silenhag.se

Fieldtrip

Jag har inte haft tillgång till internet på några dagar men här kommer en rapport.

Jag hade övernattat på ”Kasungu Inn” medan Hamilton, min chaufför, sov på ett annat billigare ställe. Det är tydliga klasskillnader här nere och för att inte göra alla förvirrade så spelar jag med. Förra året hade jag över 50 tältnätter hemma i Europa och hade utan tvekan klarat mig bra med ett billigare övernattningsalternativ. Nu betalar FAO mina resor inom landet så det är enklare att arbeta efter deras rutiner för tillfället.

Vi lämnade Kasungu redan kl 06:30 på morgonen för att bege oss till Mzimba, ytterligare 15 mil norrut. Här mötte jag upp Mrs Mhone, Mr Kenan och Mr Kalua som arbetade på det lokala FAO kontoret och vi begav oss alla ut till en by som innefattas i detta FICA projekt (Flamish International Cooperation Agency). I FAO:s regi har detta treåriga projekt bland annat gett dessa människor utsäde, nya grödor, ny kunskap, bevattningssystem och olika boskap såsom getter, höns och kaniner. Vi åkte runt i denna väglösa terräng för att titta på grödorna och en del boskap. Det är inte säsong för majs ännu men den ska sås snart.

Irländsk potatis…konstigt namn…aldrig hört talas om denna…kanske var potatisen finansierad därifrån en gång..eller kanske växtförädlad.

De håller en del getter i burar för att skydda dem från rovdjur och för att enkelt kunna samla upp spillningen undertill för gödseländamål.

Ett bra exempel på alla märkliga saker som man finner i detta land ser vi längst ut till höger i bild. Varför har han en tjock dunjacka på sig, som till på köpet är svart…!? Denna hade han under alla de timmar som vi var där, det var minst 30 grader varmt och man flämtade som en hund hela tiden.

Projektet har pågått i två år och har slutdatum i juli 2010. Det märks att det har varit ett lyckat projekt i denna by. Folket är otroligt glada och stolta över sina prestationer och grödor. Dom har också fått utbildning på nutritionsområdet för att folket ska äta mer varierat.

Det finns exempel i landet på de som odlat annat utöver majsen men som sålt mycket av sin skörd för att köpa majs då detta är den viktigaste stapelfödan som de inte kan vara utan. De vill ha sin Nsima (majsgröten) framför allt annat, då detta, för dem är ”riktig” mat som man mår bäst av. För vissa kan det bli mycket enformig kosthållning som leder till diverse nutritionsrelaterade problem.

I denna by är väldigt många HIV positiva och prevalensen i landet ligger på 14 %. Statistiken bygger givetvis enbart på de undersökta individerna och att den verkliga siffran är mycket högre. Många går länge oupptäckta och undersöks först när AIDS är utvecklat. Med dålig kosthållning sker sjukdomsprogressionen fortare. Jag pratar senare med min chaufför och han bekräftar att alla i landet har, i någon form, en relation till HIV och AIDS. Hamilton själv har förlorat två i släkten varav en syster. 

Det råder brist på nutritionsutbildad personal i landet och för de som finns är arbetsbelastningen mycket hög. Den klassiska och pedagogiska kostcirkeln i landet, hade tidigare enbart tre livsmedelsgrupper:

1. Kroppsbyggande livsmedel (kött, baljväxter)
2. Kroppsskyddande livsmedel (Frukt och grönsaker)
3. Energigivande livsmedel (Stapelfödan och fetter)

Idag liknar den mer vår kostcirkel som vi har hemma i Sverige. Och deras budskap är att man ska äta från varje del varje dag för att få en stark kropp som orkar arbeta hårt och stå emot sjukdomar.

Tillbaka i byn så visade byborna upp olika nya maträtter, livsmedel och annat som de nu använder, och vi fick också provsmaka en del av maten.

De berättar att denna by har kommit mycket långt i sin utveckling men att det finns många andra ställen som inte kommit lika långt. Det råder en viss skepsis i vissa byar mot de nya livsmedlen och den nya livsföringen som förespråkas. Som de flesta folkslag inklusive svenskar så är dessa en smula rädda för förändringar och nya tankebanor, speciellt männen och speciellt de äldre. Men det finns undantag:

Denna byhövding (village chief) var 74 år fyllda och en mycket positiv människa som utstrålade mycket värme och genuint intresse för sitt folk. Jag tog en bild på oss två och han var så kort att jag nästan fick sitta på huk för att vi båda skulle komma med på bilden. (Nästan 50 % av alla barn i Malawi följer inte den förväntade tillväxtkurvan)

Vi hade också ett bymöte som började med en bön som utfördes av byhövdingen, för att sedan följas av diverse tal och hyllningar där jag också fick ställa mig upp och berätta vart jag kom ifrån och på enkel nivå beskriva mitt uppdrag i Malawi. Jag berättade att jag skulle initiera en Nutrition Bulletin för FAO/Dept of Nutrition, HIV and AIDS. Denna ska bland annat fungera som ett verktyg för mig och mina kollegor att förse människor och organisationer med relevant statusinformation i landet och att förmå dem att fortsätta med olika hjälpprojekt som kan utveckla Malawi och säkerställa säker mattillgång till alla.

Mellan de olika talen så sjöng och dansade kvinnorna där vi satt på grusplanen under några träd. Jag filmade lite med min kompaktkamera, lite dåligt ljud och ni finner videoklippet här.

Det tillhör god sed i Afrika att inte släppa iväg sina gäster hungriga så vi i besöksgruppen, tillsammans med de styrande i byn, gick till en mindre byggnad där vi blev serverade Nsima, diverse kycklingdelar, Chambo (fisk), ägg och upphackad spenat eller liknande, kokt i riktigt riktigt salt vatten. Vi åt med händerna i varsin tallrik/plåtskål men fick samsas om tre muggar för att dricka vatten.