jag kan avgöra så är det ren och skär våldtäkt… Ni som läst böckerna i serien Earth’s Children har kanske en vacker bild av invigningsriter men bilden som Ruth ger mig får mig illamående… Det är många känslor som ofta bubblar i en här, maktlöshet, frustration och ilska får bearbetas löpande bredvid det uppdrag som man har och som behöver ens uppmärksamhet.

Ännu en dag här i Blantyre. Mötet som vi deltar på är:

”A workshop to finalize the joint annual workplan for nutrition sub-sector”, fler mål är:

 -To solicit resource commitments from partners for implementing the plan

-To develop a programme of implementation for the work plan

Och det är ungefär så roligt som det låter…puh. Jag är ju inte på långa vägar så pass insatt att jag skulle kunna få något utbyte eller bidra med något, men visst är det säkert lärorikt.

Vi är som sagt ett 20-tal personer som håller till på ett relativt lyxigt hotell och där alla utom jag är färgade, med ursprung från Malawi. Många har tidigare i sina liv studerat utomlands, i Europa eller USA och är välutbildade, trevliga och lätta att ha och göra med. Dagens möte avslutades dock med en gemensam bön för att morgondagen skulle ge ett bra resultat, börjar de kanske bli lite stressade..?

 Åt Nsima idag, stapelfödan, majsgröt/gelen. Smakade rätt okey men det finns ju mycket annat som är gott… Om Malawierna inte fått Nsima när de går och lägger sig så har dom inte ätit (även om de har det) Det är Nsima som är ”riktig mat” och det kan inte tänka sig något annat…Tror det är som Sveriges äldre generations relation med potatisen.. Det går inte att lura i en gammal person i Sverige ris eller pasta någon längre tid… Nsima är gjord på majsmjöl och jag antar att det är majsen som ger bäst skörd per kvm och det är säkert en anledning till att majsen är så populär i dessa länder även om det finns mycket annat som skulle vara bättre ur näringssynvinkel.

 Hotellet kostar 17500 Kwacha per natt vilket motsvarar ca 125 US dollar vilket är mycket pengar här nere… Man brukar ju säga att Malawierna lever på 1-2 dollar per dag. De Malawier som har gott ställt (typ mina kollegor) har ett par tre anställda som sköter hemmet och annat praktiskt för knappt 100 dollar per månad per anställd. Arbetskraft är mycket billigt i Malawi…

 Internet ingår inte på hotellen här nere utan man får köpa sig ”Air-time” och få access till det trådlösa nätverket vilket kostar 600 Kwacha för en timme, ca 35 SEK, så jag unnar mig en timme av detta varje kväll. Att gå ut efter mörkrets inbrott som infaller vid kl 18 är inget som man gör här nere som västerlänning och framförallt inte helt ensam som jag är, utan man stannar innanför hotellets höga murar.

 Hemma i Lilongwe har jag lyckats hitta ett ställe som nu erbjuder mig ett rum:

 We can offer a dorm room, (I of three), sharing a shower, separate toilet and fully equipped kitchenette, for 350 us dollar per month. Rooms are clean, serviced, and safe. We are in area 9 within walking distance of Crossroads and Old-town.

 Låter intressant, får kolla upp detta när jag återvänder till Lilongwe på lördag.

 I brist på bilder så bjuder jag på en befolkningspyramid från Malawi, med klassiskt u-landsutseende, håll till godo.

År 2006 var medelåldern i landet enligt uppgift 16,4 år och medellivslängden var 38,6 år.

Idag åkte jag, Ruth Butao och vår förare Hamilton till Blantyre för att delta på en tredagars konferens med ett 20-tal deltagare som alla arbetar nutritionsinriktat i olika delar av landet. Från Lilongwe där vi bor till Blantyre är det ca 30 mil och färden gick över den Malawiska landsbygden. På vår färd fick jag nog se en rättvis bild som speglar Malawi. Det var många intryck att ta in, en lustig känsla, besvärande eller rent ut sagt traumatisk upplevelse. Jag befinner mig inte i ett skyddat samhälle längre, här är det ett helt annat liv. Jag såg en prostituerad kvinna vars tuttar hoppade ut ur bh:n då hon passerade ett dike bredvid vägen. De säljer rostade möss längs vägkanten som de vackert håller upp med hjälp av ett antal småpinnar som de breder ut likt en solfjäder. Jättelass på pakethållaren och ett myller av människor överallt. Vi stannade i en by för att handla lite vatten och snacks då resan tar drygt tre timmar och det var då jag inser att jag faktiskt är den enda vita personen som jag sett på hela dagen. Utanför den enkla affären hängde det ett par svarta män som helt klart uppträdde mycket suspekt mot mig insåg jag, då jag kom ut ur butiken och alla bara glodde som om de sett något de aldrig sett förut… Två av dem kom fram helt tysta och ställde sig 15 cm från mig. Jag tror att de inte riktigt visste hur de skulle bete sig, men jag upplevde situationen som om den skulle kunna utvecklas fel då herrarna såg bredrövliga ut och eventuellt drogade..? Det känns underligt att vara helt ensam vit, lite skrämmande men ännsålänge är jag cool lugn. Jag gick raskt in i bilen samtidigt som vår förare sa åt mig att stänga dörren efter mig. Vi åkte vidare, kom fram till Blantyre och deltog på mötet.

Eftersom FAO betalar dessa nationella arbetsresor och jag själv inte haft möjlighet att växla till mig den lokala valutan, så fick jag nu mina första Kwacha. ”Cash is king” här nere tydligen, vilket besvärar mig då jag tvingas motta 120000 Kwacha, vilket är ca 6000 SEK och samtidigt konstatera att jag nog behöver en ny plånbok som kan rymma 240 st 500 Kwachasedlar…    

1 us dollar är 150 Malawian Kwacha.

Jag har inte fotograferat så mycket ännu men det kommer J Vill känna mig trygg först innan jag sprätter runt som en jäkla turist, ha ha.

Jag kikar ut genom det lilla flyplansfönstret men ser bara dimma och dis. Plötsligt tunnas hastigt dimman ut och fram träder Afrika… det ser torrt ut…Vi är i Mogadishu och det är en stor stad vi har under oss men något ser inte ut som det ska… det finns inga asfalterade vägar…jo en enda hittar jag i hela spindelnätet. Plåttak i olika former verkar populärt samt att vägra bygga höga hus.

30 timmar tidigare lämnade jag Göteborg. Först tåg till Kastrup, sen flyg till Bryssel, Frankfurt, Addis Abeba, Mogadishu och tillslut Lilongwe i Malawi. Lite mosig i huvudet när man väl var framme kan jag säga. Och tiden var samma som i Sverige !? skulle ju vara en timme plus hade jag fått uppgift om…hmm…ja det blir väl det när vi i Sverige skruvar tillbaka klockorna en timme för att initiera ”vintertid”.

Mr Hamilton möter mig på flygplatsen med en FAO skylt. På vår väg från flygplatsen till Lilongwe city observerar jag ett myller av promenerande människor längs de torra vägarna som också här är mkt grusväg eller grusövertäckt asfalt . Vi hinner precis med att åka till Dept of Nutrition HIV and AIDS för att kort träffa Ruth Butao som kommer att bli min närmaste kollega och chef förmodar jag. Vi hälsar och går snabbt igenom morgondagen som kommer innebära en tredagars resa till Blantyre för ett nationellt möte med ett tjugotal projektledare. Allt är än så länge helt nytt för mig och jag fattar ingenting, härligt!

Efter en timme hos Ruth börjar klockan att närma sig 17 så Hamilton kör mig till Cakes Lodge där jag ska bo den första tiden innan jag kan hitta mig en egen lägenhet eller rum. Här hamnar jag i ett mindre matsalsrum med två andra Afrikaner som också tillfälligt arbetar här.  Jag serveras en portion med ris, kyckling och grönsaker samt en cola, Afrikanerna serveras Nsima istället för ris men i övrigt samma som mig. Nsima är stapelföda här och består av en fast jämn gröt av kokad majsmjöl. Därefter går servitören runt med en bringare vatten samt en liten balja. Fattar först inte vad han menar men sen begriper jag att man ska tvätta händerna under vattnet som han sakta häller på dem. Afrikanerna äter med händerna, de tar en liten bit Nsima, som inte ser ut att vara så kletigt som man kan tro, och åker runt lite på tallriken för att fånga upp lite av den tunna tomatsåsen, och stoppar i munnen. Nästa gång får jag bestämt be om Nsima jag med, samt vatten att dricka.

Landade strax innan kl 17 och sitter nu på flygplatsen. Mitt transferflyg till “Addis Ababa” lyfter 21:10 så nu får man under några timmar satisfiera sig med att läsa in sig på kommande arbete samt varva det med lite slösurfing, sweet.

Allt är med!! Inte så mycket kläder men jag blandar upp gardroben med lokalt inhandlade kläder för att smälta in..

De tre f:en… Förväntningar, Förhoppningar och Farhågor.

Mina förväntningar är svåra att reda ut då jag inte kan bilda mig en glasklar uppfattning om hur det kommer att vara i Malawi. Jag ska till största delen arbeta i huvudstaden Lilongwe och då vid ”the Office of President and Cabinet” Detta låter som en stor stadsförvaltning.. I Lilongwe bor det drygt 700 000 människor, något mindre än Göteborg men ska tydligen ha de mesta av bekvämligheter som man kan förvänta sig, samtidigt som 85% av Malawierna bor på landsbygden där de flesta är självförsörjande småbönder…

Jag förväntar mig en del kontorsarbete som varvas med fältarbete, mina förhoppningar är att jag efter ett tag kan känna att jag faktiskt tillför något positivt till de olika projekten som ska förbättra Malawiernas nutritionsstatus.

Mina farhågor är ju att jag inte ska klara av att löpande skriva de rapporter och texter med den vetenskapliga touch som sig bör.

Hur som helst blir jag nästan bara mer lugn ju närmare avresa jag kommer då jag äntligen får sätta igång! Istället för att handskas med formaliteter och handlingar hela dagarna här hemma i Sverige.

Just nu förbereder jag mig inför min avresa till Lilongwe, Malawi som kommer att ske på måndag den 31 aug.

Jag flyger med Ethiopian airlines, Köpenhamn-Bryssel-Addis Abeba (Ethiopia)-Lilongwe och enkelbiljetten kostade 6900 SEK.