Onsdagen den 16 september 2009
Ska tuppen verkligen gala var tionde sekund…? Begriper inte hur han orkar, men vid klockan fem sätter han igång och slutar inte förrän runt klockan sju.
Löparrunda med Granth och Andy 05:30. Workshop hos Madidi Lodge på dagen. Kom hem alldeles för sent igen så nu fattade jag ett beslut att inte vara fängslad i hemmet 12 timmar per dygn. Jag cyklade i mörkret till Heavan Bird Gym som ligger i Area 43 och granne med Area 12 där jag bor. Det är inte mer än två km och jag är glad att jag tog med mig min stora pannlampa till Malawi.
Den högra pedalen som har förstörda gängor i vev/tramp-armen har jag nu lagat. Först gängtejp ihop med tvåkomponentslim, sen mer tvåkomponentslim på utsidan och runt om, ihop med ståltråd som armerar och stärker upp. Det ser inte vackert ut, kanske lite överdimensionerat men det HÅLLER och jag är så glad över det. Cykeln som jag nu har är en gammal heldämpad downhillcykel som jag lånat av Riikka. Det är Riikkas andracykel som någon annan utlänning lämnat kvar till henne. Och det är inte helt dumt med heldämpningen eftersom jag då kan köra över potthål, uppriven asfalt, genom diken och över trottoarkanter. De flesta vägarna har ingen asfalterad väggren och som bilist kan man tuta om man vill att cyklisten ska flytta på sig, vilket sker upprepade gånger varje cykeltur. Detta kan vara nödvändigt om det samtidigt kommer en mötande bil eller lastbil så man håller utkik efter de också. När man hör en bil tuta bakom så gäller det att ta sig ut i vägrenen för att inte bli överkörd och ibland kan det vara en decimeter hög kant ner till gruset så man får ha tungan rätt i mun.
Men det här med att cykla i mörker är väl inte helt kul. Rånrisk, Hundar som springer efter en och en del har till och med sagt att det finns hyenor på natten men det tror jag i och för sig föga på. Jag har försökt att tänka igenom allt som kan hända, och fatta alla beslut innan jag finner mig i någon ”situation” men som sagt jag kan inte acceptera att vara en fånge i huset 12 timmar om dagen.
Jo, jag glömde berätta två saker häromdagen. När jag cyklade ner till Old Town i fredags, och kom lite vilse så inträffade en lustig händelse när jag lagade en av punkteringarna. Det kom ut en kvinna från skogen/savannen och pratade med mig. Hon berättade att hon samlade ved (som alla gör överallt). Vi småpratade vidare, hon var blyg men trevlig. Efter ett tag insåg jag att jag blockerade hennes ved, då jag ställt min cykel mot de grövre grenarna som låg vid ett träd i väggrenen. Tänk att jag inte begrep det med en gång, ha ha.
Den andra saken som jag glömde berätta inträffade då jag åt lunch på en av de enklare serveringarna häromdagen. Vid mitt plastbord i denna vasshydda, satt jag så till att jag kunde se in mellan två skynken som avgränsade utrymmet till kök och disk. Givetvis ingen el, rinnande vatten eller avlopp så det är en imponerande insats det gör varje dag. Hur som helst såg jag diskaren som snabbt stoppade resterna i munnen innan tallriken åkte ned i diskbaljan, här går inget till spillo.
Hannes köper alltid mjölk i 0,5 deciliters påsar men jag hittade igår mjölk på plastflaska, en liter, mycket smidigare än påse…! Det var UHT-mjölk och jag öppnade förpackningen denna morgon, förvarade den i kylskåp, men det hade förvandlats till filmjölk nu ikväll och Hannes kunde bekräfta att så beter sig mjölken här nere, konstant rötmånad, ha ha.
Imorgon blir det fieldtrip, hoppas jag kommer att ha tillgång till internet…jag tror det.
Ta seden dit du kommer. Vore intressant med en tupp som gal redan klockan fem. En kompis till mig bodde granne med en hönsgård, men där gol tuppen faktiskt inte före klockan sju. Men jag kan hålla med mamsen här ovan. Visst är det bra att våga prova på en massa saker, men att gå ut när du redan blivit avrådd från det är inte en av de sakerna. Fast det är visst mitt mammahjärta som talar, jag hade säkert gjort samma sak. Försök bara att välja rätt tillfälle för det.
Jag tycker det är helt underbart att läsa en blogg som dagligen uppdateras för det är rätt boring att gå hemma och vänta, och vänta, och vänta på att det ska hända nåt på bebisfronten.
Stor kram på dig!
Jaha, du Emil – hur var nu jämnställelsen med att köra bil onykter i Sverige? Både jag, pappa, Sofia, dina syskon, mormor o morfar och många, många flera är är oroliga! Så fort jag får en adress som funkar så skickar jag ett ishockeyställ till dig! Det kan du behöva som skydd. Tror inte att det räcker med cykelhjälm! Undersök också möjligheten att anställa en livvakt som är med dig alltid. Du kanske hjälper honom/henne till ett bättre liv? Kramar!