silenhag.se

Jag kikar ut genom det lilla flyplansfönstret men ser bara dimma och dis. Plötsligt tunnas hastigt dimman ut och fram träder Afrika… det ser torrt ut…Vi är i Mogadishu och det är en stor stad vi har under oss men något ser inte ut som det ska… det finns inga asfalterade vägar…jo en enda hittar jag i hela spindelnätet. Plåttak i olika former verkar populärt samt att vägra bygga höga hus.

30 timmar tidigare lämnade jag Göteborg. Först tåg till Kastrup, sen flyg till Bryssel, Frankfurt, Addis Abeba, Mogadishu och tillslut Lilongwe i Malawi. Lite mosig i huvudet när man väl var framme kan jag säga. Och tiden var samma som i Sverige !? skulle ju vara en timme plus hade jag fått uppgift om…hmm…ja det blir väl det när vi i Sverige skruvar tillbaka klockorna en timme för att initiera ”vintertid”.

Mr Hamilton möter mig på flygplatsen med en FAO skylt. På vår väg från flygplatsen till Lilongwe city observerar jag ett myller av promenerande människor längs de torra vägarna som också här är mkt grusväg eller grusövertäckt asfalt . Vi hinner precis med att åka till Dept of Nutrition HIV and AIDS för att kort träffa Ruth Butao som kommer att bli min närmaste kollega och chef förmodar jag. Vi hälsar och går snabbt igenom morgondagen som kommer innebära en tredagars resa till Blantyre för ett nationellt möte med ett tjugotal projektledare. Allt är än så länge helt nytt för mig och jag fattar ingenting, härligt!

Efter en timme hos Ruth börjar klockan att närma sig 17 så Hamilton kör mig till Cakes Lodge där jag ska bo den första tiden innan jag kan hitta mig en egen lägenhet eller rum. Här hamnar jag i ett mindre matsalsrum med två andra Afrikaner som också tillfälligt arbetar här.  Jag serveras en portion med ris, kyckling och grönsaker samt en cola, Afrikanerna serveras Nsima istället för ris men i övrigt samma som mig. Nsima är stapelföda här och består av en fast jämn gröt av kokad majsmjöl. Därefter går servitören runt med en bringare vatten samt en liten balja. Fattar först inte vad han menar men sen begriper jag att man ska tvätta händerna under vattnet som han sakta häller på dem. Afrikanerna äter med händerna, de tar en liten bit Nsima, som inte ser ut att vara så kletigt som man kan tro, och åker runt lite på tallriken för att fånga upp lite av den tunna tomatsåsen, och stoppar i munnen. Nästa gång får jag bestämt be om Nsima jag med, samt vatten att dricka.