Torsdagen den 10 september 2009
Jag känner inte riktigt igen mig själv här nere…Normalt är jag en mycket positiv människa som lätt kan acceptera och glömma de negativa sakerna och istället samla mina tankar kring de positiva. Det är en utmanande prövning som jag inte kommer att tillåta mig själv att uppleva som övermäktig. Jag fylls alltid av mycket lycka och glädje efter en jobbig och besvärlig period och jag hoppas att min investering av lidande kommer ge mig en god skörd av välgörande frukt som räcker till många. … Oj…nu börjar jag igen med mitt poetiska dravel…Här kommer istället en dagsrapport:
Det är en hel del personer som man ska ha ett formellt möte med bara för att officiellt blivit mottagen på kontoret innan man kan börja sitt arbete på allvar. Idag träffade jag Cathrine Mkangama som är the Director of Nutrition och tydligen snäppet under Dr Mary Shawa som är Principal Secretary och den högsta i hierarkin. Jag träffade också Therese Chetama som är Principal Secretary’s Secretary, jo det heter så…! Jag finner det som sagt en smula förvirrande med organisationens uppbyggnad och de olika rollerna som finns, med namn som jag inte kan relatera till. Hur som helst kommer nog bilden klarna allt eftersom.
I dokumentet ”Food Security Policy” hittade jag idag ett par rader som fick mig att höja på ögonbrynen. Det handlade om ett hållbart skördande och utnyttjande av naturligttillgångar, och på listan över exempel nämns bland annat larver och möss…! Tänk vad annorlunda det kan vara i andra delar av världen…
Jag kom hem idag vid 16:30 och bestämde mig snabbt att utnyttja dagsljuset för att prova min cykel som jag nu justerat till körbart skick. Jag bestämde mig att vända tillbaka senast kl 17:30 för att hinna hem innan sex och mörkret. Mitt mål var att lokalisera Heavan Bird Club som är ett GYM! Detta drivs av ett kinesiskt par och ska enligt Lilongwe Chat Group vara det bästa eller minst dåliga som en del uttrycker det. Area 43 hade Hamilton pekat ut för mig på den bristfälliga kartan som inte ens han som mångårig Lilongwebo kan tyda ordentligt. Jag hittade Area 12 och 10 men efter att jag tappat vänster pedal och vevarm fem gånger så beslutar jag mig för att skynda hem innan det blir kolsvart och högst osäkert på gatorna. Och för första gången i mitt liv så bromsar jag i nedförsbackar då hjulet troligtvis är ovalt och det hoppar så förskräckligt i högre hastighet. Med en Letherman samt några lokalt inhandlade verktyg kommer man inte långt och faktumet att vevpartiaxelbulten inte är vänstergängad på vänster sida gör mig också självmordbenägen. Väl hemma begriper jag varför folk inte gärna cyklar då jag stinker avgaser och känner mig torr i halsen av allt vägdamm.
Och förresten, om någon kan fixa en tillförlitlig el-distribution i Malawi så är ni varmt välkomna hit. Jag har nu spenderat sex dagar i Lilongwe varav tre med omfattande strömavbrott som har varat i någon timme eller så. Sitter just nu i totalmörker med 15 minuter kvar i batteritid i Laptop:en, välkommen till Malawi…
…tack snälla Sofia för allt stöd du ger till min käre son. Bra du skrev det där med hjälmen! Jag kan skicka en sån till honom när jag har en adress! Kramar!
Jisses Emil, det är onekligen ett annorlunda äventyr du gett dig ut på, men det låter samtidigt som en utmaning helt i din smak…
Har äntligen fått tid att läsa sin blogg ordentligt och jag är helt fascinerad. Har ju en del kurskamrater som redan varit iväg och kommit hem med unika historier om livet på den afrikanske kontinenten och fler blir det i höst. Känner absolut att jag skulle vilja åka ner själv och arbeta en period efter läkarexamen – finns ju många möjligheter inom den medicinska världen och den personliga erfarenheten leder ju otvivelaktigt till att man får ett lite annat perspektiv på hälso- och sjukvården här hemma…
Det ska bli intressant att följa dig nere i Malawi – med eller utan poesin..;)!
Ja, det ar svart att gora halsosamma riskbedomningar har nere maste jag erkanna…Jag vill inte uppleva en Sofiakrasch..:)
Förstår att humöret svänger när det är så annorlunda som det är. Men jag anar en hel del galghumor som gör att du kommer att klara dig igenom det mesta. Och det låter fullkomligt livsfarligt med din cykel! Du kanske minns hur jag kraschade i nian och hur länge jag fick ligga på sjukhuset för det. Hoppas för allt i världen att du åtminstone har hjälm!