Från Lilongwe till Blantyre
Idag åkte jag, Ruth Butao och vår förare Hamilton till Blantyre för att delta på en tredagars konferens med ett 20-tal deltagare som alla arbetar nutritionsinriktat i olika delar av landet. Från Lilongwe där vi bor till Blantyre är det ca 30 mil och färden gick över den Malawiska landsbygden. På vår färd fick jag nog se en rättvis bild som speglar Malawi. Det var många intryck att ta in, en lustig känsla, besvärande eller rent ut sagt traumatisk upplevelse. Jag befinner mig inte i ett skyddat samhälle längre, här är det ett helt annat liv. Jag såg en prostituerad kvinna vars tuttar hoppade ut ur bh:n då hon passerade ett dike bredvid vägen. De säljer rostade möss längs vägkanten som de vackert håller upp med hjälp av ett antal småpinnar som de breder ut likt en solfjäder. Jättelass på pakethållaren och ett myller av människor överallt. Vi stannade i en by för att handla lite vatten och snacks då resan tar drygt tre timmar och det var då jag inser att jag faktiskt är den enda vita personen som jag sett på hela dagen. Utanför den enkla affären hängde det ett par svarta män som helt klart uppträdde mycket suspekt mot mig insåg jag, då jag kom ut ur butiken och alla bara glodde som om de sett något de aldrig sett förut… Två av dem kom fram helt tysta och ställde sig 15 cm från mig. Jag tror att de inte riktigt visste hur de skulle bete sig, men jag upplevde situationen som om den skulle kunna utvecklas fel då herrarna såg bredrövliga ut och eventuellt drogade..? Det känns underligt att vara helt ensam vit, lite skrämmande men ännsålänge är jag cool lugn. Jag gick raskt in i bilen samtidigt som vår förare sa åt mig att stänga dörren efter mig. Vi åkte vidare, kom fram till Blantyre och deltog på mötet.
Eftersom FAO betalar dessa nationella arbetsresor och jag själv inte haft möjlighet att växla till mig den lokala valutan, så fick jag nu mina första Kwacha. ”Cash is king” här nere tydligen, vilket besvärar mig då jag tvingas motta 120000 Kwacha, vilket är ca 6000 SEK och samtidigt konstatera att jag nog behöver en ny plånbok som kan rymma 240 st 500 Kwachasedlar…
1 us dollar är 150 Malawian Kwacha.
Jag har inte fotograferat så mycket ännu men det kommer J Vill känna mig trygg först innan jag sprätter runt som en jäkla turist, ha ha.
HEJ EMIL!
Det är jätteintressant att läsa om dig i Malawi.
Nå..har du sett någon vit människa nu då tro? Jag skrattade minsann lite när jag läste om männen som glott
på dig med 15cm avstånd! *ler lite* men samtidigt har man ju ingen aning om vad som rör sig i deras huvuden.
Klart man ska vara på sin vakt.
Väntar med spänning på nästa inlägg från dig.
KRAAAM! // Linda